Musik: Så ska det låta

Publicerad
Uppdaterad
Även den klassiska musikvärlden har sina trender.
Eva Clementi ser musikhusens programmakare sikta mot stjärnorna.
Precis vid lövsprickningen brukar konserthusen presentera sina nya generalprogram. Man trillar knappast av stolen av förvåning. Repertoaren har snarlikt utseende, år från år. Men om man sätter luppen över programmen hittar man trender även i den klassiska musikvärlden. Nuförtiden är Bruckner och Mahler de mest populära tonsättarna. I alla fall på gästdirigenternas önskelistor. - Dirigenterna har tröttnat på att flacka världen över och vill hellre arbeta med ett fåtal fasta orkestrar. Det ger oss möjlighet till en mer spännande repertoar. Om man reser mycket brukar man hålla fast vid en knippe klassiker. De största dirigenterna kan man inte erbjuda ett svenskt uruppförande, säger Mats Engström, som ansvarar för musikplaneringen på Stockholms konserthus. Nutida tonsättare växlar snabbare än klassikerna. Sofia Gubaidulina, Kaija Saariaho och Magnus Lindberg är namn som lyser på den internationella musikhimlen. Bland svenska tonsättare är Daniel Börtz, Sven-David Sandström och Anders Hillborg de mest spelade. I vintras framfördes Börtz oratorium Hans namn var Orestes på Konserthuset, verket höll på en hel kväll och krävde såväl orkester som kör. - Orestes åt upp budgeten för många nutida verk framöver, men ibland måste man bestämma sig för att satsa. Alla moderna verk kan inte hålla sig inom en kvart, säger Engström. Chefen för Berwaldhallen, Michael Tydén, har också märkt att gästdirigenter helst väljer "tunga" tyskar och ryssar: Bruckner, Mahler, och Beethoven. Radiosymfonikerna gör mellan fem och tio uruppföranden per år. Tydén tycker att den moderna musiken dras med svåra problem. - Det är kostsamt att öva in ny repertoar och då vill man inte gärna ha en halvtom salong. Det där är inget speciellt för Sverige. Dirigenten Esa-Pekka Salonen har haft väldigt svårt med den nutida musiken i Los Angeles. Där måste allting gå runt ekonomiskt. Chefsdirigenten påverkar orkesterns repertoarval, i Stockholm har det därför blivit en hel del Mahler. Malmö och Göteborg kan vänta sig vissa förändringar. Där tillträder i höst Christoph König (Brahmsälskare) och Mario Vengazo (Brucknerälskare). Planeringsarbetet pågår ständigt i programråden, men chefsdirigenten har alltid "first option" till populära verk. Dessutom kan skivbolagen försöka styra upp vissa konserter genom sina artister. För ett tag sedan ville Deutsche Grammophon göra en inspelning med pianisten Hélène Grimaud och Radiosymfonikerna. Tydén menar att ett sådant samarbete ger en viktig kvalitetsstämpel. Skivbolagens val av tonsättare kan dock vara ganska nyckfulla. För ett tiotal år sedan badade skivmarknaden i inspelningar med Arvo Pärt, Alfred Schnittke eller Gavin Bryars. Institutionerna hängde på med konserter och festivaler, men i dag är det nästan tyst kring dessa namn. - Ytterst är det bara publiken som kan bekräfta vad som är kvalitet. Den fungerar som filtrering inför framtiden. Man vet aldrig vad som överlever genom seklerna. Vid förra sekelskiftet var Louis Spohr jättepopulär, numera är han helt borta, konstaterar Mats Engström. Det finns också svensk musik från 1900-talet som lever en osäker tillvaro. Allan Pettersson har kultförklarats av flera tyska orkestrar, men här för han en tynande tillvaro. - Jag tror att Pettersson har lobbyister som gör honom mer populär än vad han är. Egentligen har han ju bara skrivit ett enda verk av betydelse: sjunde symfonin, säger Mats Engström. - Många musiker klagar över att de blir deprimerade av Pettersons musik. Vår tidigare chefdirigent Honeck led redan under repetitionerna, bekräftar Michael Tydén. På Berwaldhallen hoppas Tydén på ett framtida samarbete med Valerij Gergiev, det skulle kunna öppna upp relationerna kring Östersjön. Han har upptäckt den ryske dirigentens magnetism biter på såväl publik som musiker. På Operan i Stockholm håller just nu den nye chefen, Anders Franzén, på att installera sig. Han har ett förflutet från orkestervärlden, senast Oslofilharmonin. Ingen annan nordisk orkester har rest lika mycket. Samtidigt valde chefdirigenten Mariss Jansons bort den nyskrivna repertoaren. - Allt handlar om pengar. Inget europeiskt konserthus vill ha ett gästspel för tom salong, alltså måste en gästspelande orkester hålla sig till standardverken, säger Franzén. På Franzéns framtida önskelista står ett samarbete mellan Sven-David Sandström och Benny Andersson. Han menar att genrebreddningen är en nödvändighet för att institutionen ska kunna överleva i framtiden. Ytterst handlar det om att locka publik utan att tappa konstnärligt kapital. Men vore det då inte mer spännande att låta Sandström skriva en musikal och Andersson en opera? På senare tid har Operan gjort två lyckade satsningar, som kanske visar vägen. Succén kring Nina Stemmes medverkan i Tristan och Isolde var ett levande bevis för att svenska sångare inte alltid måste förvisas till utlandet och Mats Eks balett med Fläskkvartetten rev upp orkesterdiket. - Nu måste Operan öppna upp mer internationellt, publiken ska få nosa på vad som händer ute i Europa. Om till exempel Peter Brook gör en Rossini-opera i Paris, kan vi ta hit hela uppsättningen. Det gör man redan i Oslo och Helsingfors, säger Franzén. Visionerna kommer först att märkas om några år, eftersom planeringsarbetet tar tid. På Konserthuset och Berwaldhallen är programmen i stort sett färdiga till säsongen 0607, vilket innebär att man redan letar efter repertoar som ska passa dirigenterna om tre år. - Programläggning handlar om jakt. Jag ringer ständigt efter de dirigenter och solister som vi vill helst ha. De som vi inte vill ha lika mycket - de jagar mig, säger Mats Engström.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag