Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Motpolen

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Ett samhälles

civilisatoriska värde mäts inte med hur mycket BNP som genereras eller fördelas, det mäts i hur detta samhälle behandlar sina allra lägst stående." Maciej Zaremba tittar ner i den espresso han precis har dömt ut som för besk. Han får in en ny. Kaffe verkar viktigt, namn mindre viktigt. Maciej Zaremba började som en speudonym, pseudonymer har en välkänd förmåga att förändra människor. Numera står det Maciej Zaremba även i hans pass, och inte Mathias Bielawski.  Få skapar debatt som Maciej Zaremba. Hans artiklar om tvångssteriliseringar i folkhemmet blev en världsnyhet, hans kritik av Byggnads under Vaxholmskonflikten blev till inflammerad debatt om kollektiv-avtalen och hans senaste artikelserie om psykiatrin orsakar läsarstorm på DN. Han provocerar till den grad att den svenska offentligheten konsekvent tror honom vilja kasta ut barnet varje gång han påpekat badvattnets grumlighet. Han anklagas för att på ett ohederligt sätt driva en blå tråd av förödande kritik mot den svenska välfärdsmodellen. Zaremba är ute efter att nita arbetarrörelsen, gnäller vänstern och kastar hans artiklar ifrån sig i dogmatisk självömkan. Zaremba är ute efter att nita arbetarrörelsen jublar högern, överlycklig över att hitta något de eventuellt kan tolka som intellektuell överbyggnad till sin nyliberala agenda.  Men Zaremba är inte liberal. I alla fall inte på det sätt som folk vill att han skall vara. Han vill starta ett parti: de konservativa liberala socialisterna. Men han tror inte att de hade gått särskilt bra.

Jag frågar honom

om varför han inte ger sig på näringslivet. Han ogillar kommersialism och ekonomism, varför inte en avslöjande artikelserie? Näringslivet har inte samma anspråk på att göra det goda, det finns inte samma behov av att avslöja deras hyckleri.  Zaremba är, precis som många andra polacker i hans generation, starkt präglad av fackföreningsrörelsen Solidaritets märkliga och framgångsrika kamp mot kommunismen. En skrift som betydde mycket var påvens Laborem exercens från 1981, där Johannes Paulus II skriver om arbetets mening. Ekon av detta hörs mycket tydligt i Zarembas artikelserie Du gamla du sjuka, där han söker orsakerna till Sveriges höga sjuktal och finner dem i människors upplevelse av maktlöshet. Och påvens slogan om arbete före kapital ställer Zaremba fortfarande upp på. Människans värdighet, som det genomgående temat. Moderniteten galopperar, vi hänger upp oss vid kurvor, aktiekurser, byråkrati, kommersialism, statistik. Utifrån vad kan Zaremba egentligen säga vad som är ovärdigt? Tvångssteriliseringar, oreg-lerad kommersialism, ekonomiska motiv inom barnomsorgen, en brottsbalk som kopplar bort rättskänslan. Jag förstår vad han menar, jag håller med honom, men jag förstår inte varför. Inte Zaremba heller. Den rent vanligaste ordväxlingen i vårt samtal är: Jag: Men varför? Zaremba: Därför. Och det är inte ett därför från den som vet, utan från den som inte vet. Jag hade förväntat mig något annat. Kanske en religiös grubblare med pannan i djupa veck, pekfingret i luften. I stället pratar han om att han började skriva för att han inte kunde spela gitarr: Jag ville imponera på brudarna.

Han återvänder

ständigt till kroppsliga bilder: Att kunna se sina medmänniskor i ögonen, att kunna ta varandra i hand. Kroppen reagerar när man gör något fel, man känner det på sig, det handlar om att våga lyssna. Detsamma gäller för samhället i stort: när makten skyler sig, som man gjorde angående tvångssteriliseringarna då vet den om att den gör något fel. Vi vet det. Varför? Därför.   Jag trodde att mannen bakom pseudonymen Maciej Zaremba skulle vara annorlunda, ivrigt putsande på sin egen värdighet. Men Zarembas ambitioner är betydligt lägre, eller kanske högre. Han refererar till poeten Zbigniew Herbert: man måste göra sitt bästa för att ta sig igenom världen med ansiktet i behåll. Varför? Därför.  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!