Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Mot nya mål

Albin Flinkas i Kulturhuset stadsteaterns uppsättning "Aniara 2
Foto: Petra Hellberg / KULTURHUSET STADSTEATERN
Harry Martinsson.
Foto: Jan Delden

För 60 år sedan publicerades Harry Martinsons klassiska rymdepos "Aniara", som en varning för kommande generationer.

Helena Granström skriver en modern fortsättning på dikten inför nyåret 2017.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Var är vi? Färdas vi mot Mars eller mot Lyrans stjärnbild?

Det spelar inte längre någon roll

De som kom före oss var offer för den mörka rymdens nycker

men vi har återtagit full kontroll


Människorna som i forntids Aniara lämnade planeten

gjorde det i längtan efter något liknande det som förötts

När vi svävar fritt i universum gör vi det i lycka

över att ha upphävt varje band till platsen,

upphävt vårt beroende

Med oss den nya människan har fötts


Vi funnit ut ett sätt att kringgå termodynamikens lagar

och därmed kunna minska entropin

Ur värme utvinner vi bränsle liksom föda

sålunda skaffar vi den nödvändiga energin


Och de problem som ännu ej är lösta,

blir det strax, ty sådan är vår gång

På färden mot den framtid som vi nu kan ana

är varje steg ett framsteg om än vägen lång


Numera betraktas som en prototyp

den Mima som i forna tider hördes tala

Hon ersatts med ett otal, en maskin åt var

en tidsepok med henne nedsänktes i dvala


Var individ, därmed, sin egen mimarob

garanten för sin egen lycka 

De virtuella världar som vi upprättat är rikare

än någon som en kroppslig existens förmått att skänka


De krig som tidigare ödelade Jorden

har även dessa kommit till ett slut med oss

Det var en barnsjukdom, en rest av primitivitet i civilisationen

att människorna såg sig nödgade att slåss


Kvar i spillrorna och ännu slaktande varandra 

finns nu blott barbarer

Våra konflikter löses effektivt och tryggt 

med hjälp av avatarer


Vi ser var våra föregångare gick bet

De sökte efter lyckan på fel håll

De ville finna den i kött och ljus, i liv

Vi skapar nu vår egen verklighet


Vi ömkar dem för deras primitiva fester,

den oupplysta jakten efter stimulans

så mänskligt, och så överflödigt

när varje intryck människan kan önska

finns inom henne själv, i hennes makt att skapa


Så nådde något oss en dag i skeppet, en signal

ett mönster i de slumpmässiga bakgrundsfältens dova brus


En röst: ”Det tillstånd ni nu är i

bör inte kallas lycka utan nöd

Irrationaliteten i det rationella

består i att den en gång blir er död”


Det ansågs allmänt att det var ett uttryck

för skämtlynne i någon sändarförsedd koloni

för vem skulle på allvar kunna mena

att det är något annat än det högsta välstånd som vi lever i


Men likväl fortfor rösten: ”För att överleva

måste ni återvända till det hem ni har

När drömmarna om framtiden besannats

finns inga skäl att drömma längre kvar”


Därefter fortsatte vi på vår färd


Helena Granström är författare, poet och medarbetare på Expressens kulturredaktion.

"Aniara"

Harry Martinsons bok "Aniara" är ett versepos bestående av 103 sånger och gavs ut 1956.

I dikten har en stor grupp emigranter lämnat det förstörda jordklotet i en rymdfarkost, "Aniara", för att söka nya hem på Mars och Venus.

"Aniara" anses ha varit en starkt bidragande orsak till att han (tillsammans med Eyvind Johnson) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974.