Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mörk samtidsskildring
i Tony Ourslers konst

<p>ÖVERVAKNING. "Caricature" är ett av de verk som visas i Tony Ourslers utställning på Magasin 3 i Stockholm.</p>
Kontrollrum.Foto: Christian Saltas
Ansiktsigenkänning, någon?Foto: Christian Saltas

Nils Forsberg ser Tony Oursler på Magasin 3 få ny mening i en tid av skräck och kontroll.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

TONY OURSLER

M*r>0r

Magasin 3, Stockholm

Till 11/12

”Man känner igen Tony Ourslers verk när man ser dem. Nästan alltid handlar det om videoprojektioner av arga ansikten på glober, kuber och snart sagt alla slags ytor inklusive byggnader. Denna cinematiska och neurotiska surrealism kan gränsa till det tjatiga, men nu har Oursler mutat in detta område så det är väl bara att acceptera hans konsekvens.”

Så skrev jag för 14 år sedan när Magasin 3 visade utställningen som nu går i repris på konsthallen. Kan de, så kan väl jag?

Nej, tiderna förändras och med dem sammanhanget. Då hade ett år gått efter 11 september-attackerna, kriget i Afghanistan hade inletts men inte invasionen av Irak. Guantánamolägret var nytt. Inget Wikileaks, ingen Edward Snowden, inget IS. Den värld av hot och terrordåd som vi lever i i dag började ta form under de här åren.

 

LÄS MER: Personliga penisar och magiska bröst

Centrala konspirationsteorier

I ”United states of paranoia” häromåret skrev den amerikanska författaren Jesse Walker om hur konspirationsteorierna inte är något randfenomen utan ett centralt element i den amerikanska historien. Fienden har misstänkts finnas inom nationen eller utanför, bland eliten eller på samhällets botten – det spelar mindre roll. Själva föreställningen om en fiende har varit poängen.

Sanningen finns någonstans där ute. Och någon är väldigt angelägen om att dölja den.

Om Tony Ourslers konst 2002 mest var en ironisk-surrealistisk reflektion kring informationseran i samma anda som Mike Kelley eller Paul McCarthy skildrade konsumtionsamhället, är hans verk 2014 helt enkelt inte roliga längre, och det är mot bakgrund av en räddare värld, en värld som tycks söka allt enklare svar på svåra frågor.

 

LÄS MER: Christine Ödlunds fantastiska världar på Magasin 3

Tidstypiskt selfie-vänligt

Ourslers babblande, mumlande, morrande ansikten ger inte heller några svar utan gestaltar mer en klaustrofobisk rädsla. Vem kan man lita på? Ingen, antagligen.

Nu är det inte bara gamla verk i utställningen. En ny serie handlar om biometrisk ansiktsigenkänning, stora ansiktsformade plywoodpanelerna med infällda monitorer och påmålade registreringspunkter knyter an till övervakning och dataspårning och är tidstypiskt selfie-vänliga där de står uppradade.

Men de blir ganska stumma och platt illustrativa. Det är i stället den 14 år gamla installationen ”TV studio” som är starkast. Ett obemannat kontrollrum, där det som visas på monitorerna utöver digitalt brus är besökarna som filmas av en uppställd kamera. Tekniken är antikverad (tjock-tv!) och var knappast state of the art 2002 heller.

Det förstärker bara känslan av att en katastrof inträffat, redan för länge sedan.

Och att medierna inte kan ge några svar, bara rundgång.

 

Nils Forsberg är konstredaktör på Expressen Kultur.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så att du inte missar några texter.