Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mordet på Ahmed höll på att gå Sverige förbi

Pia Rehnquist, chefredaktör Sydsvenskan. Foto: Sara Strandlund
Jonas Gardell, författare, komiker och medarbetare på Expressens kultursidor. Foto: /All Over Press / /ALL OVER PRESS
Mördade Ahmed Obaid blev 16 år. Foto: Privat

Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist svarar på Jonas Gardells artikel om bevakningen av mördade Ahmed Obaid.

Hon menar att tidningen omdiskuterade artikel tvärtom hjälpte Sverige att förstå vidden av brottet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kvällen den 12 januari dödades Ahmed Obaid i Malmö. Han var 16 år och jämnårig med min egen son. Förmiddagen efter syntes hans död inte i något riksmedium.

En 16-åring som kallblodigt skjutits ihjäl i Sverige höll på att gå obemärkt förbi. På Sydsvenskan lever vi nära den kriminalitet som gjort Malmö rikskänt. Mordet på Ahmed Obaid skedde ett par kilometer från vår redaktion och vi hade medarbetare på plats vid brottsplatsen omedelbart efter att skotten blev kända på torsdagskvällen. Arbetet med att bevaka det fruktansvärda mordet har pågått sedan dess.

På samma sätt har Sydsvenskans kompetenta redaktion hanterat det senaste årets övriga 13 Malmö-mord. Ahmed Obaid är nämligen inte den ende som dödats. Han är yngst, men långt ifrån ensam, bland de 14 våldsoffren om att ha hela vuxenlivet framför sig.


LÄS MER Jonas Gardell: Varför är inte Ahmed värd att sörja?

Jonas Gardell kritiserar

Tidigt på förmiddagen, dagen efter mordet, långt innan historien ens förtjänade plats på landets största sajter skrev vi den text som Jonas Gardell kritiserar. Jag delar uppfattningen att situationen sett annorlunda ut ett knappt dygn efter att en 16-årig pojke skjutits, om det hänt i Saltsjöbaden eller på Limhamn. Det är inte utan att jag undrar om Jonas Gardell vill hitta tecken på sin tes att människor behandlas olika och urskillningslöst tolkar texten efter egna syften (det hade inte behövts, riktiga bevis på samma tes finns det gott om). Faktum är att den just där och då, i fredags förmiddag, hjälpte övriga Sverige att vakna och inse det orimliga i att en 16-åring mördats med pistol i Sverige. Huvudpoängen med texten är just att ingenting tydde på att mordoffret hörde till Malmös kriminella värld. Det var vid vår publicering något som övriga medier och därmed stora delar av allmänheten fortfarande utgick ifrån.

Jag skulle önska att folks första association när ett barn dödas i Rosengård, Malmö, inte vore kriminalitet. Tyvärr vet jag att det inte är så.

13 dödsoffer i Malmö

Jag skulle också önska att resten av Sverige reagerat åtminstone lite mer med sorg än med förskräckelse över de tidigare 13 dödsoffren i Malmö. Tyvärr vet jag att det inte är så.

Mest av allt önskar jag, precis som Jonas Gardell, att alla liv värderas på samma sätt. Tyvärr vet jag att det inte är så.

I fredags morse, när övriga Sverige alltså tänkte på annat, var det många av oss som kom till Sydsvenskans redaktion med en klump i magen. Själv är jag inte mer människa än att jag kände extra sorg över den dödade 16-åringen eftersom han var jämnårig med min egen lika livsglade son. Men det var också en massiv känsla av ”nu får det vara nog” som drabbade redaktionen på gångavstånd till både Seved och Möllevången. Att 14 personer på ett år ska behöva sätta livet till i staden vi lever i, och älskar, är helt ofattbart. Vi startade därför kampanjen #framåtmalmö – i hopp om att kunna hjälpa till att lyfta Malmö i rätt riktning.

Jag önskar att alla som inte vill se fler dödsoffer i landets tredje stad vill vara med i #framåtmalmö.

Precis som du, Jonas Gardell, tycker jag att alla släckta liv är värda att sörja.

 

PIA REHNQUIST

Pia Rehnquist är chefredaktör för Sydsvenskan