"Mördarens mamma" är ingen fängslande historia

Ida Linde fick Aftonbladets litteraturpris för sin förra roman, "Norrut åker man för att dö".
Foto: SARA MAC KEY / NORSTEDTS
"Mördarens mamma".
Anna Hellgren är redaktör på Expressens kultursida.
Foto: MIKAEL SJÖBERG

I Ida Lindes "Mördarens mamma" faller två kvinnor som råkat uppfostra var sin mördare för varandra och hemligheter rämnar. Anna Hellgren läser en roman som är för gåtfull för sitt eget bästa. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Av en händelse läste jag om Ida Lindes förra roman helt nyligen, och där står det, på sidan 57:

”Då blir vi i alla fall fler, tänkte Saskia, för ingen annan kommer att komma till begravningen av mördarens mamma”.

Liksom ”Norrut åker man för att dö” kretsar ”Mördarens mamma” kring ett brott: En namnlös snart vuxen pojke i en torftig förort begår ett mord, hans ensamstående mor bär följderna under huden. Den sociala isolering hon tidigare valt, för att fullt ut leva för pojken, kastar ut henne i gränslös och verklighetsupphävande förtvivlan – dessutom har hon sedan pojken var barn misstänkt att han kan komma att skada någon.


LÄS MER – Anna Hellgren: Ida Lindes "En kärlekshistoria" bänder upp hjärtats bråddjup

Mördarnas mammor

En dag möter hon en annan mördares mamma i väntrummet på den anstalt där sönerna avtjänar sina straff: Vild passion över klassgränserna uppstår och allt de båda kvinnorna försökt att begrava djupt inom sig för att överleva stiger obarmhärtigt mot ytan. En ny katastrof är i vardande.

Så långt i handlingen har mer än en tredjedel av romanen passerat, skeenden som avslöjats redan av baksidestexten. Det är synd, särskilt eftersom Linde som alltid skriver en koncentrerad lyrisk prosa som hela tiden både antyder och avslöjar hemligheter. Inte för att gåtfullheterna tar slut, tvärtom. 


LÄS MER – Ulf Olsson: "Norrut åker man för att dö" är alldeles för välgjord

Gåtor

Men till skillnad från den täta kollektivromanen "Norrut åker man för att dö" skriver Linde här uteslutande med mördarens mammas röst, och alltför ofta står romanen och stampar medan de många gåtorna är för svåra att greppa. Alla kopplingar och sammanträffanden mellan personer och händelser ställer sig i vägen för den fördjupning som krävs när perspektivet är ett enda.

Jag vill genast läsa alla Ida Lindes tidigare böcker igen i stället för den här, de som med små medel byggt stora, mörka världar att förlora sig i. I stället sitter jag fast i en historia som nog var en kul idé att utforska för författaren, men vars vindlingar och karaktärer jag tyvärr inte tror på.



ROMAN

IDA LINDE

Mördarens mamma

Norstedts, 156 s.


Anna Hellgren är redaktör på Expressens kultursida.

Läs fler av Anna Hellgrens texter här.


I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång om Googles gynnande av extremt innehåll med Malin Ekman och Jonathan Lundqvist. Kultur-Expressen finns även som podcast.