Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Möjliga familjerna

Kärnfamiljen möter den ensamstående småbarnsmamman.
Årets sommar­serie betraktar Elsa Beskow ur en rad synvinklar.
Margareta Sörenson går på besök hos blåbärspojkar, lingonflickor och kantarellknattar och hittar sammanboende gemenskaper som är större än kärnfamiljen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

3 BÖCKER OM ELSA BESKOW
1.  Stina Hammar. Solägget, fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst. Bonniers 2002. Tjock lunta där läsaren kan gå längre in i trädgårdslandet än man anat.

2. Stina Hammar. Elsa Beskow i Djursholm. Skrifter utgivna av samfundet Djursholms forntid och framtid 2006. Utopin i verkligheten, trädgårdsstaden som miljö innan den blev högstatus.

3.  Margareta Sjögren. Elsa Beskow och hennes värld. Bonnier Fakta 1983. Generöst illustrerad guidning att börja med för tvehågsna.

Totos bil.
I mosterfamiljen hos Tant Brun & co.
Inte uppfostrad, utan "uppmostrad"; Elsa Beskows uppväxt med sina mostrar och sin morbror hade stor betydelse för hela hennes världsbild och livsstil. De första sexton åren levdes visserligen i kärnfamiljen Maartman tills pappa Bernt, från en köpmanfamilj i Bergen, dog. Men man bodde i mormor Johanna Fahlstedts fastighet på Söder i Stockholm, ett hus med frukt- och köksträdgård, blomrabatter med pion och löjtnantshjärta. Samt ett blåmålat lusthus.
Kärnfamiljen är en av 1900-talets mest kramade och kritiserade institutioner. Men kärnfamiljen, i meningen pappa-mamma-barn, har kompletterats, haft annex och utvikningar i alla tider.
På 1800-talet och långt in på 1900-talet togs utomäktenskapliga och föräldralösa barn om hand av släktingar. Drastiskt förändrade ekonomiska villkor i en familj gjorde att släkten måste gripa in, andra lösningar fanns helt enkelt inte. När Elsa Beskows mor, mamma till sex barn, blev änka, flyttade hon ihop med sina yngre syskon. Systrarna Fahlstedt var utbildade lärarinnor och entusiastiska reformpedagoger, med "ordning i frihet" som ledstjärna. De öppnade en småbarnsskola i det nya hemmet på Östermalm i Stockholm, där en liten elev beskrev skolgången som att gå på kalas varje dag. Särskilt den lekfulla mostern Berta, "barnmagneten" var älskad av de minsta barnen.
Kollektivets enda man, morbror Eugène Fahlstedt, var studentkamrat med August Strindberg i Uppsala, och den som senare översatte Strindbergs på franska skrivna Inferno till svenska. Och där har vi dem: Farbror Blå och tanterna, den moderliga Tant Brun med sina köksbestyr, den drömmande Tant Gredelin med sin estetiska inriktning och den praktiska och lite stränga Tant Grön med sitta trädgårdssrbete.

Lilla Elsa Maartman, född 1859, föddes rakt in i den tidens svenska radikalitet som var liberal, med socialistiska, kristna och teosofiska inslag. Natanael Beskow, konststudent och teolog, friade per brev:
"Kan ni hålla av mig som jag Er, skola vi med Guds hjälp besegra svårigheterna."
Na, som han kallades, var radikal inom trons sfär. Han prästvigdes aldrig, men predikade "så där engelskt", anknöt till nuet och vardagen i sina predikningar i det frisinnade kapellet i Djursholm, där Elsa och Natanael satte bo. Paret bodde i Viktor Rydbergs gamla kråkslott, som de fick hyra "gratis" mot att de underhöll huset. Reformpedagogik och reformkyrka och trädgårdsstad - förra sekelskiftet var utopiernas tid. Elsa och Natanael drömde om en bättre tid för mänskligheten med gemenskap, generositet och värme människor emellan. De två världskrigen tog dem hårt, också som nederlag för drömmarna.
Elsa Beskow hade utbildats till teckningslärare och arbetade i den radikala Whitlockska skolan innan de sex barnen började komma. "Äktenskapet som för många kvinnor på den tiden betydde slutet på den egna självständiga verksamheten, blev i Elsa Beskows fall i stället början till hennes stora konstnärsskapande", menade Greta Bolin, mångkunnig barnbokskritiker i Svenska Dagbladet 1937-60. "Det var nu hennes fantasi blommade och hon med fulla händer strödde bilderböcker, sagor och läseböcker omkring sig trots eller med hjälp av pojkarna."
I de många breven mellan Elsa och Natanael pågår en livslång diskussion om kvinnors villkor, ofta hanterad med mycket humor från Elsas sida. "Far är stark och modig, mor är blid och rar", heter det småironiskt i Tomtebobarnen, ett av Elsa Beskows verk som skildrar en kärnfamilj idylliskt. Men barnrikt - med så många blåbärspojkar, lingonflickor och kantarellknattar behövs inga dagis för att barn ska få träffa barn.
Storfamiljerna i Beskows värld har inga yttre murar, precis som hon själv gärna tog emot fler barn i hemmet än de sex sönerna.

Hos de tre bilderbokstanterna dyker emellertid två föräldralösa barn upp, Petter och Lotta (som en gång i sin tur blir långtidsbarnvakter åt tvillingar vars moder brutit benet). En annan vanlig familjebildning i Beskowland är mödrar med många barn och en frånvarande far. Familjen Jordgubbe spatserar högdraget och med grötmyndig far, stilig mor och sakta rodnande småjordgubbar, förbi unga Fru Smultron som står alldeles ensam med sina små i en skogsbacke. Kanske är det en bild av mormor Johanna, som födde två barn ogift med sin husbonde Anders Gustaf Fahlstedt innan de senare gifte sig och fick ytterligare fyra barn. Elsa Beskow var innerligt medveten om den småborgerliga fasadens krav, och mycket kritisk mot den också. Inget underligt heller i hennes värld med en alldeles ensam man, som Herr Peter, som får hjälp av grannskapet att restaurera sitt fallfärdiga hus.
Kollektiven av grönsaker, blommor och skogsväsen - vad rymmer de av utopisk dröm om en allmän gemenskap, vidare än familjens, bortom de sociala gränserna? Ju närmare man kliver in i denna värld av vänlighet, arts and craft och jugendstil, kreativitet och hoppfullhet, desto mindre ser den nostalgisk ut.
Blomsterfesten i täppan från 1914 kan läsas som en kommentar till efterdyningarna av storstrejken 1909. Elsa Beskow uppdaterade sig både konstnärligt och samhälleligt, och i hennes senare bilder från 30- och 40-talen susar bilar och bussar fram, gungar segelbåtar i förlig vind.
De stora syskonskarorna ersätts, åtminstone ibland, av barnkollektiv som de tätt stuvade ungarna i Totos bil i "Totos framtidsplaner" i folkskolans läsebok Vill du läsa? "Och det ska få rum hundra barn i min bil, och alla som vill ska få åka i den och lära sig styra. Och aldrig ska jag säja: Låt bli det där!"
Framtidens dagisbarn, måhända, ännu en av familjens många utvidgningar och förändringar. Eller en bild av framtiden sedd som en demokratisk idé: alla ska med! Att just bilen skrotats som framtidssymbol och i stället blivit en bild av ett globalt problem, det kunde ju inte Elsa veta.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!