Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Min mamma var en "tattarlucia"

Foto: MCCAREN/LNP/REX/SHUTTERSTOCK / MCCAREN/LNP/REX/SHUTTERSTOCK/IBL REX FEATURES
Foto: ERNST HENRY / ERNST HENRY PHOTOGRAPHY

Enligt legenden var ursprungslucian en jungfrumartyr som stack ut sina ögon – i verkligheten är högtiden en nationalistisk och kommersiell konstruktion. Natalie Lantz har läst en avslöjande bok.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Varje nationsbygge behöver en kvinnokropp som identitetsbärare, och i dag är det dags för den svenskaste av alla. Genom historien har hon lockat såväl morgonkåta bonderomantiker som köpmän och rasbiologer till sång. 

Den moderna luciagestalten föddes som skönhetsideal i rasbiologins 1920-tal, då hon skulle vara "fager och nordiskt reslig". Mörkhåriga, brunögda, småväxta flickor gjorde sig icke besvär. För att inte tala om judiska eller samiska flickor.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Det är dags att uppvärdera tärnornas kollektiv

Rasbiologi

Själv är jag dotter till en ovanlig lucia. I slutet av 1960-talet blev min mor, kallad "tattarungen", kommunens första mörkhåriga lucia. Svartögd, knappt 150 centimeter lång och med ett efternamn späckat av omöjliga konsonanter, skred hon drottninglikt över förortstorgen. 

Jag har vuxit upp med kvädet om den mörklockiga lilla tattarlucians jordskredsseger över "flaggstångsblondinerna". Även en minoritetskvinna kan drabbas av rasbiologisk vinnarskalle: längst bak i ledet, du solblonda tvåmetersgudinna!

När den nationella identiteten iklär sig kjoltyg, granskas bäraren av den vita särken noga. Lucians utseende, hud- och ögonfärg väcker starka känslor. När SVT sände Luciamorgon 2012 var flickan som bar ljuskronan mörkhyad. Avpixlat ryckte genast ut som hobbyhistoriker och slog fast att "Lucialegenden är en europeisk historia".

 

LÄS MER – Natalie Lantz: Sluta att prata om Bibeln i singular 

Skansen

I sin "Lucia. Den svenskaste av alla traditioner" avfärdar historikern Håkan Strömberg Lucialegendens ursprung som europeiskt i modern bemärkelse. Glöm den kristna jungfrumartyren: den svenska luciatraditionen härstammar snarare från ett nationsbyggande, icke-kyrkligt svärmeri för gamla Bondesverige, parat med julkommers.

Under det sena 1800-talet skulle en ny nationalism skapa stolthet över att vara svensk. Skansen lanserar luciafirandet som en gammal folklig tradition. Trots idoga ansträngningar biter legenden om ljusgestalten först när Stockholms Dagblad lanserar firandet som ett "karnevalståg mellan julinköpen". Köpmännen jublar och nästa år lovar tidningen att kronbärerskan ska koras "bland Stockholms nordiska kvinnotyper".

Ett par decennier senare sträckte sig min mamma mot decemberhimlen: se, på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår, Tattarlucia, Tattarlucia.

 

 

SAKPROSA

HÅKAN STRÖMBERG

Lucia. Den svenskaste av alla traditioner

Carlsson, 239 s.

 

Natalie Lantz är doktorand i Hebreiska bibelns exegetik vid Uppsala universitet, samt skribent och översättare från hebreiska, bland annat av David Grossmans roman "En häst går in på en bar".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!