Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Mimmi är en skruvad version av mig själv”

Marie Agerhäll och Daniel Sjölin. Foto: Expressen TV

Det är inte bara på Expressen som den präktigaste ledarskribent kan förenas med det pajigast nättroll i hyllningen av SVT:s komediserie Dips. Satiren om svenska UD har blivit en rikstäckande jättesuccé.

- Det var en mäktig utmaning att göra så mycket själv. Men man blir inte lika harig när det är lågbudgetproduktion, säger Marie Agerhäll, som gästar veckans Kultur-Expressen.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

”Dips” är Marie Agerhälls jättebebis. Hon har skrivit, sålt in, producerat, castat, regisserat och spelar en av huvudrollerna. Då var det förstås nervöst när programmet lades upp SVT Play vid årsskiftet. Men serien fann snabbt sin publik. Direkt efter mellofinalen häromveckan blåste SVT på med en trailer för ”Dips”, varpå jublet i arenan hördes i bakgrunden och succén var ett faktum.

- Ja, man gör ju många grejer som regissör. Sitter mycket i klippningen, fixar tillstånd från polisen, skäller på operan mellan tagningar och sprejar hårsprej. Det är ju en lågbudgetproduktion. Då är så mycket tillåtet och det är inte så harigt. Man kan satsa. Vi lade ut det på julafton, sedan verkar folk ha bingat eller suttit på toaletten och haft tråkigt. Och tittat. Och sen har det spridit sig mest word by mouth. Det är svinkul att folk skrattar åt det jag har skrattat åt. Det där är ju jättenervöst. 

Serien bärs av tre huvudgestalter. Hur har du byggt dem?

- Jens Stråhle är född med silversked i mun och har bott överallt i världen utom i Sverige. Så han har ju inte koll på ens vad Eurovision är, han tror att det är en ögonläkarkonferens. Han är mest ute efter att mingla och ha de här perksen man har som diplomat, inte så mycket ute efter att jobba. Men han är ändå en av de där ”sköna killarna” som är litet charmig så han kommer undan med det där. Obehaglig, rolig typ.

- Fanny Båtsman kan ju till skillnad från Jens jättemycket. Hon har pluggat, har hur mycket högskolepoäng som helst, men kan inte socialisera eller mingla alls. 

Är hon inte lite knäpp också?

- Nah, det vet jag inte. Eller hon kanske upplevs så. Hon förstår inte att inte alla är intresserade av Nuonaffären utan hon drar en massa smal information på minglen. Och är väl heller inte rädd att säga saker som en diplomat bör undvika, exempelvis prata om google med Kina. 

Men vem är Mimmi Hamilton då?

- Ja, de är en utmaning att alla måste vara ”different kinds of stupid”. Alla kan inte dra samma skämt på samma sätt. Så Mimmi fick litet bli litet så här fattig-Hässelby-Gårds-adlig. Såna som inte har så mycket pengar kvar men som är vana vid de fina formerna. Hon tycker inte att hon ska behöva jobba så mycket för att komma någonstans. Hon tycker att hon förtjänar en bättre position och är trött på alla de här gubbarna som säger åt henne vad hon ska göra. 

- Men hon är också en skruvad version av mig själv, och allt det där jag velat säga på olika jobbmöten. Jag har suttit på så många möten och ibland velat säga saker, som jag nu kunde skriva. Som den där ”Vad-sa-din-penis-scenen.” Nu kunde jag få flippa.  

Marie Agerhäll. Foto: Expressen TV

Det som på en afterwork är en skitkul idé blir oftast lite sämre på idémötet och sen bara sjunker rolighetshalten ju mer man jobbar med det. Det slutar lätt i nåt som är för internt. Men i Dips skojas det om både Peter Wolodarski och Dawit Isaak, och ni lyckas. Hur gör man?

- Man måste orka. Oavsett om man fått idé på fyllan eller druckit kaffe på morgonen. Från den punkten ska idén igenom ett tröskverk. Beställare som SVT ska titta på det, det ska igenom inspelning och blir som man tänkt, och sedan redigeringen. Där handlar det jättemycket om tajmingen ifall skämtet ska lyfta. 

Var det då självklart att också regissera?

- Jag hade stor erfarenhet av att stå bakom kameran på olika inspelningar och skicka in frågor och repliker till programledarna. Så det var ett tryggt rum för mig. Men när jag sen skulle stoppa mig själv i det där och ha en roll tvekade jag, jag kanske inte hade funny bones? Sen blev det klurigt att både vara observant på vad som händer med flera olika personer i bild och samtidigt själv vara i karaktär. Så inte sällan ser man att jag är off i blicken samtidigt som jag är med i bild. Det är klart att det är svårt, men det är också en mäktig utmaning att göra allt det där själv. 

Hur utarbetar man då ett sånt här manus? Börjar man tematiskt eller med enskilda sketcher?

Jag skrev ihop med min man Jesper Rönndahl, som arbetar med enskilda sketcher. Men man kan inte bara stapla sketcher, då blir man helt trött. Så det blev att jag sydde ihop storyn. Vi satt med ett delbart dokument och skrev olika händelser. En diplmomatmiljö är så spännande eftersom det är himla lätt att det blir fel. Det är ju också mycket som har hänt i verkligheten på olika sätt, som vi har tryckt in. Så vi listade situationer och sedan vävde vi ihop det och försökte hitta karaktärer som är roliga. 

Men att skämta om Dawit Isaak och avhandla problem med en farmor som heilar på ens studentdag, det var inte så att ni tänkte att det här behöver vi nog ta upp med beställaren SVT?

- Dawit Isaak tog vi upp, men inte heileriet. Vi lade upp ett provprogram där folk fick tycka, och då var Dawit Isaak-skämtet med. Folk tyckte det var kul. Det är ju så att även om man inte fattar alla skämt så gillar man att det är litet smart. Man vill ju ligga och vara litet obehagligt. Det är jättekonstiga wifi-lösenord de använder... 

En sista fråga: Kan man lägga in beställning på att ni gör en sån här serie om Svenska Akademien?

- Kanske är det nåt vi berör på ett visst sätt i fortsättningen ... 

 

 

Se hela intervjun i tv-spelaren ovan.

KULTUR-EXPRESSEN

Kultur-Expressen är ett program i Expressen TV och en podcast. Varje vecka fördjupar Kultur-Expressen ett aktuellt ämne med kunniga gäster i studion. Programledare är växelvis Karin Olsson, kulturchef på Expressen och Jens Liljestrand, biträdande kulturchef. Denna gång vikarierar Daniel Sjölin, kulturredaktör.