Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Michael Tapper: Clint Eastwood

Ovanligt romantisk i Broarna i Madison County.
Foto: - -

Jonas Holmberg läser Michael Tappers biografi över Clint Eastwood.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

1988 skröt George Bush, då vicepresident, om  hur han tillsammans med Ronald Reagan lotsat USA ur normlöshet till  patriotism. För att illustrera förändringen beskrev Bush den äldre hur  samhället kastat det frihetslängtande motorcykeldramat Easy rider åt  sidan för att i stället hylla Clint Eastwoods supersnut i Dirty Harry.

 Vicepresidentens  publiksociologi fungerar som utgångspunkt för Michael Tappers biografi  över Eastwood. Med en förkärlek för ideologikritiska observationer  återberättar Sydsvenskan-kritikern skådespelarens prestationer, från  genombrottet som hård, cynisk och namnlös hämnare i Sergio Leones  spaghettivästerns till de klassiska dramer en äldre Eastwood har  åstadkommit från registolen.


Men i centrum för Tappers initierade  karriärsteckning står Dirty Harry Callahan - den skjutglade chauvinisten  som i den tysta majoritetens namn rensar upp efter liberal släpphänthet  visavi kvinnor, minoriteter och kriminella. Eastwood spelade Harry i  fem filmer, och Tapper ger inte mycket för den kände republikanens egna  utsagor om att han aldrig insåg hur kontroversiell karaktären var. När  kritikern Pauline Kael beskrev Dirty Harry som fascistisk svarade  Eastwood att hennes omdöme var en konsekvens av missriktad attraktion:  hon ville egentligen bara knulla med honom.


Det är givetvis de  hårdkokta våldsdåden snarare än hans romantiska och musikaliska  eskapader som gjort Clint Eastwood till en av Hollywoods allra största.  När han har försökt nyansera sin persona har publiken svikit. Men som  Tapper påpekar kan han ändå inte begränsas till en fascistoid machoikon.

 Franska  cineastbibeln Cahiers du cinéma har dubbat Eastwood till auteur, och  efter socialt medvetna Dirty Harry-korrektiv som A perfect world har  högern tagit sin hand ifrån honom. Senare i år kommer J Edgar, Eastwoods  uppgörelse med kommunistjägaren och böghataren J Edgar Hoover.  Premiären blir knappast någon tebjudning.

FAKTA

BIOGRAFI
MICHAEL TAPPER | Clint Eastwood | Historiska media, 142 s.