Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Metoo blev inget pressetiskt haveri

Metoo-kampanjen under hösten 2017 ledde till flera kontroversiella publiceringar. Foto: Stella Pictures
Ulf Isaksson. Foto: Privat

Expressen och flera andra tidningar har klandrats av Pressens Opionsnämnd för sina publiceringar i kölvattnet av metoo-uppropen.

Advokaten Ulf Isaksson visar varför man ska vara vaksam med att tolka fällningarna som att publicisterna inte skötte sin uppgift.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | PRESSENS OPINIONSNÄMND. Ytligt sett kan utslagen i Pressens Opinionsnämnd ge intrycket av massfällning och tidningar som systematiskt har brutit mot pressetiken. Den som tar sig tid att läsa besluten ska upptäcka att skillnaderna i bedömningarna är stora, att besluten visar ett utrymme för metoo-rapportering med namn och att alla tidningar varit angelägna om att ta sitt ansvar. 

Tjusningen med och värdet hos pressetiken uttrycks i uppmaningen till utgivarna att iaktta en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Utgångspunkten är att nyheterna ska fram, i likhet med vad som gäller för posten och plogbilen.

Men detta fundamentala påbud har ett undantag. Det gäller att utforma rapporteringen så att de omskrivna inte ”oförskyllt” far illa av uppmärksamheten. Pressetiken är normativ men vi har inte att göra med en regel i juridisk mening. Den ansvariga hållningen ska komma till uttryck i det enskilda fallet. En tuff uppgift. Det gäller att navigera rätt också när det saknas sjökort.  

Många av dem som kommenterat utfallen i Pressens Opinionsnämnds metoo-beslut förbiser de grundläggande elementen i pressetiken som beskrivs här. Dramaturgin kanske lockar till en koppling mellan juridik och pressetik. Men den finns endast i vissa begränsade avseenden. Det förhåller sig exempelvis inte så, att ett klander i Pressens Opinionsnämnd är en självklar hållplats på väg till tryckfrihetsrättegång.

 

LÄS MER: Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om beslutet från Pressens Opinionsnämnd 

Individualiserad bedömning

Flera har varit snabba att tycka till utan att till fullo beakta och bottna i de resonemang som Pressens Opinionsnämnd formulerat. Några omdömen gränsar till det egendomliga, såsom att tidningarna skulle skylla på varandra som ursäkt och förklaring för publiceringarna.

En annan underlig tankegång är att tidningarna skulle ha bildat någon slags mobb efter att nya stämningslägen grep omkring sig under senhösten förra året när metoo-uppropen briserade. Redan referaten av respektive tidnings argumentation i de olika beslut som Pressens Opinionsnämnd meddelat motsäger sådana påståenden. Pressens Opinionsnämnd ger i sina beslut uttryck för en nyansering och en individualiserad bedömning från fall till fall vilket är pressetikens kärna. 

Exempelvis betonar Pressens Opinionsnämnd att begreppet offentlig person inte kan avgränsas precist. Det beror på omständigheterna vem som har att utstå en närgången granskning, skriver Pressens Opinionsnämnd. En annan viktig understrykning av Pressens Opinionsnämnd gäller betydelsen för bedömningen av samtliga förhållanden i det enskilda fallet.

Vidare bekräftar Pressens Opinionsnämnd, tvärtemot vad många hävdar, att den omständigheten att en uppgiftslämnare hålls anonym för läsarna inte kan grunda någon slutsats att vederhäftigheten hos uppgiftslämnarens utsaga skulle vara låg.

Namnpublicering

Vad gäller de enskilda prövningarna kan man säga att Pressens Opinionsnämnd inte i och för sig sätter publiceringen av Fredrik Virtanens och Lotta Bromés namn i första rummet för sitt klander. Klandren tycks i stället grundas på att det redovisade underlaget för uppgifterna inte övertygade nämndens ledamöter.

En ”medarbetare på en annan tidning” ingav för egen del anmälningar mot bland andra Expressen och i tidningen Arbetaren som hade namngivit honom. Det klander Pressens Opinionsnämnd utdelar i dessa fall är mera svårbedömt. ”Medarbetaren” anmälde även Dagens Nyheter, men den tidningen hade inte namngivit honom. Dagens Nyheter klandrades inte (DN 25/6). Allmänhetens Pressombudsman namnger inte heller ”Medarbetaren” på sin hemsida. Han är för övrigt den ende person som klagat med framgång som inte namnges där.

Kritiken mot de klandrade tidningarna i Pressens Opinionsnämnds beslut fokuserar ändå inte entydigt på namnpubliceringen. Pressens Opinionsnämnd skriver nämligen ”När en namnpublicering sker och den utpekade drabbas negativt är det av stor betydelse att tidningen är återhållsam och ansvarsfull vid publiceringen”.

Uppdämt behov av att berätta

Det kanske mest iögonfallande besluten gäller Martin Timell. Pressens Opinionsnämnd bifaller hans klagomål mot fem tidningar som han anmält. Motiveringarna skiljer sig åt.

Exempelvis kritiseras Expressen för att ha haft för få reservationer och förbehåll. Mot Dagens Nyheter formuleras kritik i ett annat avseende. Ett generellt påpekande av Pressens Opinionsnämnd handlar om att kvinnans uppgifter gäller en händelse långt tillbaka i tiden. Men det tycks inte som dessa faktorer var avgörande för fällningarna i de fem ärendena. Istället framträder som den gemensamma nämnaren i samtliga beslut att namngivningen skedde i ett alltför tidigt skede av det rättsliga förloppet. Att namnpublicering skulle bero av i vilket skede proceduren i rättsapparaten befinner sig förefaller, enligt min mening, inte vara ett helt invändningsfritt synsätt.

Metoo-uppropen har få motstycken som samhällsföreteelse. Många drabbade hade ett uppdämt behov av att få berätta om sina erfarenheter och upplevelser. Situationen för redaktionerna var på många sätt helt ny i ett pressetiskt perspektiv. Åsikterna om besluten i Pressens Opinionsnämnd må gå isär men något pressetiskt haveri från tidningarnas sida var det inte. Den kritik mot tidningarna som på sina håll formulerats upphetsat och med ett mått av skadeglädje är varken förankrade i pressetiken eller Pressens Opinionsnämnds skäl. 

 

Ulf Isaksson

 

Ulf Isaksson är advokat och har företrätt Expressen och ett flertal andra tidningar i tryckfrihetsmål.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!