Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Melodifestivalens ständiga sekreterare

Foto: Erik G Svensson
Hanna Fahl. Foto: Thomas Karlsson
Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES

Den årliga schlagerplågan förvandlar journalister till lobbyister.

Gunilla Brodrej läser Hanna Fahls praktverk om Melodifestivalen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. Den totala mediekapitulationen har redan börjat. Uppsnacken tjattrar i alla kanaler. Max Ström förlag slår på stort och ger ut en tjock coffetable-bok "Melodifestivalen – från frack till folkfest", författad av DN Kulturs ständiga melodisekreterare Hanna Fahl

Hennes första texter om mellon minns jag som rätt syrliga, det var 2011 och hon hade just slutat på P3: ”Det närmaste SVT kommit en riktigt skarp Melodifestival är när de lät Henrik Schyffert programleda en deltävling 2005 och han bland annat drog på sig indianskrud och visade arslet”. Successivt blev Fahl ett rim på festival och den ironiska tonen varmare även om den alltid antyder att hon i grund och botten tycker bättre om annan musik. 

Hylla Loreen

Festivalen är nån sorts kroniskt sjukdomstillstånd hon bär på som blommar upp en gång om året. När Fahl chattar med DN:s läsare kallar hon det gruppterapi och när hon hyllar Loreen kan hon inte låta bli att liksom i förbifarten dissa hennes koreografi på ett elegant sätt. Det är tacksamt att driva med mellon och produktionen bjuder frikostigt på nya möjligheter. Alla faller i fällan. Twitter brukar svämma över av hatälskande kommentarer i ett flöde som ändå alltid rinner åt samma härliga håll. 

Men ursäkta en käring mot strömmen, det finns anledning till skarpare sågningar, för man får aldrig glömma att monsterproduktionen Melodifestivalen tränger ut en massa annan livemusik i SVT. Att det inte finns några pengar kvar sedan till musik som faktiskt rent objektivt är intressantare, djupare och mer nyskapande. 

 

GUNILLA BRODREJ – "Jon Henriks skönjojk vinner även som tvåa"

 

Sån musik som Fahl antagligen gillar på riktigt. Förra året skrev hon en existentiell krönika som hade en mörkare ton än vanligt. Hon satt på ett hotellrum och undrade vem hon var. Hur kunde det ha skett att hon som tidigare var ”en fullt normal människa med fullt normal relation till tv-sända musiktävlingar” nu hamnat i symbios med mellon? Hon tycktes utmattad. Med en imponerande fantasirikedom och glimten i ögat har hon analyserat och kommenterat varenda låt, artist, repetition och deltävling. Under några veckor varje år blir den här världen hennes och många journalisters enda tillvaro, en kringresande cirkus som verkar både dränera och hålla dem vid liv på samma gång. Och Hanna Fahl lyckas, genom sina underfundiga precis lagom syrliga texter, hålla kräsna DN-läsares intresse för mellon levande.

Rörd av Robin Stjernberg

Istället för att växla spår, som verkade naturligt efter den där "Jag brukade vara normal"-krönikan i DN 4/3 2017 ("En gång grät jag av rördhet till en Robin Stjernberg-repetition. Jag vet inte vem jag är längre") har hon växlat upp genom den här tjocka bilderboken. Den är så oförargligt underhållande författad att man skulle kunna publicera valda delar i SVT:s årsredovisning. Och allt har man sett i otåliga återblickar och genomgångar och kavalkader. Lika bekant som ett gammalt fotoalbum i familjens bokhylla.

Lill Lindfors tappade kjol, Björn Skifs tappade text, Abbas Waterloo-skräll. Underhållande, och lojalt mot ämnet. Från frack till folkfest är underrubriken. Ja, efter att ha bläddrat sig igenom den här boken kan man förledas att tro att mellon verkligen är en angelägenhet för HELA svenska folket.

Men i den allra sista meningen, när Fahl bäddat in festivalen i gayvärlden på ett sätt som gör den än mer omöjlig att kritisera, skriver hon att Melodifestivalen ”är en maktfaktor i svenskt musikliv”. I den änden skulle boken ha börjat. Hanna Fahl hade ett val.

 

Sakprosa

Hanna Fahl

Melodifestivalen. Från frack till folkfest.

Bokförlaget Max Ström, 200 s.

 

Gunilla Brodrej är musikredaktör och kritiker på Expressens kultursida. Läs hennes texter här.

PODCAST. Hör Gunilla Brodrej och Martina Montelius podd Lunch med Montelius här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!