Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mellanöstern rör sig mot en helvetesravin

REPORTER. Emanuel Sidea är frilansjournalist med särskild inriktning på utrikesreportage. Foto: Joachim Lundgren
Al-Assad. Foto: Sana Handout / Epa / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
"Mannen från Harem".

Berättelserna från krigets Syrien är knappast en injektion av människokärlek.

Thomas Engström läser Emanuel Sideas "Mannen från Harem", ett reportage om den vanliga studenten som blev folkmordets hantlangare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

EMANUEL SIDEA
Mannen från Harem
Natur & Kultur, 222 s.

Vilket ansvar har en simpel mellanhand i krigets rubbade ekonomi? Så kan man sammanfatta den tematiska frågeställningen i Emanuel Sideas habila reportage om den syriska jihadistsmugglaren Saif. Svaret blir upp till läsaren – kanske i lite väl hög grad.

Sidea dömer inte sitt intervjuobjekt. Han ifrågasätter honom förvisso under samtalens gång, men på det hela taget verkar han ändå tycka om Saif. Han vill alldeles uppenbart att den unge mannen ska sluta att hjälpa IS, Nusfrafronten och andra islamistgrupper att föra in ständigt nya rekryter över gränsen från Turkiet, och han tar ofta upp deras illdåd och massakrer.

Ändå är det som om reportern inte kan värja sig mot Saifs självbild som underdog. ”Mannen från Harem” slutar också med en förhoppning om att de ska återses.

Bokens stora förtjänst är att den på ett stadigt, pedagogiskt sätt åskådliggör konflikten i och kring Syrien. Man får till och med en hyfsat god överblick av de olika rebellfalangernas framväxt och förgreningar. Dessutom ges ögonblicksbilder av vardagslivet i Syrien, både före och under upproret mot al-Assads hänsynslösa regim.

Språket kanske inte sprakar av konstfärdighet, men det gör sitt jobb. Det lägger sig på ungefär samma nivå som Saifs utläggningar om allt från amerikanska maffiafilmer till Nietzsches ateism, och bidrar på så sätt till en fungerande helhet. En bedräglig enkelhet lägger sig över hela berättelsen, och möjligen är det vad som krävs för att man ska orka ta till sig av denna ofantligt snåriga konflikt som snart hotar att dra ner hela Mellanöstern i helvetesravinen.

 

LÄS MER: Syriens kamp för demokrati var dömd på förhand

Folkmord fordrar laglöshet

Mest slående av allt är hur krig och kriminalitet växelverkar och stimulerar varandras tillväxt. Först när kriget kom hittade Saif sin perfekta yrkesroll som professionell smugglare. Och enbart tack vare hans och hans gelikars verksamhet kan kriget fortsätta.

För ett tag sedan utkom Timothy Snyder med en ny bok om Förintelsen, "Black earth”, där han understryker just detta: för att folkmord ska ske krävs inte bara en totalitär ideologisk kraft som trycker på, utan en rejält tilltagen laglöshet – ett tillstånd som både ingjuter stark fruktan och vädjar till människans allra lägsta impulser. Mellan raderna kan man utläsa ett liknande budskap hos Emanuel Sidea. Kriget och anarkin släpper lös dittills oanade krafter. En hopplös yngling utan jobb kan plötsligt göra kometkarriär, som smugglare, som soldat. Som martyr.

Och vad ska man göra åt det? Problemet med alla skildringar från Syrien är att man förr eller senare tröttnar – inte minst på samtliga aktörers dumhet. Saif inbillar sig till en början att jihadisterna skulle vara bättre än al-Assad, men så fort tillfälle och resurser ges inrättar de naturligtvis ett ännu värre skräckvälde.

 

LÄS MER: Genom natten i det splittrade Syrien

Obesvarad fråga

Turkarna låter, om man får tro boken, mängder av terrorister korsa gränsen till Syrien; de verkar ha ungefär samma inställning till dem som Pakistan har till de afghanska talibanerna, det vill säga att man kan ha nytta av dem på sikt. Detta medan IS skryter vidare om hur man efter Syrien ska ”befria” Turkiet. Och så vidare, i all oändlighet. Att läsa om Syrienkriget är ingen injektion med människokärlek.

Så slutligen står vi där med frågan som Saif, numera bosatt i Köln, aldrig lyckas besvara. Hur kunde han hjälpa tusentals blodtörstiga galningar att smyga sig in i hans hemland när han inte ens delade deras sjuka ideologi? Mannen från Harem är varken den första eller den sista genom massmordens historia som bara har en enda sak att skylla på: att tillfälle gavs.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!