Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Melanias hjälp är det sista vi behöver

Melania och Donald Trump.Foto: SHAWN THEW / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Manca Renko.Foto: Uros Abram

Förra veckan uppmanade Sofi Oksanen USA:s första dam, Melania Trump, att bekämpa fördomar mot östeuropeiska kvinnor.

Nu får hon svar av Manca Renko, historiker och författare från Slovenien, som undrar var fördomarna finns – egentligen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN ENGLISH: Dear Sofi, we don't need Melania's help 

 

DEBATT | ÖSTKVINNAN

Kära Sofi,

Jag har fina minnen av middagen i Ljubljana, där du som känd författare var bjuden. Som konstnärlig ledare för en litteraturfestival talade jag med dig om en kvinna från mitt land, Melania. Jag minns inte riktigt vad jag, med min ”östeuropeiska accent”, försökte säga – troligen var det inte särskilt viktigt eftersom mina känslor för henne är ungefär desamma som jag hyser för andra personer vars nationalitet jag delar. Det är den minsta gemensamma nämnaren mellan människor, och dess betydelse är minimal.

Ändå kände jag att ditt brev talade till mig. Du känner säkert till repliken: ”Jag visste inte att jag var förnedrad förrän du sa åt mig att det var så jag borde känna.” Alltså: Jag tänkte inte ens på mig själv som en ”östeuropeisk” kvinna förrän du beskrev mig som en sådan.

Om jag nödvändigtvis skulle identifiera mig som något, skulle jag valt att bara vara kvinna, en som inte bryr sig om nationaliteter, vare sig hos utnyttjande män eller utnyttjade kvinnor.

 

LÄS MER: Sofi Oksanen – "Kära Melania Trump" 

Prostitution – ett manligt moralproblem

Den första damtidningen i Slovenien, Slovenka, började tryckas i början på 1900-talet. Dess skribenter grävde modigt i ämnen som inte fanns i ”mansorienterade” tidningar, som prostitution. Deras hållning i frågan – relevant än i dag – var att prostitutionen endast är ett moraliskt problem för män. Jag tänker på samma sätt om det du skriver om Melania Trumps slaviska accent, den som tydligen visar att hon är ”till salu, billigt”. Jag är begåvad med en liknande accent, som jag trodde berodde på mina bristande engelskakunskaper eller mitt svaga språköra. Och om någon tyckte något annat, så skulle det inte vara mitt, eller Melanias, men deras moraliska problem.

Samma gäller de östeuropeiska flickornas ”rykte”, som du skriver om – det är inte deras problem, utan ett problem för de män som exploaterar deras kroppar, och män som har gjort dessa kvinnors länder till avgrunder, ofta omöjliga att ta sig ur.

Du föreslår att Melania Trump borde starta en stiftelse för misshandlade (östeuropeiska?) kvinnor. Jag tror att diplomatiska möten, högtidliga handskakningar och provisoriska lösningar som endast skenbart hjälper kvinnors rättigheter, knappast är lika effektivt som ett fungerande polisväsende (med stöd i juridik och medier) som faktiskt kan bestraffa förövarna.

De som tror att de har rätt till en kvinnas kropp på grund av hennes hudfärg eller accent, de som nekar unga kvinnor utbildning, de som handlar med människor som varor, alla de som förtrycker, oberoende av kön.

Melania Trump utanför Vita huset den 13 oktober 2017.Foto: MPNC / STELLA PICTURES BACKGRID US

LÄS MER: Jens Liljestrand om #metoo och männens ansvar 

Harvey Weinstein

Det spelar ingen större roll om vi tittar på Östeuropa eller Hollywood-eliten, där den senaste skandalen kring Harvey Weinstein livligt illustrerar att inte ens de mest framgångsrika och välbärgade kvinnorna i Hollywood har någon egentlig fördel jämfört med sina östeuropeiska systrar när det kommer till kroppslig integritet.

Jag betvivlar att en ”hjälte” kan vara gift med en man som uppenbarligen segregerar befolkningen i första och andra klassens människor – en man som inte bara vill kriminalisera abort, utan även överväger att förbjuda preventivmedel.

Som Melanias landsmaninna tror jag att hon har hamnat ur askan i elden: hade hon stannat hade hon bott i ett (östeuropeiskt) land som enligt World economic forum ligger på åttonde plats på världsrankingen över jämställdhet (USA kommer först på plats 45), ett land som garanterar gratis och tillgänglig abort, gratis preventivmedel och ett års betald föräldraledighet (som även kan tas ut av män).

Hon skulle ha levt i ett land där ett privat initiativ avsatte en av de mest hyllade slovenska författarna som ordförande i PEN på grund av hans sexism. Jag säger inte att kvinnor i Slovenien saknar problem, att vardagssexismen inte ibland är outhärdlig, att vi inte fruktar uppgången för nationalkonservativa rörelser och partier, eller att kvinnor skulle ha samma möjligheter som män att nå ledande positioner.

Men ändå: det sista vi behöver är Melanias eller USA:s hjälp.

 

Demonstrationer i Polen

Polen var ett av de första länderna att tillåta abort, där ”östeuropeiska kvinnor” som du kallar dem, fick rätten att besluta om sina egna kroppar. När järnridån föll förlorade polska kvinnor dessa rättigheter. Ögonblicket då ”Östeuropa” började tro att en sammanslagning med väst skulle leda till allmän rikedom, var också startskottet för den stora omvälvningen i riktning mot hat och fördomar, där kvinnor blev de första offren.

Lösningen ligger inte i att försöka bearbeta förövarna (eller deras fruar) utan i att ta saken i egna händer. I oktober förra året, mindre än en månad innan valet där Melania Trump blev USA:s första dam, ägde en stor demonstration rum i Polen. Tiotusentals kvinnor klädda i svart gick ut på gatorna i ett försök att rädda de sista resterna av rättvisa.

Du förstår, kära Sofi, jag tror att det är såna hjältar vi behöver. Det är dessa och andra kvinnor – inte bara östeuropéer – som vi borde tala till. I stället för utstuderade aftonklänningar och dåliga tal behöver vi medvetenhet, mobilisering och empati. I stället för ett par högklackade skor behöver vi tusentals fötter som marscherar mot tydliga mål.

Hjältemodet tillhör inte individen, utan kollektivet.

 

Manca G. Renko

Översättning Jens Liljestrand

 

Manca G. Renko är historiker, författare och konstnärlig ledare för Fabula literary festival i Ljubljana, Slovenien.

 

IN ENGLISH: Dear Sofi, we don't need Melania's help