Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Megafon för de högborgerliga

Robert Fux på betongsafari.

Johanna Langhorst ställer förortsfrågor till DN och Stockholms stadsteater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag läser Erik Helmersons text "Den heliga Förorten" i DN 5/9 (ej på nätet) och förundras. Varför har den svenska intellektuella eliten sådana enorma problem med att göra enkla maktanalyser?

Helmerson jämför en traditionell borgerlig Dramatenuppsättning med Stockholms stadsteaters guidade busstur i förorten.

Han bortser helt ifrån det faktum att Dramaten är en kunglig nationalscen, en högborgerlighetens megafon som oavbrutet pumpar ut sina berättelser om vårt liv och vårt samhälle, medan förortens egna berättelser har en extremt marginaliserad plats i offentligheten.

Hur kan en bildad människa missa att det handlar om blick? Om vem som är subjekt och vem som blir objekt. Om vem som har chansen att skildra vem.

Erik Helmerson låtsas som om förorten inte vore extremt stigmatiserad både i den politiska retoriken, från stadsplanerare och arkitekter, i medier och bland svenskar i allmänhet. Han väljer att ignorera själva anledningen till att det finns en föreställning med det märkliga namnet "Betongsafari".

 

"Det är ett jäkla tassande kring svenska förorter", skriver Helmerson och menar att förorterna blivit "någon sorts heliga lundar som enkom må beträdas och benämnas av rätt sorts överstepräst".

Menar Erik Helmerson att vem som helst ska kunna berätta vad som helst om förorten utan att riskera kritisk granskning? Han glömmer i så fall att det är precis så det har sett ut tidigare. Blicken har riktats snett nedåt mot miljonprogrammen och dess innevånare som sällan har haft chansen att förvandla sig till subjekt och glo tillbaka.

Jag har tre frågor som riktar sig både till Erik Helmerson och till arrangörerna av "Betongsafari":

1) Hur kommer det sig att en teaterföreställning om förorten i Stockholm 2013 har fått ett namn som för tanken till jakt på exotiska djur?

2) Vad händer när man gör en tittshow av verkliga bostadsområden med riktigt dåligt rykte?

3) Hur påverkar det dem som bor där på riktigt och dem som åker dit i egenskap av teaterpublik?

 

Johanna Langhorst

kulturen@expressen.se

 

Johanna Langhorst är journalist och författare till boken "Förortshat".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!