Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Medelklassens skam ger inte städarna bättre villkor

Zara Kjellner.Foto: ASTRID GRELZ

Den svenska medelklassen känner ångest för att köpa städhjälp.

Zara Kjellner synar den skenheliga känsloargumentationen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. ”Klasskillnader ska smaka järn i munnen” konstaterar Andrev Walden i en ledartext i DN (8/5) som blottlägger hela den övre medelklassens förhållningssätt till hushållsnära tjänster, eller mer specifikt, städhjälp. 

I fokus för texten ligger Waldens känslor inför att betala för städhjälp, känslorna är först negativa, det känns inte bra, men som med alla känslor går det att resonera sig till en annan känsla, det känns ändå till slut värt det.

Känsloargumentationen osynliggör effektivt faktiska förhållanden, hur det egentligen går till när man anställer städhjälp och arbetsvillkoren som gäller för städaren i fråga blir mindre viktigt i resonemanget. Walden legitimerar sitt köp med det dåliga samvetet, så länge han är medveten om vad han gör så är det okej. 

Det fackligt stöttade (Göteborgs LS av SAC) uppropet ”Solidaritet med städarbetarna” för just nu en kampanj för städarbetares rättigheter, efter att det har kommit fram att ett städföretag som anställer migranter har som krav att arbetarna ska bo i företagets egna lägenheter. De polska städarbetarna som står bakom uppropet vittnar om att företagens lägenheter är i dåligt skick och hyrs ut till ockerhyra, i flera fall har den även visat sig att företaget satt upp kameror i lägenheterna för att övervaka sina anställda. När en av städarbetarna meddelade företaget att om han ville byta bostad blev han av med jobbet.

Retoriken sätter alltid köparen i fokus och aldrig människan bakom tjänsten.

Waldens känslor kring att anställa en städarbetare blir intressanta i skenet av städupproren. Skulle de bli annorlunda, undrar jag, ifall han visste lite mer om städarnas arbetsvillkor? Medelklassens ångestretorik kring användandet av gigekonomins alla tjänster rymmer nämligen sällan just det, känslor kring arbetarnas faktiska situation. 

Retoriken sätter alltid köparen i fokus och aldrig människan bakom tjänsten. 

Valerie Kyeyune Backström beskriver i en text i Expressen (19/12-2019) hur effektivt språket kring gigekonomin fungerar: ”Genom den smarta paketeringen lockas inte bara kunder, utan också regelverk att kringgå arbetsrätt. En anställd har rättigheter. En som utför tjänster har det inte.”

Städuppropet hotar att avslöja namnet på städfirman som saken gäller den 15:e maj, förhoppningsvis leder det till att Waldens ångest i framtiden får nya dimensioner. 

 

Zara Kjellner är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Manhattan”. 

 

 

”Min vision är att alla ska ta plats”

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med författaren Joel Halldorf – om samhället efter corona och om att vara den som liberalerna vill sätta dit. Och hur effektiv är förresten Halldorf som magnet på krogen?