Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Med Ronja i tidlös skog

STOR SHOW. De underjordiska lockar Ronja.

Margareta Sörenson ser en klassiker växa i fantasins urskog.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER

RONJA RÖVARDOTTER

Av Astrid Lindgren

Dramatisering Annina Enckell

Regi Ronny Danielsson

Stockholms stadsteater

Ålder: 7 +. Speltid: 2.15 t.

Ronja utan skog och dimma; kan det gå? Astrid Lindgrens barnklassiker "Ronja Rövardotter" är både en rövarromantisk roman, en Romeo-och-Julia-historia, en saga och en moralitet. Men naturen spelar en stor roll i boken: rätt avlyssnad informerar den om såväl fara som trygghet. För Astrid Lindgren var människans samklang med naturen ett kärt tema, både en yttre och inre röst.

Ut med naturen, tycks vara det oväntade ledordet för regissören Ronny Danielsson i generös jullovsteater och hans val visar sig utmärkt. En äkta klassiker tål att tolkas.

I stället för den besjälade naturen litar Danielssons till fantasiernas vilda vegetation. Scenen domineras av metall- ställningar och maskinliknande konstruktioner som leder tankarna till Jules Vernes framtidsvisioner och ingenjör Andrées luftfärd.

Hela ensemblen är klädd i flygaroveraller som med lämpliga "påhäng" förvandlar dem till blommor, rumpnissar, vildvittror och grådvärgar. En doft av tidlös tillbakablick i Charles Lindberghs flygarmössa, kanske en blink till seriehunden Snobben i drömskt äventyr på hundkojans tak.

 

Martin Chocholouseks scenografi är funktionell, fyndig och ett fantasibygge som både liknar lekens kojor och allvarets skyddsrum.

På så sätt har denna uppsättning frikopplats från filmens förlaga och dramatiseringen av Annina Enckell har smart fokus på det viktiga:

Ronjas väg från barn till flicka i puberteten, hennes växt från att vara dotter till att bli en person med eget moraliskt ansvar. Birk blir hennes vän och ledsagare på vägen - Misa Lommi och Björn Elgerd skildrar dem fint, känslostarkt och med den humor som så väl behövs.

 

Åren har gått sedan 80-talet och patriarken Mattis är i dagens ögon än mer patetisk, kung över ett rike som icke längre är och med alldeles för lite förstånd för sin maktposition. Jacob Nordenson tolkar honom rörande och under- stryker Mattis hjälplöshet; tänkvärt för både små och stora.

Rövarna dansar sjövilt, vildhästen galopperar på åtta människofötter och mixade musikspråk.

Den sortens showtänkande som ibland lägger sig över stora jullovsuppsättningar tar ändå inte över. Stor ensemble, stort anslag - men också stor plats för Ronja själv och hennes livsval.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!