Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Med rim och rytm

Jonas Modig.Foto: Cato Lein

Nina Lekander gungar med i Jonas Modigs böljande diktsamling.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LYRIK

JONAS MODIG

Kaninen rymde

Norstedts, 80 s.

Så vansinnigt roligt och uppfriskande det är att läsa med rim och rytm, hur mycket underliggande sorgligheter som kan finnas där, i och mellan raderna!

Tyvärr var det så länge sedan jag läste verslära att jag inte tvärsäkert kan identifiera någon redan etablerad versform, men jag uppskattar verkligen Jonas Modigs fiffiga rim i sina treradiga strofer med flätningen aba-bcb-cdc och så vidare tills han slutar med en enradning. Det hela traskar på med daktylisk och trokéisk taktfasthet.

Ta bara dikten med den i förstone opoetiska titeln och förstaraden "Som vid effekten av en bortförklaring" - en elegantare antirasistisk plädoajé och strukturkritik har jag nog aldrig läst. Den slutar:

 

"En aning om ett annat liv kan övas / men avfärdas normalt som fantasi / och skulle detta verkligen behövas // råder det alltid brist på energi. / Men verklighetens folk, som vill bestämma / hur närmiljön hålls snygg och sikten fri, // vill innesluta, inbegripa och inlemma. / På utestängda kan man inte lita. / Så lär man sig till slut var man hör hemma, // och cirkelstrecket dras med välkänd krita."

 

Dikten som har givit samlingen sitt namn rimmar inte, men är nästan spöklik i sin allomfattande teckning av en global värld och miljö i gungning. Som om människan precis som den kanin som rymmer ur sin bur är ett flyktdjur, något som "osäkrar varje steg in mot / det centrum av föreställningen om frihet som / kaninen inte ens i sin vildaste fantasi / hade kunnat drömma om."

"Kaninen rymde" spänner över många teman. Mest centrala är kanske tidens gång och åldrande, själva den gradvisa livsflykt där en väv av kärlek och katastrofer vajar bakom diktjagets sakliga och/eller lyriska ögonblicksbilder. Telomererna - något som har med kromosomer, DNA och livsstilssjukdomar att göra - blir skörare med åren och får här samsas med sprödheten hos "det tunna bröd / som sprider sin underbara doft / i sommarstugans retrodesignade ugn."

Melankoli och munterhet avlöser varandra, eller går helt enkelt väl ihop i Jonas Modigs böljande poesi.