I mitten av 80-talet var jag "handledare" för en ung kulturvetarstudent som skulle göra sin praktik på Expressens kulturredaktion. Jag fick läsa en talangfull seminarieuppsats om Tomas Tranströmer som hon skrivit, men förhöll mig taktiskt behärskad.
Frågan var nämligen hur talangen skulle stimuleras på redaktionen. Kampen om utrymmet på Expressens kultursidor var före internet ännu intensivare än den är i dag, och att publicera en oprövad förmåga kom aldrig på tal. Hon kände sig säkert onyttig, och den intellektuella nivån på lunchsamtalen motsvarade knappast hennes förväntningar. Efter några veckor lyckades hon flytta över praktiken till DN.
Jag har sedan dess med beundran och nyfikenhet - och lättnad över att ha sluppit göra bort mig mer än jag hann - följt Sara Danius brant uppåtstigande karriär som kritiker och forskare, en karriär som nyligen kröntes med invalet i Svenska Akademien.
Som litteraturvetare - med doktorsexamen i både USA (1997) och Sverige (1999) - har hon framför allt studerat romankonstens utveckling i ljuset av nya tekniska uppfinningar och massmediernas framväxt, med böcker om bland andra Flaubert och Proust.
2008 gav hon tillsammans med den mångsidige tyske författaren Hanns Zischler ut en essä om James Joyce. Boken kom ut i svensk översättning bara några dagar efter nyheten om Sara Danius inval i akademien. Här kan man med bokens titel sannerligen snacka om "Näsa för nyheter"!
För min egen del väcker titeln omedelbart minnen av den unga kulturvetarpraktikanten, vars näsa kanske inte retades så mycket av nyheterna på Expressens kulturredaktion som av den kedjerökande "handledarens" cigarretter. Men, tänker jag, kanske blev de där första veckorna i tidningsmiljö ändå det frö i hennes sinnen som bar frukt drygt två decennier senare?
Joyceessän tar sin utgångspunkt i den lilla istriska hamnstaden Pola - då ännu tillhörig Österrike-Ungern, i dag Kroatien - som blev paret Joyces första anhalt efter att de lämnat Irland 1904, eftersom den 22-årige James där fått tjänst som engelsklärare.
Fastän vistelsen i Pola bara blev fem månader, skulle den sätta avgörande spår i Joyces författarskap, menar Danius och Zischler. Men det är att göra en litteraturhistorisk höna av en geografisk fjäder. De intryck av tidningsnotiser och tidiga biograffilmer som Joyce fick där, kunde han ju lika gärna ha fått någon annanstans - varken tekniska eller massmediala nymodigheter är enligt sakens natur bundna till geografisk ort.
Det är framför allt Zischler som gräver i staden Polas annaler och tidningslägg, medan Danius med näsan tätt i Joyces böcker, framför allt "Ulysses", nosar upp de nya berättartekniska grepp som skulle förändra litteraturhistorien.
Danius och Zischler har skrivit vartannat kapitel av de fyra i boken. Den gemensamma nämnaren ligger i begreppet fait divers - de korta notiser med varierande innehåll som tjänstgör som spaltutfyllnad på en tidningssida. Danius följer Leopold Bloom ända in på dasset med tidningen Tit-Bits,där den sortens utfyllnad blir både huvudsak, ändamål och romanteknisk innovation.
Joycelitteraturen är oöverskådlig och innehållet i denna rikligt illustrerade lilla volym närmar sig stundtals det knappologiska kuriosakabinettet. För den som vill bekanta sig med den nya akademiledamotens oakademiska stilkonst och subtila iakttagelseförmåga är den dock en utmärkt introduktion.
Själv funderar jag på om hon ens fick en osignerad fait divers publicerad i Expressen. Jag är rädd för att svaret kommer att genera mig.