Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här blir renskallar vapen mot slakt och tvång

”Pile o' Sapmi Power Necklace” av Máret Ánne Sara.
Foto: JEAN-BAPTISTE BÉRANGER
”Sapmi dusse sami baikenamaiguin/Sabmi”. Karta över Sapmi med enbart samska ortnamn. Av Hans Ragnar Mathiesen.
Foto: JEAN-BAPTISTE BÉRANGER
Foto: STEFAN TELL / BONNIERS

Den samiska samtidskonsten fick sitt genombrott hand i hand med aktivism.

Magnus Florin möter kraften i Tensta konsthalls nya utställning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | KONST. De samiska konstnärerna Hans Ragnar Mathisen (alias Keviselie) och Máret Ánne Sara är presenterade på museer och gallerier världen över, hyllade på Documenta i Kassel 2017. De är också två av de mest egensinniga konstnärerna i Tensta konsthalls utställning ”Låt älven leva”, med en titel som anropar slagordet från den legendariska folkaktionen mot dammbygget vid Altaälven 1978-82. Dammen byggdes till sist, men de fem åren fördes vidare i en nyfunnen samisk identitet.

Hans Ragnar Mathisen – med sitt alias Keviselie, fött ur det tibetansk-burmesiska Nagafolkets mytologi – vrider på jordklotet i sin handmålade karta över Sápmi. Huvudstäderna faller utanför när det väldiga Sameland breder ut sig över fyra länder – med 900 återtagna samiska platsnamn som de officiella nationskartorna utraderat under gångna sekel. 

Ett geopolitiskt pionjärverk och samtidigt en skön och lekfull gest i pasteller och bläck. Och en motaggression, daterad 1975 mitt i genombrottsdecenniet för en ny aktivistisk samisk konstnärsgeneration.

Protestkonst mot slakten

”Power Necklace” av Máret Ánne Sara är lika vackert som skrämmande, ett halssmycke i renskinn där små renkranier i porslin hänger i trådar över bärarens bröst – skallarna är skulpterade av malt benmjöl från ren. Verket är en förlängning av ”Pile o’ Sápmi”, en bergskulptur av 200 renkranier krönta av en norsk flagga – med chockerande kraft placerad 2016 utanför tingsrätten där konstnärens bror var instämd som renägare att dömas till tvångsslakt av halva renhjorden. 

Titeln anspelar på ”Pile of Bones”, ett foto som dokumenterade 1800-talets miljonslakt av fritt vandrande bisonoxar på den amerikanska kontinenten. Analogin är en hård markering om att dagens aktivism inte är mattare än sjuttiotalets.

Efter folkaktionen ”Låt älven leva”, åren runt 1980, vändes sekler av förnorskning (och försvenskning och förfinskning) i en samifiering med många ansikten, både fundamentalistiska och anarkistiska. På Tensta konsthall ser vi hur Sápmis samtida konst föds i aktivismen. Och samtidigt hur den samiska kartan utvidgas med ett nytt ord. Just ordet för konst: ”dáídda”.


KONST

Låt älven leva

Tensta konsthall

Till 22 april


Magnus Florin är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.