Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här är musikalen som Trump hatar

Succémusikalen "Hamilton" är redan teaterhistoria. Foto: JOAN MARCUS / BROADWAY LEAGUE
Jonas Gardell. Foto: STELLAN HERNER / NORSTEDTS

Broadwaysuccén "Hamilton" är ett historiskt drama som fångar paradoxen i både Obamas och Trumps Amerika.

Jonas Gardell skriver inför tisdagens amerikanska ödesval om hur stor konst speglar en tidlös frihetskamp. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | HAMILTON. När vi äntligen får biljetter blir vi alldeles skakiga. Musikalen "Hamilton" är Londons absolut hetaste föreställning och vi har dragit i alla trådar vi kunnat och utnyttjat alla kontakter vi har, och till slut har vi hittat biljetter till en torsdagsmatiné. Veckan innan dubbelcheckar jag flera gånger att biljetterna verkligen finns och på flyget ner samma morgon vi ska gå börjar jag tänka att vi blivit blåsta av någon bluffsajt och att det kanske inte ens är nån föreställning på torsdagar, jag menar, vilken teater spelar dubbla föreställningar på torsdagar?!

Men allting stämmer, biljetterna är äkta, och när vi släpps in i teatersalongen är det som att träda in i en helgedom, som om vi i detta rum ska få vara med om något heligt. Föreställningen är en sorts mässa, skådespelarna framför en sorts predikan, det finns teater som är så viktig att upplevelsen närmar sig den religiösa, och "Hamilton" är en sådan teateruppsättning.

Det handlar inte bara om den tekniska briljansen, och föreställningen är verkligen tekniskt briljant. "Hamilton" är genomkomponerad och genomkoreograferad och stora delar av texten rappas, vilket gör att artisterna måste vara till hundra procent fokuserade. Man kan inte missa ett enda ord, ett enda beat, en enda ton eller ett enda steg om inte allt ska falla.

Det handlar inte heller bara om de många hitlåtarna, få musikaler har så många riktigt bra sånger. Utan det är något annat.

Kanske handlar det snarare om den sprittande, rastlösa kraften hos unga människor som tar sina liv i egna händer och skapar något helt och hållet nytt, och det gäller på samma gång karaktärerna som skildras i föreställningen och artisterna som gestaltar dessa karaktärer, men också vi i publiken som lever oss in i berättelsen och gör den till vår.

Som när huvudkaraktären presenterar sig själv, på samma gång otåligt och självsäkert: ”My name is Alexander Hamilton. And there’s a million things I haven’t done. But just you wait, just you wait… ” Rätten att få äga sin historia.

 

LÄS MER – Jonas Gardell: Ska vi fly till Kanada? 

En rap-artist i Vita huset

Den 12 maj 2009, alldeles i början av Barack Obamas presidentskap, har musikalkompositören och rap-artisten Lin-Manuel Miranda, son till en invandrare från Karibien, bjudits in till ett kulturevent i Vita huset.

Meningen är att han ska avsluta kvällen med att sjunga en sång från musikalen "In the heights", som han gjort succé med på Broadway. Istället väljer han att inför presidentparet och de andra i den prominenta publiken framföra en helt nyskriven sång om en annan invandrare, Alexander Hamilton, den föräldralösa oäktingen som kom från Västindien till Amerika och blev en av förgrundsgestalterna i den amerikanska revolutionen. Hamilton var en av nationens grundare, låg bakom stora delar av den amerikanska författningen, vidare var han George Washingtons närmaste man och den nyfödda republikens första finansminister.

Enbart ackompanjerad av en pianist och fingerknäpp rappar Miranda om ”the founding father without a father”, om immigranten som kämpar sig upp mot alla odds, en man utan anor, utan familjenamn, utan pengar, utan kontakter, som sliter sig upp till toppen, enbart med hjälp av sin vilja och enastående talang, och när Miranda fyra minuter senare har rappat färdigt ger publiken honom en stående ovation och först av alla att ställa sig upp är en annan man med immigrantrötter, Barack Obama, USA:s första svarta president, stammande från Kenya.

Klippet går att se på Youtube. Man kan liksom ta på intensiteten i rummet, man liksom känner rent fysiskt att just i det här ögonblicket skapas historia, just i den tid de själva lever sker upprättelsen.

Frihetskampen som spegel

Varje frihetskamp, om det är svartas, kvinnors eller homo- och transpersoners, eller människor som kämpar för rätten att rösta, rätten att tro, rätten att själva bestämma över sina liv – vilken svindlande känsla, ögonblicket man förstår att friheten faktiskt är möjlig, att man har den inom räckhåll och att det är man själv som åstadkommer den.

Frihet är inte något man får till skänks. Frihet är något man erövrar.

På så sätt kan också varje frihetskamp känna igen sig den andra. De är varandras speglar.

Och därför kan man förstå immigranten Lin-Manuel Mirandas identifikation med immigranten Alexander Hamilton och de unga män och kvinnor som gör revolt mot den brittiska kungamakten och förklarar sig självständiga och fria.

Vilken berusning de måste ha känt. ”Look around, look around, how lucky we are to be alive right now!” som Miranda själv formulerar det.

Se dig omkring, vilken lycka att vi får leva just nu! Varje steg vi tar är ett nytt steg åt ett nytt håll, för ingen i världen har förut gått den väg vi just nu går.

I "Hamilton" blir Alexander Hamilton (Lin-Manuel Mirand, längst till vänster) en nyckelperson i Amerikas frigörelse från det brittiska kolonialväldet. Foto: JOAN MARCUS / AP TT NYHETSBYRÅN/ NTB SCANPIX

Efter framträdandet i Vita huset arbetar Miranda vidare med sitt projekt utan att ens veta säkert vad det ska ända i. Ett konceptalbum, tänker han sig, men småningom står det klart att det ändå är en musikal han skriver, en musikal om de män och kvinnor som grundade nationen, och fem år efter att han rappat för president Obama i Vita huset – bara sången "My shot" tar ett år att skriva – har Hamilton premiär i New York.

Musiken är hiphop, rap och r&b. På scenen gestaltas USA:s fyra första presidenter, George Washington, John Adams, Thomas Jefferson och James Madison alla av svarta. I Mirandas version blir Alexander Hamiltons berättelse invandrarens historia, underdogens historia.

Eller som det heter i föreställningens mest kända textrad: ”Immigrants – we get the job done!”

Biljetter för tio dollar

Ryktet om den nya musikalen sprider sig snabbt. Föreställningen växer till ett fenomen. Inte sedan "West side story" revolutionerade musikalgenren på 50-talet har man upplevt något liknande.

"Hamilton" blir mer än bara ännu en Broadway-succé. "Hamilton" tillåter unga, fattiga, svarta och latinos att för kanske första gången identifiera sig med sitt eget land och känna stolthet. ”I’m just like my country, I’m young, scrappy and hungry…” 

I ett USA där så många fortfarande är obekväma med att en svart president sitter i Vita huset, är naturligtvis idén att låta ”the founding fathers” gestaltas av skådespelare som alla är svarta eller latinos, lika genial som provocerande. Det är som musikalens regissör Tommy Kail uttrycker det: ”This is a story about America then, told by America now.”

Man lånar greppet från musikalen "Rent" att varje dag släppa ett antal biljetter för under hundringen (tio dollar för att vara exakt, det är ju Hamilton som pryder tiodollarssedeln!) så att unga och fattiga också ska ha råd att komma. Redan tidigt bjuder man också in skolklasser att se föreställningen, elever som sedan får arbeta med de frågor musikalen väcker. En lärare som intervjuats berättar hur tagna eleverna blir av att få se president Washington som en svart man. Att detta gjort dem stolta, för första gången fått dem att känna att också de faktiskt tillhör Amerika.

Genom ett samarbete med New York Public Schools får så många som 20 000 elever möjlighet att se föreställningen.

Fenomenet "Hamilton" sprids nu över världen. I december 2017 hade Londonuppsättningen premiär – biljetter går knappt att få tag på – och kids över hela världen lär sig musikalen utantill, trots att den innehåller fler ord än den genomsnittliga Shakespearepjäsen. Nyligen hörde jag om en svensk 12-årig flicka som bjöd hem vänner på kalas för att fira John Laurens (en av karaktärerna i "Hamilton") på hans 249:e födelsedag.

Optimismen hos Obama

Efter premiären på Broadway bjuder president Obama våren 2016 tillbaka Miranda till Vita huset tillsammans med hela ensemblen från Hamilton.

Under åren som gått och Obama varit president har världen enats om Parisavtalet och kampen mot klimathotet. Vita huset har lysts upp med regnbågens alla färger för att fira att samkönade äktenskap blivit lag i landet. För första gången har USA:s fattiga någon form av riktig sjukförsäkring. Om bara några månader ska USA få sin första kvinnliga president i Hillary Clinton, som leder i alla opinionsundersökningar. Ännu ett glastak krossas. Ännu en frihet vinns.

Innan ensemblen uppträder håller president Obama ett engagerat tal. Han säger: ”I den Hamilton som Lin-Manuel Miranda och hans fantastiska uppsättning levandegör möter vi en man som är precis som sitt land, ung, fattig och hungrig, och vi känner igen den osannolika historien om Amerika och den anda som upprätthållit vårt land i över 240 år. I den här berättelsen är rap revolutionens språk, hiphop dess rytm. I varje sång igenkänner vi de meningsmotsättningar som formade vårt land och som fortfarande formar vårt land. Vi känner i musikalen samma fantastiska, ungdomliga energi som besjälade männen och kvinnorna i Hamiltons generation, och ensemblen som framför den är precis så mångfacetterad som vårt land är… ”

Stoltheten, hoppet och framtidstron går inte att ta miste på. Och därefter sjunger ensemblen: I’m not throwing away my shot! I’m not throwing away my shot!

Efter Trumps seger

Några månader senare, bara dagarna efter att Donald Trump just vunnit presidentvalet går den blivande vicepresidenten, den ärkekonservative Mike Pence och ser "Hamilton", och på väg ut, när föreställningen är över, blir han hejdad av ensemblen som vädjar till honom att lyssna på vad de har att säga.

De är inte alls ohövliga. Tvärtom manar de publiken att inte bua. "Hamilton" är gjord med kärlek, som de säger. Nej, de är inte oartiga, snarast ödmjuka, men de är skrämda. De är rädda över vad som komma skall.

”We, sir — we — are the diverse America who are alarmed and anxious that your new administration will not protect us, our planet, our children, our parents, or defend us and uphold our inalienable rights. We truly hope that this show has inspired you to uphold our American values and to work on behalf of all of us. We thank you for sharing this wonderful American story, told by a diverse group of men and women of different colors, creeds and orientations…”

Vi är oroliga att den nya administrationen inte ska skydda oss, vår planet, våra barn, våra föräldrar, eller försvara oss och se till våra rättigheter…

Pence svarar inte.

Han gör som senatorn Jeff Flake senare ska göra när han under utfrågningarna av Brett Kavanaugh blivit fast i en hiss med upprörda kvinnor som också blivit utsatta för övergrepp: han ler artigt, men han säger ingenting. 

Han behöver inte säga någonting.

Det är ju han som har makten nu.

Den blivande presidenten försöker inte heller förstå eller lugna dem som oroar sig, inte heller försäkrar han att han ska bli en president för alla amerikaner. Tvärtom går Trump rasande ut på Twitter och kräver att ensemblen förbehållslöst ska be om ursäkt för sitt oerhörda tilltag, att de understått sig att ens tilltala Pence.

Valrörelsen är över. Välkommen till den nya verkligheten.

Frihet är något man erövra

Där är vi i dag.

Musikalen "Hamilton" har förändrat den amerikanska musikalen. Aldrig, varken förr eller senare, ska väl en musikal se sin födelse i Vita huset. Aldrig ska väl en musikal älskas och omfattas av en president, för att sedan avskys och baktalas av nästa.

Men "Hamilton" påminner också om den sanning som varje person som någonsin kämpat för sin frihet vet.

Frihet är inte något man får till skänks. Frihet är något man erövrar.

Gång på gång på gång.

I’m not throwing away my shot!

 

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida. Han är just nu aktuell med romanen "Till minne av en villkorslös kärlek".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!