Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vågar du göra som ryska Olga, 17 år?

Bilderna på Olga Misik, 17, spreds över världen.

Karin Olsson om betydelsen av aktivism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Den 17-åriga Olga Misik i Moskva som satte sig på gatan och högläste ur grundlagen framför den monstruöst utrustade kravallpolisen. Den välorganiserade studenten i Hongkong som ihållande protesterar mot det ökade inflytandet från Kinas diktatur. Greta Thunberg som tar segelbåten över Atlanten, ett år efter att hon inledde sin klimatkamp utanför riksdagen.

Aktivisterna i sommarens nyhetsflöde har oddsen emot sig. Men det går att lyckas ändå.

Det är snart 30 år sedan Berlinmuren föll, ibland slarvigt beskrivet som en slump. Talesmannen för kommunistpartiet i Östtyskland råkade förvisso på en presskonferens felaktigt bekräfta en journalists påstående om att reseförbudet i DDR var hävt. Tusentals östberlinare begav sig till muren. Gränsvakterna, tränade att skjuta människor som försökte lämna landet, blev stressade och öppnade bommen.

Att gränsvakterna valde bort ett blodbad berodde inte bara på att de blev överrumplade.

Det som hände hade aldrig varit möjligt utan den aktivism som föregick presskonferensen. Tiden före murens fall kännetecknades av mobilisering. Den nya medborgarrättsrörelsen Neues Forum samlade stora demonstrationer och kommunistpartiets försök att stoppa dem misslyckades.

Att gränsvakterna valde bort ett blodbad berodde inte bara på att de blev överrumplade. Även bland dem fanns personer som hade börjat tappa tilltron till systemet.

I den nyutkomna boken ”Read and riot - hur man blir en aktivist” skriver Pussy Riot-grundaren Nadya Tolokonnikova om just dessa ögonblick: ”När armén vägrar skjuta in i folksamlingen av demonstranter vinner revolutionen”. 

Pussy Riot i en glasbur i domstolen. Nadya Tolokonnikova längst till vänster. Foto: MISHA JAPARIDZE / AP

Själv fängslades hon i ett arbetsläger efter Pussy Riots regimkritiska punkperformance i Frälsarkatedralen 2012. Omvärlden förfärades av den råa putinismen, men i de statsstyrda medierna utmålades konstnärskollektivet som sinnessjukt. Tolokonnikova tillstår att det kan krävas åratal av tröstlöst arbete innan berget, ibland plötsligt och oväntat, förflyttas.

De är modiga, dessa enskilda små som kan bli stora tillsammans.

Den senaste tiden har vi sett återkommande demonstrationer i Moskva. Polisens brutalitet är oförminskad, påföljderna likaså. Oppositionspolitiker frihetsberövas eller förbjuds ställa upp i val. Men något tycks ändå ha hänt med Putins grepp om de yngre generationerna. Häromdagen släpptes den populära oppositionsledaren Aleksej Navalnyj efter en månad i förvar. ”Rörelsen kommer att fortsätta växa”, var bland det första han sa.

Den mänskliga kedjan i Hongkong. Foto: MIGUEL CANDELA/SOPA IMAGES/SHUTTERSTOC

I Hongkong kämpar samtidigt hundratusentals medborgare för det sista demokratiska syret. I fredags, på 30-årsdagen av ”The Baltic way”, då två miljoner människor bildade en mänsklig kedja genom Estland, Lettland och Litauen för att manifestera mot det sovjetiska förtrycket, gjorde Hongkongborna som en tribut ”The Hong Kong way”. Över 200 000 människor sida vid sida, beslutsamma, styrkta.

Och så Greta i sin segelbåt, som inte riskerar att bli fängslad, förgiftad eller misshandlad, men retar mäktiga krafter.

De är modiga, dessa enskilda små som kan bli stora tillsammans. Jag oroar mig för dem. Men vilka är alternativen? Det är, trots allt, inte så många andra som försöker rädda världen just nu.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf utgivare på Expressen