Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Måste jag tänka på min snopp nu igen?

Jan Myrdal. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Fredrik Virtanen. Foto: Expressen / Alex Ljungdahl

När mannen rannsakar sitt inre dyker brösten och snipporna upp.

Daniel Sjölin ifrågasätter sexfixering som sanningsintyg.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Där kom han. Igen. En Ärlig Man som efter självrannsakan menar att det är kvinnan som har det sexuella övertaget. Fredrik Virtanen gör i ”Utan nåd” upp med sitt förflutna. I en intervju med Erika Hallhagen i SvD säger han: ”Det är ju kvinnor som är åtråvärda och bestämmer över ens bekräftelse.” Han hade visst parkerat utanför hennes hotellrumsdörr i hopp om tjatsex. 

Den man som erkänner sexfixering är en Ärlig man rakt igenom

Det får mig att tänka på en annan Ärlig Man, Karl Ove Knausgård, som vittnat om att han fantiserat om sex med nästan varje kvinna han möter, eller på en tredje Ärlig Man, Jan Myrdal, som tycks hugga sig genom en imaginär skog av kvinnligt underliv på väg till mataffären. Åh vad de måtte älska Kvinnan, dessa ärliga män.

Den man som erkänner sexfixering är en Ärlig man rakt igenom, den som inte gör det är antingen oärlig eller helt enkelt inte lika mycket man. Genom frosseriet gör sig sen män till offer för kvinnan. Hennes väg till inflytande blir i modern tid plättlätt: Rätta bara till strumpebandet, Fröken Snygg, likt nån av donnorna i Robert Musils ”Mannen utan egenskaper”, och du ska se att just du kan få diktera – medan du är unger. 

Ibland har jag vid krogbordet bland män som tjatar kvinnor på poängskalor undrat om jag är onormal.

Enligt forskning bör jag tänka på min snopp nu i hissen på väg upp, eftersom det gått sex minuter sedan jag åkte ner. Och stiger en kvinna in behöver jag enligt samma schablon tänka på min restskatt för att inte bilden av hennes snippa ska fladdra upp över en blomsteräng. 

How sweet to be an idiot, sjöng Monty Python.

Den förälskade känner väl till rumpans makalösa magnetism, och våren kräver väl flinande sitt, men varenda hyfsat jämnårig rumpa runtomkring alltså? Hela tiden? Rumpa rumpa snippa bröst? Ibland har jag vid krogbordet bland män som tjatar kvinnor på poängskalor undrat om jag är onormal. Asså grabbar, är det nån mer än jag som inte bor i tonårstidens charkdisk? Varför blev ni kvar där? Fann ni ingen toppsnäcka? Satte det sig på hjärnan?

Som det är nu kan marterade män alltför enkelt peta in underlägeskortet.

Metoo har belyst hur vissa män frossat i en maktfullkomlig gränslöshet, medan majoriteten normaliserat, inte fattat eller tigit still. Under alfahanneflagg (såväl som ibland också under feministisk) synes dock premissen kvarstå: Över mannens psyke härskar en kopulationskod som är naturgivet ettrigare än kvinnans, och därför håller honom som farlig förövare eller undergiven slav. 

Denna idiotförklaring av halva befolkningen står givetvis inte i paritet med den månghundraåriga idiotförklaringen av kvinnor, men de är kopplade. Progressiviteten behöver därför byta färdmedel. Som det är nu kan marterade män alltför enkelt peta in underlägeskortet, upphöja ärligheten om sig själva till naturlag och lämna diskussionen. 

Och då har vi nått ändstation. 

Hejdå kvinna, hej hej rumpa.

 

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Gäst är Fredrik Virtanen. Programmet finns också som podcast.