Martina Montelius

Hur ska vansinnet hjälpa mot covid?

Martina Montelius driver Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm.
Foto: Niklas Hellgren
Kulturminister Amanda Lind, Mp, tiger.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Medan människor får trängas på fotbollsarenor och gallerior lyder Sveriges teatrar fortfarande under strikta pandemiregler.
Martina Montelius vill veta hur många liv regeringen tror att kulturen räddar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. För några år sedan, när Teater Brunnsgatan fyra hade större ekonomiskt underskott än vanligt, sade producenten och jag till varandra: ”Vi ska kanske bara ta de sista pengarna, gå upp till Casino cosmopol och sätta allt på rött?” 

I dag ligger det skämtet aningen för nära sanningen för att vara roligt. 

I höst kommer följande att ske: en teaterbesökare från, låt säga, Jakobsberg kommer att köpa två biljetter till en föreställning på exempelvis Brunnsgatan. Hon och hennes sällskap sätter sig sedan på pendeltåget in mot stan. 

Mittemot dem, på en halvmeters avstånd, sitter ett annat sällskap. Statistiskt sett bär ingen i något av sällskapen munskydd. De går av vid Centralen, rör sig genom den knökfulla gången mot tunnelbanan, åker en hållplats till Hötorget. 

Eftersom de tänkt gå och äta före föreställningen är det rusningstid, så de får stå och hålla sig i mittstången, så nära övriga passagerare att man får hoppas att ingen blir oönskat gravid. De bestämmer sig för en av restaurangerna på Kungsgatan. Där gäller enmetersregeln, men man beställer och betalar i kassan innan man äter, och i kön står alla lika nära varandra som i kollektivtrafiken. 

Någon nyser. 40 procent av nysningen hamnar i armvecket. Sällskapet äter sina lammspett. Rör sig sedan genom det nu knökfulla nöjesstråket mot Stureplan till. Ett gäng sjungande fotbollssupportrar håller på att välta dem. Det har visst varit match. De svänger in på den lilla sidogata där teatern ligger. 

Statistiskt sett är samtliga i publiken vaccinerade.

Vi som jobbar där försöker se till att sällskapen går var för sig nedför trappan. Ett arbete som underlättas av att vi bara kunnat släppa 30 biljetter, och därmed går back katastrofalt trots att det är utsålt. 

I foajén påminner vi om att hålla avstånd. Alla får sedan sätta sig på sina aviserade platser med en meter mellan varje sällskap. Statistiskt sett är samtliga i publiken vaccinerade, vilket även alla teaterns anställda är. Föreställningen spelas. Sedan går publiken kanske och tar ett glas vin innan de åker hem. Med en meter mellan borden, men trängsel i toalettkön. 

Hela förloppet liknar mer en absurdistisk teaterföreställning än nödvändig hantering av en pandemi. 

Eller har jag missförstått något? Förklara i så fall för mig på vilket sätt det här vansinnet bidrar till att stävja covid-19. Berätta hur många människor vi räddar undan intensivvård eller död genom att utgöra en kort paus i vår publiks oavlåtliga, påtvingade närkontakt med främmande människor i världen utanför. 

Jag vill veta. För nu är det blodigt allvar. Det kulturliv som förintas på grund av de här reglerna kommer inte tillbaka. Verksamhet som byggts upp under decennier kan vara försvunnen inom ett år.

Den aktuella frågan är alltså: ska Sverige ha ett kulturliv? Ska vi ha scenkonst, exempelvis? Gallerior och fotbollsarenor kommer alltid att finnas. Men de kan aldrig fylla hålet efter kulturen, som är ett av vårt samhälles vitala organ. Är det möjligt att få tydligt besked från, inte vet jag, Amanda Lind, om hur vi ska tackla detta, eller ska jag göra slag i saken och gå upp till casinot? 


Martina Montelius är författare, dramatiker och teaterdirektör samt medarbetare på Expressens kultursida. 



Vill DN bli FN?

https://embed.radioplay.io?id=91212&country_iso=se

Karin Olsson och Magnus Alselind om veckans mediesnackisar: DN:s hybris, Carina Bergfeldts blåsväder och Alex Schulmans hunkiga stand-in. Helena Gissén gästar podden och berättar om hur Löfven snuvades på sin plan.