Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Martina Montelius

Mammorna skyddar dem efter deras gruppvåldtäkt

Monika Fagerholm. Foto: THRON ULLBERG / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Foto: THRON ULLBERG / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Martina Montelius. Foto: OLLE SPORRONG

Hur blir tillvaron för offret såväl som för förövarna efter en gruppvåldtäkt?

Martina Montelius om en otäck berättelse som liknar livet mer än en roman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det mest skrämmande med en våldtäkt är alltid offret. Där ligger hon mitt på bordet likt en osäkrad revolver med blödande underliv, och ingen vet vad hon kommer att ta sig till. Tänk om hon berättar. Tänk om hon ljuger när hon berättar. Tänk om hon tar livet av sig, eller umgås med sin våldtäktsman, eller pekar ut honom inför hans vänner. Ett offer ska helst inte prata, eftersom människorna avskyr offer. Om hon talar får hon bara ha en replik: ”Jag vägrar vara offer”. Då kan vi andas ut igen, allt är bra, envar sin egen lyckas smed. Eller också får hon åka utomlands och knarka ihjäl sig, som offret Sascha i Monika Fagerholms nya roman ”Vem dödade Bambi?”

Nästan hela boken handlar om annat än den gruppvåldtäkt som är berättelsens centrum. Våldtäktsmännen, en grupp kamrater från det lilla villasamhället i närheten av Helsingfors, är mitt i de liv som blivit deras efter dådet de begick under en fest i tonåren. Gusten, den framgångsrike ”mäklaren från helvetet”, irrar rastlöst omkring i kärleken till ex-flickvännen Emmy, som han är oförmögen att släppa. Knullar hennes bästa vän i brist på bättre. Nathan, överklasspojken, kör runt i sin fina bil. Sascha var hans flickvän, men hade lämnat honom. Hans ”guldluder”, överklass också hon. 

De unga pojkarna är kåta när de i åtta timmar våldtar och misshandlar Sascha. Kåta och fulla.

Cosmo Brant, mobboffret som bytte namn och blev stor i filmbranschen, vill göra långfilm av händelsen – filmen ska heta ”Vem dödade Bambi?”, med det skyddslösa rådjuret som metafor för en oskuld som störtas. Övergrepp ska inte handla om sex, sägs det, utan om makt – men när våldtäktsscenen till sist infinner sig handlar den ändå om sex. De unga pojkarna är kåta när de i åtta timmar våldtar och misshandlar Sascha. Kåta och fulla. 

Deras överklassmammor försvarar dem efteråt, förstås, menar att Sascha inte är Guds bästa barn, vill inte att deras pojkbarn ska vara skyldiga till något sådant: att ha gjort en annan människa till ett offer. Men Gusten, den mest fördjupade av gossarna i denna bok, vill ta sitt straff. Han kämpar för att få erkänna sig skyldig och bli straffad, men är för svag och hamnar i stället på psykiatrisk klinik. En period. Tills han möter Emmy och förstår att han kan älska. Men det här är ingen roman, höll jag på att skriva – det här är livet, så kärleken tar slut, Cosmo Brant skickar sms efter sms och skulden lösgör sig ur villakropparna igen. 

Det är som om Fagerholm förkroppsligar ett typiskt samhälle i sitt sätt att skriva denna bok – och hon gör det djävulskt skickligt.

Monika Fagerholms fascinationer känns igen i denna bok; de amerikanska referenserna duggar tätt, vissa meningar är till och med lite svengelska – Emmys väninna Saga-Lill ”droppade ut” från universitetet, hennes pappa ”eloperade” med sin receptionist. Ett grepp som förstärker den otäcka distansen mellan romanens gestalter och de handlingar som genomsyrar deras förflutna. Vi känner också igen omtagningarna, ibland konstruerade, men oftast suggestiva, i synnerhet här, där effekten blir att till och med författaren själv gärna gör sig ärende åt vilket håll som helst utom det smärtsammaste. 

Bokens beröringsskräck blir min, jag börjar hoppas att hon ska berätta mer om folks hus och lägenheter och misslyckade singersongwriter-karriärer, i stället för att plåga mig med Saschas undergång.  

Det är som om Fagerholm förkroppsligar ett typiskt samhälle i sitt sätt att skriva denna bok – och hon gör det djävulskt skickligt. På dryga 200 sidor lyckas hon klämma in all den otäcka, välvårdade luft som är förnekelsens, det under broarna flutna vattnets, den trivsamma bortträngningens. Det är djupt frustrerande, och det är alldeles sant. 

ROMAN

MONIKA FAGERHOLM

Vem dödade bambi?

Bonniers, 219 s. 

Martina Montelius är teaterdirektör, dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste verk är romanen ”Avlivningskliniken Tusenskönan”.  I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, med America Vera-Zavala och Elsa Westerstad i en intensiv debatt om Kakabaveh och hedersförtrycket.