Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Martina Montelius

Kallifatides författarskap är omöjligt att avvisa

Theodor Kallifatides.Foto: Florence Montmare / Albert Bonniers
”Kärlek och främlingskap”.
Martina Montelius.Foto: Niklas Hellgren

Theodor Kallifatides nya roman är en läsvärd kärlekshistoria. 

Martina Montelius kan ändå inte låta bli att längta efter mer. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Det var en finlemmad natt. Stilla med ett milt ljus innanför mörkret.” Formuleringen, ur Theodor Kallifatides nya roman ”Kärlek och främlingskap”, är mättad av svenska språkets särart, liksom resten av Kallifatides författarskap. Han skriver på en svenska i höjd med Vilhelm Mobergs, eller Selma Lagerlöfs

Ändå är han invandrad i språket, från grekiskan. I Sverige skrivs ljusår av text om just invandring, vilka effekter den har på vårt land, vilka invandrare som för dagen har gjort bort sig. Men jag hittar inga frågor om vad förflyttningen in i ett nytt språk gör med den som talar. Många svenskar behärskar engelska så väl att vi kan läsa romaner på språket. 

Men försöker vi uttrycka något om oss själva på engelska, älska någon på engelska, leva ett liv på detta språk, kommer vi att upptäcka att språket bygger om oss. Ett språk är inte ett verktyg. Det är en kontinent. En självsvåldig kraft. Språket och den som talar det förändrar varandra. 

Här börjar romanen få problem.

Boken inleds med att Christo, den unge greken som är ny i Sverige, krälar genom prekariat och ett misslyckat försök till prostitution i ett iskallt Humlegården. Han är inhyst hos Carolina von H, änka efter en överste, i en borgerlig våning på Karlavägen. 

Hon tar hand om honom och lär honom svenskans alla nyanser med en stränghet och noggrannhet som hakar i hans vidöppna, aldrig vilande hjärna och sveper in honom i bildspråk och idiom. När han kort senare flyttar till studenthem är han redo både att skriva en uppsats i idéhistoria och att bli förälskad på svenska. 

Den gifta mamman Rania hamnar i vägen för hans längtan efter närhet, kanske för att hon är närmast. Det är åtminstone så jag läser det. Här börjar romanen få problem. Rania är ”en kvinna”. Hennes äktenskap är ”ett äktenskap”. Båda blir de exempel på vad Christo menar borde förändras i kärlekens värld. 

Kärleken är inte evig, och livet borde fungera så att man kan leva sida vid sida trots att passionen falnat, och samtidigt vårda sin längtan efter nya kroppar, ny hänryckning. Det är ett rimligt resonemang. Komplikationen infaller när de involverade människorna börjar reagera på fel sätt. Med förtvivlan, till exempel. Sällan dör kärleken samtidigt för båda parter. 

Kallifatides författarskap är omöjligt att avvisa.

Ranias lilla dotter börjar kissa i sängen av oro. Rania slits mellan lojalitet och kärlek, naturligtvis. Christo är förtvivlad och skuldtyngd, men inte beredd att släppa taget, naturligtvis. Berättelsen är uråldrig som en grekisk tragedi. 

Kärleksbekymren en loop som vi människor aldrig tycks komma på idén att helt sonika kliva ur. Det är som det är. Kallifatides författarskap är omöjligt att avvisa; han är för skicklig för det. Men just den här romanen tar aldrig steget från ”läsvärd” till ”nödvändig”. 

Det blir till sist en bok som åter pekar på årstidernas obönhörliga växlingar, de eviga spörsmålen, att man varken kan leva med eller utan varandra, allt detta. Det är inte fel. Men inte heller på något vis omstörtande. Jag hade hellre läst mer om kärleksbekymren mellan författare och språk.

 

 

ROMAN

THEODOR KALLIFATIDES

Kärlek och främlingskap

Albert Bonniers, 229 s.

 

 

Martina Montelius är dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Avlivningskliniken Tusenskönan”.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius

https://embed.radioplay.io?id=73105&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.