Martina Montelius är medarbetare på Expressens kultursida. Foto: FOAD BAGHLANIAN / ATLAS
Martina Montelius är medarbetare på Expressens kultursida. Foto: FOAD BAGHLANIAN / ATLAS
Martina Montelius

Hur kan kvinnor vara värda så lite som på teatern?

Publicerad

 

Att Dramatenchefen Eirik Stubø inte känner till några övergrepp i teatervärlden är häpnadsväckande. 

Martina Montelius vittnar om en bransch marinerad i kvinnoförakt.

TEATER | #METOO

– Nu när du har varit ute i regnet syns dina bröstvårtor så tydligt genom tröjan. Det är vackert, sa en manlig skådespelare, som då var i 40-årsåldern, till mig när jag som 18-åring var regiassistent för första gången. 

Jag visste inte vad jag skulle svara. 

Vissa situationer i livet är så absurda att hjärnan inte har något färdigt reaktionsmönster. Så jag gick väl bara och satte på kaffe, kan jag tänka mig. Att rapportera händelsen till vår arbetsledare, eller till någon alls, var inget som ens föll mig in. 

Detta mönster har sedan upprepats oavbrutet under hela mitt yrkesliv. Att den som utsätts för sliskiga kommentarer, närgångna händer och rena övergrepp inte genast söker upprättelse beror på att ingen anledning finns att tro att upprättelse går att få. 

Dramatenskådespelaren

Det beror i sin tur på att understödjandet av destruktivt beteende från mäns, och i synnerhet uppburna mäns, sida är en sedan länge etablerad, för att inte säga grundmurad, praktik på många håll inom teatervärlden. 

Eller vad säger vi om Dramatenskådespelaren som 1997 dömdes för misshandel, olaga hot och överträdelse av besöksförbud mot sin flickvän? Han skar henne bland annat med en brevkniv, så att hon fick uppsöka sjukhus. Fick det några konsekvenser för hans karriär? Nej, han fick arbeta kvar på Dramaten, och fick även framgent stora filmroller. 

Skådespelaren som blev ökänd i klädbutiker i Stockholm för att han smög efter tonårsflickor och fluktade på dem när de provade kläder? Han fick också behålla sitt jobb på Dramaten, mot löfte att han förstod att man inte får göra så dumma saker. 

För att inte tala om de oräkneliga exempel som nämns i det upprop som startats av 456 kvinnliga skådespelare i en artikel i SvD

Dramatenchefen Eirik Stubø

Ur det perspektivet är det kanske inte så underligt som det låter att Dramatenchefen Eirik Stubø i SVT:s “Morgonstudion” säger: “Att man har tittat åt ett annat håll eller sopat under mattan, det har inte hänt”. 

Givetvis har det hänt, hela tiden. Men just därför har Stubø inte sett det - precis som man inte noterar dammkornen som yr i luften.

Föreställ er en uppburen, kvinnlig skådespelare som packad sätter sig och pissar utanför teatern där hon arbetar. En kvinnlig regissör som är så svårt narkotikaberoende att hon stjäl plånböcker från kolleger på teatern, och vinflaskor från teaterns restaurang. Tänk er en rikskänd skådespelerska som kräver att få ha sex med yngre kolleger, och får vredesutbrott om hon inte blir åtlydd, eller som skallar personalen på sin arbetsplats. Skulle hon få jobba kvar, eftersom hon är så begåvad? Drar så stor publik? Det skulle hon inte få. Hon skulle omedelbart sjukskrivas och skickas till behandlingshem, eller bara få sparken. 

 

LÄS MER – Martina Montelius: Jag lärde mig tidigt att jag var ett sexuellt bytesdjur

 

Eirik Stubø.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Kriminalitet

Kvinnliga skådespelare har genom åren förväntats uthärda och hysa förståelse för allt, inklusive kriminella handlingar, medan män behandlas som en korsning mellan kungligheter och treåringar.

Varför har inte dessa skådespelare gjort uppror tidigare, undrar kanske vän av ordning. Tjatat på cheferna? Gått i strejk? Det är ingen svår fråga. I teaterbranschen, inom vilken 93 procent av skådespelarna frilansar (inom filmen: 100 procent frilansare), är arbetslösheten skyhög. Det är oundvikligt i ett yrke som så många känner så stark längtan att få utöva. Den vanligaste kommentar jag hör från skådespelare om deras yrkesval är: “Från det ögonblick jag insåg att jag vill jobba med teater var jag beredd att offra vad som helst för det.” 

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Den manliga skamkulturen faller på eget grepp

Arbeta gratis

Det är inte bara ett uttryck. Man jobbar gratis som praktikant, man dubbel- och trippeljobbar, man jobbar när man är sjuk – och man håller sig väl med arbetsgivare. Varje roll kan mycket väl vara din sista – eller din sista på länge. Det gäller att oavbrutet hålla sig attraktiv för regissörer, producenter och teaterchefer.

Men hur kommer det sig att en manlig skådespelare som lyckats är så värdefull att han fortsätter få jobb även om han slår kvinnor så illa att de fruktar för sina liv, även om han våldtar arbetskamrater, även om han tafsar, förnedrar, hotar och plågar? Och hur kommer det sig att en kvinnlig skådespelare är värd så lite att hon förväntas bita ihop och lida sig igenom månader tillsammans med sin förövare, utan att klaga? Kan någon svara mig på det?

Foto: ROBBAN ANDERSSON

Personliga relationer

Jag är själv teaterchef. För några år sedan fick jag veta att en skådespelare som just då spelade på min teater hade betett sig illa mot en medarbetare. Mycket illa. Medarbetaren var rädd. Så fort jag fått informationen ställde jag in samtliga planerade föreställningar med den aktuelle skådespelaren.

Säg inte till mig att det är “svårt”. Prata framför allt inte med mig om personliga relationer och förståelse för någons komplexa psyke. Den skådespelare jag portade var en gammal vän till mig, som jag givetvis vet har goda sidor och så vidare – det har de allra flesta av oss. 

Han var välkommen att prata med mig om sin komplexitet på fritiden, i den mån jag hade utrymme för det. Men på min arbetsplats ska ingen vara rädd. Om någon är rädd, och jag inte tar tag i det, är jag inte lämplig som teaterchef. Det är faktiskt inte det minsta komplicerat.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Den klassiska musikvärden är full av sexism och övergrepp 

 

Martina Montelius är dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Martina Montelius här. 

Relaterade ämnen
Martina Montelius
Martina Montelius
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag