Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Martina Montelius

Groteskt att Hildebrand lägger skuld på pojkarna

Filmregissören Staffan Hildebrand är en legend, skriver Martina Montelius.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Martina Montelius tycker att vi har hört Staffan Hildebrands försvar till leda under metoo. Men då var åtminstone alla inblandade vuxna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. ”Jag har ägnat mitt liv åt att förtränga det här. Det kan vara en doft, en plats, en företeelse, en rörelse eller något som gör att jag blir påmind, och då vill jag liksom… bort från det här.” Så säger ett av offren för filmregissören Staffan Hildebrands sexuella övergrepp i en filmad intervju med Expressen. Han var bara 13 år när det började.

Författarna Sören ”Sulo” Karlsson och Deanne Rauscher har skrivit en bok, ”G som i gärningsman” (en anspelning på filmen ”G – som i gemenskap” från 1983, om ungdomars liv och inre strider) om Hildebrand och hans övergrepp på minderåriga som han lockade till sig med löften om filmroller, med resor och tillfällen att träffa mäktiga och intressanta människor. 

Boken finns för att Hildebrand är en legend, särskilt för min generation. Filmer som ”Stockholmsnatt” och ”Ingen kan älska som vi” hjälpte oss att undersöka och definiera känslorna i övergången från barndom till vuxenliv. Men egentligen är Hildebrand en i skocken av sexualförövare som, även när lång tid passerat, vägrar ta på sig det fulla ansvaret för sina gärningar.

I intervjun fortsätter Hildebrands offer med att berätta att han senare försökte ta sitt liv. ”Det var en desperat handling – egentligen ville jag inte dö. Jag ville komma ur det, och det här trodde jag var ett sätt att komma ur det.” Hildebrands kommentar: ”Nejmen om han tyckte väldigt illa om det kunde han ju bara ha åkt hem. Han bodde ju kvar hos mig i flera år, och följde med på resor.” 

Kommentaren häver sig in i mig när jag hör den, som om jag blev tvångsmatad med något ruttet. Han lägger fortfarande en del av ansvaret på sitt offer, som var ett barn. Till min sorg har jag hört andra förövare säga liknande saker om barn så unga som tre till sex år. Män som beskriver sina offer som frivilligt delaktiga i det som skett. En argumentation som vi hört till leda i debatten efter metoo – men då har åtminstone alla inblandade varit vuxna. 

Det underbara att som barn bli sedd och lyssnad på av en högt respekterad vuxen.

Hildebrands ord är en grotesk mardrömsversion av okunskapen om psykologiska mekanismer vid övergrepp. Här handlar det om barn, som dessutom manipulerats att tro att mannen de lärt känna skulle öppna en ny värld för dem – kanske ett liv som filmstjärna. Den drömmen är dessutom kopplad till en kultur jag själv känner väl: den som lär oss att man kan nå stjärnorna om man är beredd att gå tillräckligt långt i självuppoffring. Samma kultur upprätthöll Harvey Weinsteins makt i åratal, innan han till sist dömdes. Lägg därtill det underbara att som barn bli sedd och lyssnad på av en högt respekterad vuxen. 

”Det kändes som om jag sålde min själ”, säger Hildebrands offer i intervjun. En självanklagelse som är fruktansvärt smärtsam att höra. Men det är så myten om att göra allt för konsten, och myten om de utsattas egen skuld, lär oss att tänka. 

Staffan Hildebrand måste ju inse att männen kommer att kunna ta del av hans kommentarer. Kunna läsa svart på vitt hur han inte anser att han har manipulerat dem, men att det förstås är tråkigt om det blev fel. Han verkar inte förstå att han uttrycker sig som en människa oförmögen att i tanken placera sig själv i offrens situation. Tur för honom, i så fall. För den situation han – han, ensam – försatte sina medmänniskor i är en av de svåraste att försöka överleva.


Martina Montelius är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. Hon är också teaterdirektör på Brunnsgatan Fyra.

Läs avslöjandet om Staffan Hildebrand: Regissören förgrep sig på 13-årig pojke  

Regissören Staffan Hildebrand förmådde två pojkar – 13 och 15 år gamla – att ha sex med honom med löften om filmroller, utlandsresor och jobb i filmprojekt.