Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Martina Montelius

Er dubbelmoral är snuskig, SVT

Thorsten FlinckFoto: SVT
Martina Montelius.Foto: Niklas Hellgren

Thorsten Flinck är åtalad för skadegörelse och olaga hot och har diskats från Melodifestivalen.

Martina Montelius påpekar att sångarens vandel knappast kan ha kommit som en nyhet för SVT.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det är så intressant med oss normala människor, och hur vi förhåller oss till avvikarna. Mördarna och de andra uschlingarna, som PO Enquist skulle säga, stöter vi ut helt. Likadant med de fullständigt inåtvända, som håller sig hemma och väntar på sina boendestödjare. Dem behöver vi inte tänka på. 

Men med sådana som Thorsten Flinck blir det mer komplicerat. 

Nu har SVT fått nys om att han gjort åverkan på någons fordon i trafiken, och diskar honom således från Melodifestivalen. Men innan dess var han mer än välkommen, och jag vågar påstå att hans brist på normalitet var en del av orsaken. Sverige svämmar över av skådespelare som kan sjunga, men som till skillnad från Thorsten inte är omgärdade av tusen sinom tusen anekdoter. 

Dessa artiga och laglydiga skådespelare är för tråkiga för Mello. Sveriges Television väljer Thorsten av samma anledning som de nu valt bort honom. Är inte det lite äckligt?

Publiken klättrade på varandra för att få biljetter och alla ville jobba med Thorsten.

Jag vet inte hur många som minns vad Thorsten Flinck egentligen är känd för. Under 1990-talet gjorde han sig ett stort namn som teaterregissör, med uppsättningar av Hjalmar Söderbegs ”Gertrud”, Millers ”En handelsresandes död” och Strindbergs ”Fadren”. Recensionerna var euforiska, publiken klättrade på varandra för att få biljetter och alla ville jobba med Thorsten. 

Jag tillbringade delar av min ungdom i kretsen kring honom, som sufflös, regiassistent och figurant i föreställningarna. Det var fascinerande på mer än ett sätt. Jag såg erfarna skådespelare vänta i timmar på sin regissör, vi betalade taxiresor, bar hans sportbag, lånade ut pengar – och berättelserna om denna märkliga existens lever kvar än i dag, betydligt starkare än minnena av Thorstens föreställningar. Den som kan dra en Thorsten-historia har varje teaterkollegas öra; anekdoterna ingår i den svenska teatervärldens gemenskapsbyggande historia. 

Det är som om vi får någon sorts kick av samröret med någon som vi inte vet var vi har.

Om Thorsten Flinck skriker otidigheter och slår på bilar är det förvisso hans eget ansvar – men vi runtomkring, exempelvis SVT, bör nog syna vår roll som parasiter. Sedan Thorsten för omkring 20 år sedan fick sparken från Dramaten har han hållit sig flytande delvis medelst uppdrag som han fått av den enkla anledningen att folk fortfarande vill vara nära honom och hans oberäknelighet. 

Det är som om vi får någon sorts kick av samröret med någon som vi inte vet var vi har – men när han går för långt lämnar vi honom åt sitt öde, sluter våra normalitetscirklar kring oss och säger att vi är ”hemskt ledsna”. Ja, jag tycker att det är snuskigt. 

I pressen läser jag att Melodifestivalens ledning inte varit i kontakt med Thorsten personligen, utan bara med folk i hans nuvarande krets. Hoppas att det beror på att han vägrar prata med fegisar. De kan ta sina plexiglaspokaler och strasskalsonger och gå hem till sina morsor med dem. 

Själv tänker jag bojkotta Mello och i stället lyssna på Thorstens Dan Andersson-tolkningar. Finns på Spotify. Fina som snus. 

 

Martina Montelius är dramatiker, författare, teaterdirektör och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senast roman är ”Avlivningskliniken Tusenskönan”.