Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Marit Kapla får Guldpennan för boken om sin hemby

Marit Kapla fick blommor och besked i går på en bokhandel i Göteborg. Foto: Lasse Edfast / Publicistklubben

Marit Kapla, författare och medarbetare på Expressen Kultur, får Publicistklubbens Guldpennan för intervjuboken om människorna i värmländska Osebol. 

Gunilla Brodrej når henne medan hon håller på att svara på gratulationerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

GULDPENNAN. Marit Kaplas intervjubok ”Osebol” är resultatet av ett digert insamlingsarbete av röster från hennes värmländska hemby. ”Hon gör den lilla byn till universums mittpunkt” skrev Göran Greider i sin recension i Expressen.

Hur fick du människor att börja prata om livets väsentligheter?

– Jag gjorde som man gör i klassisk journalistik. Jag ringde, förklarade, bokade tid. Och så hade jag med ett papper där jag berättade vad jag ville göra. Det var ingen stress. Jag skulle aldrig vidare till nåt annat. Det fick ta den tid det tog. 

– Alla möten blev olika. Jag hade inga förberedda frågor. Därför tvingades jag att lyssna. Det var som att ge sig ut i obanad terränglöpning. Det gällde bara att försöka vilja veta så mycket som möjligt om privatliv och arbetsliv. Ofta satt vi vid köksbordet i deras hem, med kaffe och fikabröd. Ibland visade de saker i huset. Och ibland tog vi en lite längre exkursion. 

Marit Kapla tvingades lyssna.Foto: Trinidad Carrillo

Hur löd dina bästa frågor?

– Alla intervjuer började med att jag frågade om huset där vi satt. Alla bor ju i ett hus med en historia. Och man själv har en historia som är förknippad med huset och platsen. Så antingen typ ”Vem byggde huset? Vilka bodde här när du var barn?” eller ”Berätta om första gången du kom hit”. 

Varför skrev du ut boken med luftig radbrytning, som poesi?

– Det började med att jag tryckte tre av intervjuerna i tidskriften Ord & Bild. Då var det skrivet som prosa och mina frågor var med. Vid releasen av det numret läste jag texten lite som poesi för jag ville att folk skulle fatta hur intressanta och spännande orden var. Jag läste ur intervjun med Karin Håkansson som börjar och slutar boken. Då lyssnade författaren Erik Andersson som är med i Ord & Bilds redaktionskommitté (känd för sin översättning av Tolkiens ”Ringarnas herre”). 

Erik Andersson lyssnade och skrev ner.Foto: BONNIERS

Han hade skrivit av hela intervjun, med varje mening på en ny rad, lagt det i ett brunt kuvert som han skickade till mig och föreslog att jag skulle sätta texten så.

Vad är det som gör Osebol till en så speciell plats?

– Osebol är inte mer speciell än nån annan plats, även om den är det för mig. Boken är skriven utifrån världens mittpunkt, den punkt som alla människor bär med sig.

Vilka är dina bästa tips till en journalist om man vill göra en liknande bok?

– Det viktigaste är att hitta på en idé som man vill genomföra vad som än händer. För att det är det viktigaste och roligaste man kan tänka sig. Och jag hade ingen aning om hur det här skulle se ut när det var klart. Ibland är det en fördel att man inte vet precis vilket format det ska bli. Att kunna frigöra sig från alla mallar och regler. Och att ha tid att tänka och låta allting ligga till sig. Det gick någon månad mellan intervjuerna eftersom jag bor och jobbar i Göteborg. Och det tog ett och ett halvt år att bearbeta materialet. Tid är viktigt och det var en stor upptäckt för mig, som dagstidningsjournalist.

Du är ju också nominerad till Augustpriset i kategorin skönlitteratur. Vad betyder det här för dina chanser att få det?

– Ja, det vet jag inte. Jag utgår från att juryn gör sitt arbete oavsett vad som händer i omvärlden. Mina redaktörer tyckte det skulle bli roligt att se hur ”Osebol” blev läst när den kom ut. Men ärligt talat reflekterade jag inte över hur den ska klassificeras när jag arbetade med den. Jag ville skriva en bok om Osebol och det är det jag har gjort, säger Martit Kapla.

Motivering Guldpennan 2019

Med reportageboken ”Osebol” har Marit Kapla förnyat det journalistiska språket och gett det lyriska dimensioner – utan att ge avkall på det dokumentära. Likt en Värmlands Svetlana Aleksijevitj avtäcker Kapla med poetisk precision komplexiteten i en avfolkad bruksort.

Se intervjun i Expressen TV med Marit Kapla: