Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Marie Göranzon: "Jag underordnar mig inte!"

Marie Göranzon får Expressens teaterpris "En bit av Georgs hatt" 2017. Foto: ELLINOR COLLIN

Marie Göranzon är en klassisk teaterstjärna som sedan ett halvsekel går fram som en orkan på svenska scener.

Maria Edström träffar årets vinnare av Expressens teaterpris "En bit av Georgs hatt".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

EXPRESSENS KULTURPRISER | TEATERPRISET. 

– Vi i var inte så bortskämda som unga skådespelare. Nuförtiden har de ju knappt stigit ur vaggan så får de priser, vad har de hunnit göra? 

Priserna har klumpat ihop sig för Marie Göranzon som har fått vänta rätt länge – så visst är det kul, säjer hon när jag frågar om det fortfarande är roligt få pris.

– Jag blev så nervös att jag inte riktigt hörde prismotiveringen när Expressen ringde.

På affischen till ”Besök av en gammal dam” – premiär i mars på Stockholms stadsteater – är Marie Göranzon klädd i rosa päls och en liten kokett rosa hatt elegant på sniskan. Blicken och det där lilla Mona Lisa-leendet fångar rollfigurens dubbelhet. Kvinnan som återvänder till sin hemstad där hon en gång blev utsatt för ett övergrepp och grymt sviken.

Den schweiziske dystergöken Freidrich Dürrenmatt skrev denna komiska tragedi redan 1956 och kunde väl inte i sin vildaste fantasi tänka sig hur rätt den skulle komma i dessa #metoo-tider.

 – Jodå, den kommer helt rätt. Jag var så ledsen att jag inte kunde medverka på Södra teatern när det var den här manifestationen men jag var ute och pratade om boken (självbiografin hon skrivit med Stina Jofs).

 

LÄS MER – Ida Ölmedal: #Tystnadtagning på Södra teatern ger en klaustrofobisk känsla 

Manliga skådespelare och #tystnadtagning

Vi träffas en ruggig dag på en sen lunch nära Dramaten i Stockholm, servisen cirklar uppmärksamt runt oss, medvetna om La Göranzon som själv inte är det minsta divig. 

– Mycket av det som kom fram i #tystnadtagning kände jag ju igen, men vissa grejer chockade mig också. Samtidigt, och det här kanske jag får på moppe för – och det är lite vid sidan av #metoo – så är det nåt med de här gamla manliga skådespelarna. Ska man jobba med dem, måste man ge dem en viss plats och uppmärksamhet annars funkar det inte. Man kan inte bara utmana utan man måste älska dem också – och jag tror att jag är rätt bra på det där. Jag underordnar mig inte, men jag ger ett visst utrymme åt deras egon.

Örjan Ramberg och du spelar ju fin duett i ”Försökskaninerna”, är han en sån utrymmeskrävande gubbe?

– Jorå, det är han kanske, men vi har haft så jäkla roligt med Marie-Louise Ekmans pjästrilogi, nu senast med ”Försökskaninerna”. I den tidigare, ”Dödspatrullen”, var han livrädd att jag skulle dra ner brallorna på honom på riktigt. ”Men Örjan det fattar du väl att jag inte gör”, sa jag, men han var livrädd!

 

LÄS MER – Maria Edström: "Försökskaninerna" är en magnifik gestaltning av demens 

Maken Jan Malmsjö

Göranzon har passat som handen i handsken i Ekmans på en gång så knäppa och rörande dramatik och osökt kommer jag att tänka på Ekmans video-serie ”Den Dramatiska asylen” (kan ses på teaterns webb). Speciellt avsnitt 33: ”Det här ett mycket allvarligt samtal” där Göranzon spelar teaterchefen med rödblont hår och svart eye-liner och maken Jan Malmsjö är ”den brinnande skådespelaren” som tas i upptuktelse för sitt beteende under repetitionerna.

Göranzon är lugn och samlad och talar om policydokument. Malmsjö martyriskt kränkt och ser inte alls sin del i det hela. Det hela är både ljuvligt roligt och mycket hemsk.

– Vi har alltid spelat bra ihop, Janne och jag. Och när han undrade hur han skulle göra det här, sa jag ”var bara en idiot som vanligt så kommer det gå av sig självt”. 

– Sen blir man ju jättetrött på de där gubbarna, då vill man jobba med tjejer som till exempel Maria Bonnevie och Ingela Olsson, då sätter man stråken mot fiolen och bara spelar!

Marie Göranzon har aldrig hört till någon teatermakares ”stall”. Även om hon har dansat med alla de stora elefanterna så har hon alltid vänstrat med privatteatrar, tv-deckare och gillat det nya och udda: till exempel var hon en av de första att spela Kristina Lugn. Och första gången jag såg henne på scen var tidigt 1980-tal i Per Verner-Carlssons ”Kajakkvinnan” – språk- och teaterexperiment var bara förnamnet.

 – Ja, det där präglade mig, Per Verner var ju mycket modernare än det mesta nuförtiden. Vi gjorde till exempel Strindbergs ”Pelikanen” med blodet drypande efter scenväggarna.

Jag kan tänka mig dig som ännu mer avant-garde. Har du vågat för lite?

– Jo, kanske, det var väl därför jag gjorde Shakespeares ”Kung Lear” i Uppsala: ”men är jag inte lite för gammal för de där döttrarna”, som jag sa till teaterchefen Linus Tunström. Nej, du ska spela Lear, sa han, och Janne tryckte på: ”gör det innan du tråkas ihjäl!” Och numera skulle jag gärna stå i nån förort och spela, kanske barnteater? Överhuvudtaget gärna spela en människa långt ner på statusskalan – missbrukare och galna neurotiker har jag spelat förr – så det behöver inte prompt vara. Men en riktig underdog.

Gillar inte Beckett

En tiggare eller en papperslös föreslår jag, men så berättar hon att regissören Karl Dunér försökt övertala henne att spela Winnie i Samuel Becketts pjäs ”Lyckans dar”.

– Men jag gillar inte riktigt Beckett och så gjorde Margaretha Krook den så jäkla bra här på Dramaten.

Min invändning att det var väl ändå var bra länge sen viftas bort, men jag fortsätter att tjata om hur bra det skulle bli. Tänk er: Göranzon sittandes halvt nergrävd i en stor askhög efter den stora katastrofen, glatt babblandes med läppstift och sminkspegel som om ingenting hänt.

Nu med ”Besök av en gammal dam” överraskar hon mig i att tänka som en chef: eftersom den ligger i repertoaren ”mellan andra succéer behöver den inte dra stora scenen ekonomiskt”. Men chef själv – icke! 

– Marie-Louise var så bra och cool, jag är mycket hispigare.

Men hon gillar att ha inflytande och har alltid varit engagerad i hur Dramaten styrs.

Så, en skådespelare är hon, Marie Göranzon, men också något av en teatermakare. Jag tänker på det där dubbla lilla leendet på affischen.

 

MOTIVERING

dDenna stjärna förenar faran med skrattet, det majestätiska med det sönderslitande. En klassisk rolltolkare som sedan ett halvt sekel går fram som en orkan över scenen.
Juryn består av: Gunilla Brodrej (ordförande), Isa Andersson, Maria Edström, Jens Liljestrand, Hanna Nordenhök och Margareta Sörenson.

 

TIDIGARE VINNARE

1987: Tomas von Brömssen

1988: Staffan Göthe

1989: Charles Koroly

1990: Peter Oskarson och Allan Edwall

1991: Eva Bergman

1992: Lars Norén

1993: Hilda Hellwig

1994: Staffan Westerberg

1995: Erland Josephson

1996: Bente Lykke Møller

1997: Jasenko Selimovic

1998: Ensemblen i Dramatens uppsättning av Lars Noréns Personkrets 3:1

1999: Mats Ek

2000: Teater Giljotin

2001: Birgitta Englin

2002: Suzanne Osten

2003: Ingvar Hirdwall

2004: Ingela Olsson

2005: Moment: teater

2006: Farnaz Arbabi

2007: Mattias Andersson

2008: Pia Johansson

2009: Jonas Karlsson

2010: Christina Ouzounidis

2011: Alexander Mørk-Eidem

2012: Turteatern

2013: Lars Rudolfsson

2014: Jonas Hassen Khemiri

2015: Lena Endre

2016: Tilde Björfors

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. 

Läs fler av hennes texter här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!