Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Maria Edström

Hjärnsläpp att ge sig på Aftonbladets kritiker

Bild som illustrerar avsnitt sju av "Vikingarna på Helgeland" Foto: Turteatern.
Maria Edström. Foto: OLLE SPORRONG
Ingmar Bergman Foto: BERTIL ERICSON / TT NYHETSBYRÅN

Maria Edström om Turteaterns övertramp.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | TEATERKRITIK. Tveklöst verkar Turteatern i Kärrtorp i Stockholm ha fått totalt hjärnsläpp när de i sitt sista "avsnitt" på nyårsaftonen av sin teatersåpa "Vikingarna på Helgeland" fritt efter Ibsen – och i sista stund tydligen – beslöt att i en scen visa Aftonbladets teaterkritiker Cecilia Djurbergs privata mobilnummer med en uppmaning att swisha pengar till henne. 

Logiken i detta haltar betänkligt, teaterkritiker får pressbiljetter, men måhända skulle detta vara ett slags svar på Djurberg totala sågning av teaterprojektet av typen "pengarna tillbaka". Den nya konstnärliga ledaren Marie Nikazm Bakken, också regissör för det hela, svarade i och för sig på sociala medier och bad om ursäkt för "en ogenomtänkt idé" och att hon inser allvaret i att sprida en journalists nummer "speciellt då journalister i dag är en alltmer utsatt grupp."

Nu är kanske vi teaterkritiker inte direkt reportrar vid fronten men alla som skriver om kultur är i dagens klimat mer eller mindre nära att få reaktionens stövelklack över nacken, vilket just Tur – "teater utan reaktionärer" – borde vara de första att inse.

Relationen mellan teaterkritikerna och teatern har alltid haft en speciell laddning, kanske för att vi möts "ansikte mot ansikte"; skådespelarnas kroppar står där framför våra kroppar. En kritikers angrepp kan antagligen kännas närmast fysiskt. Dessutom är en teaterföreställning inte som en bok eller film "färdig", utan man ska fortsätta spela. 1969 slog Ingmar Bergman till kritikern Bengt Jahnson som dristat sig in på en öppen repetition av "Woyzeck" – med dagsböter för Bergman som följd.

Valdemar Holm mejlade Zern

2004 mejlade den dåvarande Dramaten-chefen Staffan Valdemar Holm ett svavelosande ord till DN:s Leif Zern efter dennes recension av Harry Martinsons ”Knivarna från Wei”. Pjäsen borde aldrig satts upp, menade Zern, och Holm sa senare i en intervju att det var kritikerns raljanta avfärdande som smärtat mest. Men dessa turer pågick utanför föreställningens ramar.

Själv gillade jag "Vikingarna på Helgeland" skarpt och höll inte alls med Djurberg – men hur hade jag tyckt om jag sett detta sista avsnitt? Och hade de gjort sin "aktion" med en kritiker i salongen?

Det som fadäsen på Turteatern gestaltar är hur svår denna flytande gräns mellan fiktion och verklighet är. Jag kan i och för sig sympatisera med en teaterföreställning som ger kritiken svar på tal, precis som mycket annat adresseras vilt och respektlöst. Men då måste man ha en osviklig känsla för var den gränsen går. Nu sällar sig Turteatern till andra exempel: Noréns riktiga nazister på scen i "7:3" eller till den fria gruppens Institutets riktiga dödande av en guldfisk på scen. Överdrivet tycker ni kanske? 

Nej, det är det som är teater; att skapa en konstens verklighet, inte att vara verkligheten. Och exakt där går gränsen – vid en kritikers privata mobilnummer. 

 

Maria Edström är teaterkritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

 

FOTNOT. Totalt fick Cecilia Djurberg 490 kronor från publikens swishade, som hon har skickat tillbaka.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!