Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Maria Edström

De ska inte behöva bli pussade mot sin vilja

Maria Salah, Nina Rashid och David Nzinga. Foto: Anna Drvnik
Rita Lemivaara, Joel Mauricio Isabel Ortiz, David Nzinga och Klas Lagerlund Foto: Anna Drvnik.
Nina Rashid Foto: Anna Drvnik
Foto: OLLE SPORRONG

Diskriminering av barn är temat för en ny pjäs som kunde ha blivit pretto-pk.

Maria Edström ser Unga Klaras föreställning som en skimrande bubbla i Rinkeby.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Farnaz Arbabi, regissör och konstnärlig ledare för Unga Klara i Stockholm sa i en intervju i tidningen Vi att hon privat föredrar lugnet i vita väggar och svarta kläder, men att det inte alls gäller i hennes arbete. Och det stämmer. I ”För att jag säjer det” är det alla färgerna: grönt, gult, rosa, rött, lila, turkos i Jenny Kronborgs draperier. De ramar in spelplatsen där skådespelarna är klädda i typiskt street-wear i lika karamelliga färger. 

Temat är ”childism”, det vill säga diskriminering av barn. Arbabi tar sig an begreppet så syrligt lekfullt att den som till äventyrs tycker det låter pk-pretto inget har att hämta. För det är inte de få replikerna som den nio-hövdade ensemblen säjer, på nästan lika många språk, som är det viktiga utan det fysiska uttrycket. 

En mosaik

Nej, det är kropparnas rörelser, åtbörder och gester som skapar en mosaik av vad man skulle kunna kalla barnets olika belägenheter. Dansteater är inte riktigt rätt term utan snarare en kroppens barnteater med ett egensinnigt flödande och humoristiskt berättande. Och där rörelsecoachen Ann Jonsson nog har sin del i magin. 

Att bli pussad mot sin vilja, att vilja vara med men inte få, att bli kammad och påklädd, att se de vuxna och äldre forsa förbi med handen i luften och sitt mässande: ”Så!”, att få leka fritt – se där en uppsjö situationen i alla fall jag ser i denna så modigt abstrakta föreställning för så små barn. 

Alla dansar

När sen ett myller av flor-tunna spetskjolar skapar lejon, sjöjungfrur, balettdansöser och Foad Arbabis ljudspår – som återigen skapar ett så kongenialt ljud- och musikarbete – maxar upp så dansar alla, barnen i publiken som följt spelet men en så självklar och intresserad glädje. 

En teaterföreställning skapas alltid tillsammans med publiken och essensen är det som uppstår i den där vibrerande bubblan mellan scen och publik. Här i Rinkeby skimrar den bubblan i alla de där underbart karamelliga färgerna. 

 

Teater

För att jag säjer det

Regi Farnaz Arbabi

Idé Gustaf Deinoff och Farnaz Arbabi

Scenografi och kostym Jenny Kronberg

Ljuddesign Foad Arbabi

Rörelsecoach Anne Jonsson

Unga Klara i Ungdomens Hus i Rinkeby

Speltid 30 min.

Ålder 3-6 år

Maria Edström är kritiker på Expressen Kultur.