Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Margareta Sörenson

Vi står inför ett generationsskifte

Anna Takanen. Foto: JAN WIRIDEN / GT/EXPRESSEN
Benny Fredrikssons kondoleansbord efter att han tagit sitt liv. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT

Margareta Sörenson om att Anna Takanen avgår som chef på Stockholms stadsteater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Egentligen kan man väl bara ta ett djupt andetag och önska lycka till. Anna Takanen avgår och Skandinaviens största teater, Stockholms Stadsteater, står utan teaterchef. Den också. Hela Kulturhuset Stadsteatern väntar på sin nye chef Jesper Larssons tillträde i slutet av året. Huset vid Sergels torg är dessutom utrymt och verksamheten skingrad till mindre scener runtom hela staden.

Förlusten av Benny Fredriksson skakade hela huset och Teatersverige.

Allt fortsätter, allt pågår. Roderhaveri kan man inte tala om, men vem ska lägga ut kursen framöver? Förlusten av Benny Fredriksson skakade hela huset och Teatersverige, men den fortsatta frånvaron av en människa med en unik glöd och förmåga att ta stora grepp är oroande på ett djupare plan. Lägg därtill att Stockholm nu styrs av en koalition där kulturborgarrådet heter Jonas Naddebo, en politiker som ständigt vill nagga i grundläggande strukturer för kulturlivet och vagt talar om att det offentligt finansierade ska hitta pengar på nya sätt. Stockholms Stadsteater har redan varit världsbäst länge på både gungor, karuseller och strålande publiksiffror, hur mycket mer kan ett teaterhus pressas? 

Vi bevittnar sannolikt både ett generations- och paradigmskifte.

Naturligtvis har det funnits viss kritik mot Anna Takanen inom huset; mot vilken teaterchef gör det inte det? Och visst har det uppstått ett slags mellanläge, en mellantid där det kan vara lämpligt att lämna sin post, för att satsa på en ny eller annan karriär. Fler konstnärliga ledare för scener inom huset har klivit av den senaste tiden som Carolina Frände och Sissela Kyle. Vi bevittnar sannolikt både ett generations- och paradigmskifte.

Sissela Kyhle slutade förra året som chef för Parkteatern, en av Kulturhuset Stadsteaterns scener. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Nyordningen med en chef för hela Kulturhuset och en underordnad teaterchef – var det så lyckat? Ju större enhet, desto fler underavdelningar med mellanchefer i skuggzoner.

Den dramatiska teatern har inte sin lyckligaste tid just nu, och vi kan bara fromt hoppas att alla nu tänker hårt och finner de krafter som ska få det att återigen ”åska och blixtra kring vår teater”.

 

Margareta Sörenson är teaterkritiker på Expressens kultursida.