Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Männikkös konst upplöser gränserna"

<p>EXISTENTIELL STUDIE. "Untitled" ur Esko Männikkös serie Blues brothers, 2012. Något beskuren.<br></p>Foto: Esko Männikkö
Ur serien "Female pike", 1991.Foto: Esko Männikkö
Ur serien "Female pike", 1991.Foto: Esko Männikkö

Konstnären Esko Männikkö ifrågasätter den rådande självbilden på Göteborgs konstmuseum.

Anna van der Vliet ser en konstnär som vågar vara politisk.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

ESKO MÄNNIKKÖ

Time flies

Göteborgs konstmuseum

Till 8/5

Esko Männikkö är mest känd för sina ömsinta färgfotografier av ungkarlar på den finska landsbygden som fångar intima stunder, ofta i mycket fattiga vardagsmiljöer. Trots att man släpps nära inpå känner man sig aldrig som en exploaterande flanör i mänsklig misär, utan som en välkommen gäst i en gemenskap.

Det är i känslan av omsorg och ödmjukhet som jag fastnar extra länge på Göteborgs konstmuseum, vid en serie porträtt från olika delar av världen och från olika tider. Det är påtagligt hur mycket mer som förenar än skiljer de porträtterade och deras miljöer, trots de olika geografiska och kulturella sammanhangen. Om än subtilt, förmår Männikkö peka på ett globalt klassperspektiv.

Med över 200 fotografier, från de första svartvita bilderna från tidigt 1980-tal till i dag, är utställningen, som tidigare visats i Helsingfors och Amsterdam, Männikkös hittills största retrospektiv.

Gränserna upplöses

Det finns politiska undertoner i stora delar av Esko Männikkös konstnärskap som utmanar självbilden av det nordiska välfärdsbygget som enbart inkluderande och jämlik, men här är det snarare det existentiella som gör sig gällande.

I utställningen upplöses gränserna mellan liv och död, dåtid och nutid, människan och naturen.

Titeln "Time flies" illustrerar installationen av fotografier som sträcker sig över tre våningar på museet. Tätt intill varandra, i olika slags klassiska tavelramar, i varierande storlekar följer det ena fotografiet efter det andra.

Obskyra djurporträtt varvas med detaljer från ödehus, människoporträtt och stilleben.

Det är vackert, dramatiskt och storslaget. Men i de sakralt museala rummen tar den melankoliska roadmovie-hängningen lätt över. Detaljrikedomen, den lågmälda humorn och den underliggande samtidskritiken riskerar att gå förlorad i en nästintill religiös helhetsupplevelse.

Männikkös bildvärld står sig utan en sådan.

 

Anna van der Vliet

kulturen@expressen.se

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.