Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Männen på månen slog Sovjet med Lorangapoäng

Hunden Lajka skjuts upp i Sputnik 2, 1957. Foto: PRESSENS BILD / TT NYHETSBYRÅN
Kalle Lind. Foto: OKÄND
Astronauten Edwin E. ”Buzz” Aldrin vid amerikanska flaggan. Neil Armstrong tog bilden. Foto: NEIL ARMSTRONG / AP NASA TT NYHETSBYRÅN

Trots att Sovjetunionen var först med hund, tant och gubbe i rymden är det USA:s månlandning vi minns och firar.

Kalle Lind skriver om rymdkapplöpningen som för tankarna till en älskad barnbok.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RYMDEN. Månlandningen är vad vi minns från en av delgrenarna i den jättelika tävling mellan stormakterna som vi kallar ”kalla kriget”. Kalla kriget hade två huvudsakliga kombattanter – det kommunistiska Sovjetunionen och det kapitalistiska USA – och tre huvudsakliga grenar: 1) att ha tillgång till flest superfarliga dödsvapen, 2) att drilla sina medborgare att kuta snabbast, hoppa högst och kasta i väg olika tingestar längst, 3) att vara först med att göra olika saker i det enorma utrymme vi kallar ”rymden”.

Ryssarna vann de flesta delmomenten i rymdgrenen. I oktober 1957 var de först med att skicka upp en satellit i rymden: Sputnik 1. Hela det ryska folket – åtminstone den delen som inte hade fullt upp med att arbeta hårt och improduktivt – jublade. I november 1957 var de först med att skicka upp en hund i rymden: Lajka. Den delen av det ryska folket som inte hade fullt upp med att arbeta hårt och/eller sörja sin hund jublade.

Gagarin i Malmö

1959 var ryssarna sedan först med att få en satellit att landa på månen. Luna 2 nådde månen med en krasch och vid det här laget visste de flesta ryssar vilka spontana jubel som förväntades av dem. Senare samma år tog Luna 3 historiens första fotografi av månens baksida. Skärpan var om möjligt sämre än på onkel Ivans årliga foto från kolchosens skördefest, och motivet bara måttligt intressantare, men lik förbannat var fotot det första i sitt slag.

Sedan var ryssarna först med att skicka upp en gubbe i rymden. Jurij Gagarin for i väg 1961 och kunde komma hem och rapportera att universum var det mäktigaste han någonsin sett i livet, undantaget förstås det kommunistiska Sovjetunionen. Där och då hyllades han som en hjälte av hela världen och fick på sitt triumftåg runt jorden bland annat besöka Malmö, där ett nesligt bombhot satte p för vad som troligen hade blivit resans absoluta höjdpunkt: ett besök på Domusvaruhuset vid Triangeln.

Ryssarna var också först med att skicka upp en tant i rymden. Valentina Teresjkova for 1963 48 varv runt jorden under en period av nästan tre dygn – längre tid än vad jänkarna vid det laget hade lyckats hålla någon karl i luften.

Sovjet imploderade

Och så vidare. Ryssarna var först med att lyckas mjuklanda en rymdsond på månen, att ta markprover från månen till jorden och sätta en rymdsond på två hjul på månen. Man kan dessutom föra till listan att ryssarna också stod för den största raketolyckan – och i anslutning till den även det längsta hemlighållandet av en raketolycka: Nedelinkatastrofen 1960, där 126 människor omkom, erkändes först 1989.

På det hela taget var det sovjetiska rymdprogrammet framgångsrikt. Vi kan raljera hur mycket vi vill över Sovjetunionens förljugenhet, råhet och sextiosexprocentiga tillförlitlighet – men i tävlingen om att hitta på olika upptåg i rymden var Sovjetimperiet obestridligen lyckosamt.

I efterhand har det dock visat sig att rymdhunden, rymdgubben och rymdtanten inte var de viktiga tävlingarna. Det var på sin höjd uppvärmningstävlingar, knappt ens tävlingar, bara just uppvärmning. Den verkligt viktiga tävlingen var nämligen att vara först med att låta två gubbar spela golf och sätta en tygbit på månen. Det är det jubileet vi så här femtio år senare förväntas känna särskild högtidlighet inför och det är den händelsen vi utnämner till den största av mänskliga bragder, möjligen slagen på fingrarna av jänkarnas landstigning i Normandie.

Sovjet imploderade. USA fortsatte att finnas. Vinnaren skrev historien. Och för varje gång historien skrevs så blev hunden och gubben allt mer parentetiska och tygbiten och golfen och det gigantiska klivet för mänskligheten allt centralare.

Minuspoäng för gråsparv

Som av en händelse rymmer 2019 också femtioårsjubileet av ”Loranga, Masarin & Dartanjang”, Barbro Lindgrens litterära mästerverk om tre generationer av excentriska slöhögar. Fadern, Loranga, vägrar att någonsin låta sonen Masarin vinna en tävling, inte ens de många gånger då Masarin är bäst.

Tävlingen ”sätta poäng på saker” hittar Loranga för säkerhets skull på själv. Den går ut på att man får poäng för olika saker man ser. Som domare ger Loranga sig själv sju poäng för en hackspett och tre poäng för en död humla. Masarin får fem minuspoäng för en gråsparv och ”ett poäng, nästan” för en solros och en rostig hammare. När Masarin spanar in en gräshoppa och en jättestor fluga förklarar Loranga: ”Ja, det blir tyvärr inga poäng, just där går gränsen”.

Det var likadant i den stora rymdtävlingen mellan supermakterna. Sovjet var först med allt utom en grej. Men just där, precis mellan ”allt” och ”en grej”, gick gränsen.

 

LÄS MER

Kalle Lind - Vi kommer aldrig att få se en ny Lasse Kronér 

 

Kalle Lind är skribent, podcastprofil och medarbetare på Expressens kultursida.