Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Manifest för fotbollens förlorare

Nigeria var minuter från att gå vidare i VM, men Argentina avgjorde med bara minuter kvar. Leon Balogun sörjer. Foto: PETR DAVID JOSEK / AP TT NYHETSBYRÅN
Andreas Granqvist och Jimmy Durmaz efter Sveriges förlust mot Tyskland. Foto: FEI MAOHUA / XINHUA/AVALON.RED B950
Zara Kjellner är skribent och medarbetare på Expressen Kultur Foto: Privat
Poeten och författaren Elis Burrau. Foto: MILITZA MONTEVERDE / ALBERT BONNIERS
Sociologen Roland Paulsen skrev att fotboll är "ett historiskt vanvett" i Dagens Nyheter Foto: ALEXANDER DONKA / ALEXANDER DONKA EXPRESSEN

VM-spelarna gör oss besvikna gång på gång. Det är ljuvligt, det är viktigt.

Poeterna Zara Kjellner och Elis Burrau om fotbollens innersta väsen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FOTBOLL | KOMMENTAR När man i rådande VM-psykos med indignerad stämma kritiserar landslagsspelarnas bristfälliga prestationer, när man förskräckt och nyvaket ställer missade straffar och röda kort i kontrast mot mångmiljonbeloppen de tjänar, då har man missförstått något väsentligt om sportens själva essens. 

Fotboll handlar om att misslyckas när alla tittar. Det är det som gör sporten så sublim. Till viktig underhållning värd alla pengar i världen. Det “gröna fältets schack” är egentligen en välbehövlig lektion i tragedi.    

Sociologen Roland Paulsen gör ett stort misstag i sin DN-artikel när han ber om “besinning” gällande det han kallar “lågpresterande miljonärer i gröngräset”. Eller han gör flera stora misstag (bland annat relativiseras döden när han från höften liknar mittfältaren med kirurgen) men det största är att han utgår från att fotboll handlar om vinst. Tvärtom handlar fotboll om förlust. 

Misstankar mot Messi

Fotbollen är en av få riktigt subversiva krafter som drivs framåt av en skenande marknadsekonomi, för där kapitalism bygger på vinst förväntas fotbollsspelare förlora. Förlusten eller nederlaget är det som utvecklar sporten, höjer den över andra. Eleverar den till konst. 

Det återkommande, ja närmast systematiska, förräderiet mot den egna nationalstaten gör dessutom spelarna till modiga urholkare av nationalismen. När den ingifte katalanen Messi kliver ut på plan med Argentinas förväntningar och misstankar på sina axlar (plus ett kusligt isländskt skägg) är det inte vinna han tänker göra, det är förlora.

Spelarna gör oss besvikna gång på gång. Det är ljuvligt, det är viktigt. Det finns inga dåliga förlorare i vår bok. Snitta gärna pulsådern, so to speak. Till slut står man där och tvingas heja på motståndaren vars vänsterfot man nyss krossats av. Det är empati in action. 

Vi buar av kärlek åt Ronaldo

När Higuaín äntrar planen två kilo tyngre än vanligt sprider sig febern på läktaren, överlyckliga jublar fansen, skriker i mun på varandra med röster fyllda av komplex ömhet: “Förlorare! Tjockis!” 

“Kommer han kunna tvätta bort loser-stämpeln?” frågar sig VM-bilagor, kongenialt döpta till biblar. Journalister och falska profeter vältrar sig i misslyckandets ärofyllda narrativ, ett narrativ som aldrig tillåts skina så starkt som under dessa somrar som var fjärde år fylls av antiklimax.

 

LÄS MER – Jonas Gardell: Våldet och hatet en del av männens fotboll 

 

När den 175 centimeter långe Griezmann beskrivs är det med epitetet kortväxt. Ett litet knytnävsslag, hela tiden. Ett litet knytnävsslag i magen på våra hjältar för att hjälpa dem att arbetsvägra. Vi gör det här tillsammans. Så fort Ronaldo rör bollen buar vi av kärlek, förenade.

I enlighet med Paulsens annars arbetskritiska linje kan vi se spelare efter spelare vägra göra mål. De är inte oroliga, det handlar inte enbart om VM-nerver (som många påstår i förminskande förtal), de är arbetskritiska. Det sker sällan organiserade arbetsstrejker på själva planen, ofta är de den individuella arbetskritiken som stjäl fokus; Messi som missar en straff, Sánchez som får rött kort efter en imponerande cameo som dödsföraktande målvakt, Bouhaddouz som nickar bollen i eget mål och generöst ger bort segern till ett annars sämre presterande Iran (självmålets själva koncept skriker för övrigt arbetskritik, att dessa små renässansmålningar till aktioner ökar i takt med hyperkommersialiseringen är ingen slump, nu räcker det med en minimal touch för att räknas som självmål i statistiken, det är underbart).

 

LÄS MER – Dan Hallemar: Berättelserna om fotboll skapar minnen för livet 

 

Det svenska landslaget lyckas dock excellera i sin kamp för rätten till lättja som kollektiv, då de organiserat uppvisar en enastående arbetskritik, match efter match. Något som paradoxalt nog det senaste året “belönats” med “illa förtjänt” sportslig “framgång”. Ytterligare en ingrediens som gör fotbollen till ett historiskt (men framför allt modernt) vanvett att vara stolt över: den inbyggda oförutsägbarheten, ofta misstagen för orättvisa.   

Zlatan borde göra mer reklam, inte mindre

Paulsen konstaterar uppgivet att fotbollen inte längre belönar talang. Där får han sitt första rätt. Fotbollens fokus är aldrig talang, det är misslyckande. Men där han ser undermåliga prestationer ser vi aktivism. 

Paulsen skriver att han inte kan se sportens estetiska kvalitet. Det är mycket märkligt. Han om någon borde kunna uppskatta skönheten i förlustens smärta och sorg. I misstagen, den stringenta nervositeten och fusket som inspirerar världens barn att gå i arbetskritiska fotspår. 

Det sublima i en perfekt koreograferad filmning. Två spelare som drar varandra i tröjorna exakt lika mycket. Till skillnad mot vad Paulsen hävdar, med ett illa maskerat hånflin, så borde Zlatan göra mer reklam, inte mindre. Den retroaktiva urvattningen av hans legacy på planen är en större konstupplevelse än vilken fegt plakatpolitisk biennal som helst. En konstupplevelse som dessutom spelas upp gratis, i realtid. 

Hellre en lågpresterande miljonär på en gräsmatta än en högpresterande miljonär i ett styrelserum. 

Zara Kjellner och Elis Burrau är poeter och driver VM-bloggen FÖDD OFFSIDE

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!