Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malte Persson

Sluta glorifiera gränslösheten

Brad Pitt som finanshaj i "The big short". Foto: / PARAMOUNT PICTURES
Malte Persson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

Malte Persson påpekar att man kan beundra genialitet i konsten utan att ta "genier" på överdrivet allvar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DEBATT | GENIKULT. Vi måste göra upp med genikulten! Så reagerar vissa på avslöjanden om trakasserande män i kulturvärlden. Varvid andra invänder att detta är ett skenproblem: sexuella trakasserier finns i alla branscher, och har tolererats även när det gäller de mest mediokra och ointressanta män. 

Och det är förstås sant att ”genikult” är en alldeles för förenklad diagnos på problemet. Att svin fått hållas beror bara undantagsvis på att någon bokstavligen ser dem som genier. 

Svenska Akademien

Man bör också i diskussionen om exempelvis Forum och Svenska Akademien minnas att det finns ett latent konsthat, ett ressentiment mot seriositet och pretentioner, som gärna blommar ut om det får chansen. Upptäcks något dåligt i kulturen angrips gärna kulturen som sådan. 

En liknande tendens fanns i den så kallade kulturmansdebatten. Den handlade från början om ett visst slags föråldrat självförhärligande figurer, men gled hos somliga över i hån mot hela tanken att man kan ta konstnärligt skapande på allvar. 

Men det är faktiskt möjligt att tro på genialitet i konsten utan att ta ”genier” på överdrivet allvar. Det finns konstnärliga ögonblick som framstår som svårbegripligt bra, och värda uppoffringar. Därifrån går dock ingen rak linje till vare sig narcissistiska middagsmonologer eller att tillåta kändisskådisar att kissa ner toaletter. 

 

LÄS MER: Karin Olsson: Vad har Horace Engdahl att säga till sitt försvar? 

Hämmande regler

Genikult eller ej: det är omvittnat att kritik mot missförhållanden i kulturvärlden ofta har avfärdats som småborgerlig inskränkthet. Och här finns det ett bredare miljöproblem att problematisera, och som inte bara gäller kulturvärlden.

Under hela den moderna eran – där också drömmen om geniet hör hemma – finns en tanke om att regler och begränsningar alltid är hämmande. Och att utvecklingen drivs av dem som står över sådant.

Detta kan i ett sammanhang ta sig uttryck som teoretiskt sofistikerad romantisk filosofi. Men i andra sammanhang lika gärna som grabbig rock’n’roll-attityd eller gangsterkultur. 

Eller för den delen som nyliberalism eller libertarianism. (Tänk på Ayn Rand, vars romaner glorifierar starka män som tar vad de vill ha.) Finansvärldens självutnämnda ”masters of the universe” anser varken att skattelagar eller umgängesregler gäller dem.

 

LÄS MER: Martina Montelius: Säg inte till mig att det är svårt att porta "genier" 

Genier med gränser

Det är ingen osanning att regler kan verka hämmande. Men det är inte heller någon generell sanning. Både i själva konsten och i en konstnärlig miljö kan de lika gärna vara en byggnadsställning som ett hinder, och det som hämmar en person kan vara en förutsättning för en annan. 

Och det är det viktigaste att minnas. Även om det skulle vara så att viss konstnärlig storhet bara kan utvecklas i gränslöshet, så måste det ställas inte bara mot det mänskliga lidande det kan orsaka, utan även mot annan konstnärlig storhet som tvärtom trängs undan av de gränslösas beteende.

 

 

Malte Persson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Om Ofissim"

Läs fler texter av Malte Persson här.