Malte Persson, författare och litteraturkritiker på Expressens kultursida. Foto: ALEX LJUNGDAHLMalte Persson, författare och litteraturkritiker på Expressens kultursida. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Malte Persson, författare och litteraturkritiker på Expressens kultursida. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Inför Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst i Börshuset i Stockholm. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅNInför Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst i Börshuset i Stockholm. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Inför Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst i Börshuset i Stockholm. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Malte Persson

Pyramidspelet i kulturellt kapital har kraschat

Publicerad

På Jean-Claude Arnaults och Katarina Frostensons kulturklubb fanns en riskabel sammanblandning av litteratur, sällskapsliv och status. 

Malte Persson, som ofta talats om som en blivande Akademiledamot, skriver om frestelserna och fegheten som han i dag skäms över.

KULTURDEBATT | AKADEMIEN. Jag har alltid gillat Svenska Akademien. För att jag är en ordboks- och 1700-talsnörd. Och för att det i en bildningsfientlig tid finns en poäng i att inte all makt över kulturen utövas av politiker och byråkrater. Och för att jag själv fått ett och annat stipendium, förstås.

Att somliga ledamöter ibland blir påkomna med att bete sig som grälsjuka barn och att vissa val av Nobelpristagare mest liknar practical jokes kan jag leva med. Jag vet ju – om inte annat sedan jag skrev en välresearchad historisk roman om en invald gustaviansk karriärist – att institutionen alltid haft dysfunktionella drag. 

Akademiens problem i dag beror dock inte bara på dess traditioner, utan även på dess sammanblandning med en annan ofta alltför okritiskt beundrad grupp – nämligen det gäng som en gång var underdogs kring den lika sofistikerade som grabbiga tidskriften Kris, men som nu till exempel är chefer på Moderna museet eller professorer på Södertörns högskola. 

Gustav III:s akademi

Det var i och genom denna överlappning som Forum spelade en roll. Ludwig Schmitz spekulerar (DN 27/11) över ett samband mellan Kris-miljöns estetik och Forums brist på etik. Att ge Derrida skulden är nog olämpligt, men som yttre kontext är inte minst den säregna kulten av tysk romantik värd att fundera över. 

Jag tänker då bland annat på idolen Friedrich Schlegel, som önskade sig gemensam "symfilosofi" och regellös genialitet, och vars romantiska ironi kan förena högstämda anspråk med att inte ta något helt på allvar. (Senare blev Schlegel, ironiskt nog, en kristen reaktionär ämbetsman.)

Detta är dock sidospår. Om Gustav III:s klassicistiska akademi och den romantiska Kris-gruppen har en gemensam nämnare, så är det i den riskabla sammanblandningen av litteratur och sällskapsliv och status. Och oavsett vilket så har alla vi som frestades att delta ens på ett hörn i Forums sociala miljö skäl att fundera över varför vi gjorde det. 

Själv var jag en sådan person som Jean-Claude Arnault var vänlig mot: bjöd på drinkar (jag sa tyvärr ja), erbjöd mig en gång en biljett till Akademiens högtidssammankomst (jag hittade på en ursäkt för att slippa), ville att jag skulle delta i hans arrangemang (jag sa ibland nej, men alltför ofta ja). 

Akademiledamoten Katarina Frostenson och hennes make Jean-Claude Arnault. Tillsammans har de drivit kulturscenen Forum.Foto: DAVID SICA / STELLA PICTURES

Fester på Bokmässan

Att låta bli att gå på fester på Bokmässan var lätt. Att som ung författare tacka nej till några av de få tillfällen som ges att framträda och nå publik med sin litteratur är svårare. Men jag har svårt att tro på att majoriteten av de andra som uppträdde där inte visste lika väl som jag att det var ett tveksamt sammanhang att vara i.

När jag flyttade från Stockholm slapp jag undan både frestelser och min egen feghet. Slapp även alla som tjatade om att jag säkert skulle bli invald i Akademien eller bakom min rygg påstod att det var mitt högsta mål. Huruvida jag verkligen drömde om att äta ärtsoppa på Gyldene Freden var det ingen som frågade. Men det är lätt att tilldelas roller, och att börja tro på dem om man inte skapar distans. 

På detta sätt, måste jag tyvärr säga, kan Akademien eller åtminstone myten om Akademien utöva ett förlamande inflytande på litteraturvärlden redan genom att finnas. Och samma myt kunde alltså användas för att få människor att hålla tyst om övergrepp. 

Kan detta sällskap återvinna förtroende? Efter att pyramidspelet i kulturellt kapital kraschat? Ett piggt sätt att hålla fast vid det gustavianska arvet vore att tillämpa paragrafen om uteslutande vid brott mot "heder och ära" för första gången sedan 1794. Men i grunden finns det nog bara en lösning: att ta kål på myten. Avförtrollas. Bli tråkigare.

Ständiga sekreteraren Sara Danius och akademiledamoten Per Wästberg.Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / STELLA PICTURES

Sara Stridsberg läste ur Lolita-roman

Kanske är det just ett sådant förändringsarbete som inletts. Men jag håller med Rebecka Kärde (DN 28/11) som i betonandet av ett kollektivt ansvar mest ser ett försök att undslippa det personliga. Och det gäller även de akademiledamöter som nu lanserar sig som förnyare. Hur tänkte Sara Stridsberg till exempel när hon läste ur sin Lolita-roman på en "helkväll om nymfer och nymfetter" på Forum?  

Sorgligt är det också att läsa intervjun med Lotta Lotass, som blev bortstött av Akademiens sociala förväntningar, vilket onekligen är en förlust för det som också hon anser är dess viktiga arbete (BT 1/12). Av alla de som hävdar att de "inte visste" är det bara henne – en genuint tillbakadragen person med stort avstånd till Stockholms litteraturvärld – som jag riktigt lyckas tro på. 

Förutom de kvinnor som talat ut och nu till slut blivit trodda finns det få hjältar i denna historia. Tidningar som nu granskar har tidigare tryckt fjäskreportage. Tyckare som nu tar till brösttoner har förr inte tackat nej till att uppträda i samma sammanhang. 

Och att någon som jag, så här efteråt, säger att jag skäms är definitivt inte heller värt något beröm. Jag hoppas bara att jag inte är ensam om det. 

 

Malte Persson är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida, baserad i Berlin. Hans senaste roman är "Om Offisim". Läs fler texter av honom här

 

 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag