Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malte Persson

Översvämmade av förljugenhet

Isbjörn på ryska Arktis. Foto: TOM ARNBLOM / WWF

Malte Persson efterlyser lite existentialism i klimatdebatten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IDÉDEBATT | KLIMAT. Det skrivs i dessa nästyttersta dagar mycket om behovet av religion. Och det är väl trevligt på sitt sätt. Men jag kan komma på mig själv med att längta efter lite gammal hederlig nietzscheanism eller existentialism eller bara nihilism också. 

Ni vet, Gud är död och allt är tillåtet. Det finns inget gott och ont eller rätt och fel bortom människors konventioner. Och det är ju – för den som inte tror på en gud eller det svaga gudssubstitut som kallas "naturrätt" – egentligen självklart. 

Ond tro

Med detta menar jag inte att ni genast ska yxmörda en pantlånerska eller så. Jag menar att man har ett ansvar för sina val, konventionella likaväl som okonventionella, och att stå för deras konsekvenser utan de mentala skygglappar som Sartre kallar "ond tro". 

Den som till exempel känner till djurindustrins vidrighet och ändå äter kött har i alla fall gjort ett medvetet val som fri människa. Men inte den som låtsas som inget och gör som vanligt. 

Eller ta flyktingdebatten: Jag kan ha viss respekt för den som noga vägt för och emot, och kommit fram till att död och lidande långt bort är ett rimligt pris för vår bekvämlighet här. Men inte för den som mumlar "värdigt mottagande" och låtsas att vi stänger gränser för flyktingarnas skull. Eller som intalar sig att alla flyktingar är lögnare eller terrorister, så att det blir lätt att hata dem. På motsvarande vis motiveras förbud mot tiggare, och så vidare.

 

LÄS MER: Helena Granström: Tänk om hoppet hindrar oss från att rädda klimatet 

Medelklassens klimatångest

Det skrivs också mycket om privilegierad vånda över flygresor. Och det är väl bra. Flygskam hos medelklassen lär inte rädda världen, men vi kanske åtminstone slipper plågas av poänglösa resebilder på Instagram.

Jag kan respektera den som flyger vidare, och ärligt erkänner att de prioriterar bort kommande generationer. I synnerhet är det begripligt om den som är ung inte vill späka sig för föregående generationers synder, när det inte ens är säkert att det hjälper. Att vilja ha kul medan det går är ändå en respektabel hållning, så länge man inte ljuger om det. 

Men det är omöjligt att respektera folk som är ynkliga nog att behöva rädda sitt samvete med konspirationsteoretisk skepsis mot klimatforskningen. Eller säger att de inte själva är klimatforskare och alltså inte vet om klimatforskarna har rätt (föreställ er samma resonemang om till exempel cancerforskning). Eller tror på klimatforskningen, men lurar sig själva att flygresorna kan kompenseras med att man använder färre plastpåsar. 

 

LÄS MER: Malte Persson: Klimathotet väcker samma frågor som slaveriet 

Ruta mot förljugenhet

Här är ett konkret förslag till existentialistisk "nudging": lagstifta om en obligatorisk ruta att kryssa i vid biljettbokning, som förklarar att man är införstådd med att man fattar ett fritt val som bidrar konkret till framtida katastrofer. 

Det skulle inte minska någons frihet att resa, och hjälper det inte mot klimathotet, så hjälper det åtminstone mot förljugenheten. Som vi också hotar att översvämmas av. 

 

 

Malte Persson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Om Ofissim".

Läs fler texter av Malte Persson här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!