Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Malte Persson dansar en lycklig pardans med Rilke

Malte Persson.
Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN
Rainer Maria Rilke.
Foto: TT NYHETSBYRÅN

Många svenska översättare har gett sig i kast med Rainer Maria Rilkes poesi. 

Mikael van Reis följer Malte Persson i stegen när ett nytt bidrag lämnas. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Robert Musil brukar inte kunna beskyllas för humor men när han håller sitt tal vid Rainer Maria Rilkes död 1926 kan han inte hålla spydigheten tillbaka. Rilke var den fulländade och fullkomlige poeten som för en tid omgavs av fäsörer med rimklåda: ”Det fanns en tid då varje gymnasist och student med inåtvänd blick tillverkade dikter à la Rilke. Det var inte ens svårt – snarast ett sätt att gå; jag tror det är svårare att lära sig dansa charleston.” 

Det är svårt att dansa i versen som Rilke, men den större prövningen står ändå Rilkes översättare för – hans inre rymd och rytm är som bäst komplex och ändå så förunderligt ren. Rilke har fått åtskilliga svenska översättare sedan hans idoltid hos fyrtiotalisterna. Och på senare tid har vi sett prov från Camilla Hammarström, Helga Krook, Bo Gustavsson och Lars-Erik Lindberg

Ser vi till äldre tolkningar är det påfallande hur poeterna färgar Rilke med sin personlighet. Bertil Malmberg malmbergiserar honom, Erik Lindegren lindegrenisar honom och Lars Gustafssons Orfeussonetter ser mest ut som Lars Gustafssondikter. 

En iakttagelse är att de svenska översättarna gärna fokuserar den unge romantikern eller den mogne diktaren i ”Duinoelegierna” eller ”Orfeussonetterna”. Dikterna däremellan är inte lika uppmärksammade och ändå är det stora verk som väntar där. Han lämnar den romantiska subjektiviteten för att bli ”tingdiktare” i två volymer ”Neue Gedichte” 1907-08. Mer än 180 dikter. Somliga menar att han då förvandlar porslin till marmor, men det är tvärtom hans rörlighet det kommer an på.

Som allra bäst lyckas Malte Persson finna den renhet, ja enkelhet som döljer sig i Rilkes syntax.

Den boken är ett vägmärke i modern poesi där Rilke utvecklar och maximerar sin hantverkskunnighet. Malte Persson fyller nu ut det relativa tomrummet med ”Valda dikter” av Rilke. Efter hans finessrika Heineöversättningar för fyra år sedan förstår jag attraktionen. Här sätts översättaren på sitt yttersta dansprov. Versen får ju inte låta som psalmer eller nödrimmas till för trång kostym. Svårt då med Rilke och hans dansanta överklivningar och smygande rim. Paradoxen är ju att Rilkes lyriska förtätning öppnar en rymd av vokalljud.

Bokens urval är större. Persson börjar i det tidiga, ger tingdikterna en tyngdpunkt och får även med några Orfeussonetter och sena dikter.

Som allra bäst lyckas Malte Persson finna den renhet, ja enkelhet som döljer sig i Rilkes syntax. Det gäller ju att få rimmen att låta som små surpriser och inte grammatiska automatismer. De kommer dansande steg för steg på sina versfötter. Det lyckas översättaren ofta nog väldigt väl med. Jag kan se hur han ibland följer en Erik Blomberg eller Bertil Malmberg för andra möjligheter gives inte men sedan förfinar han tonen till en ny klarhet. Hans version av paraddikten ”Arkaisk Apollontorso” är glänsande.

Mest såg jag nog fram emot den långa 'Orfeus. Eurydike. Hermes'.

Vissa dikter är särskilt svåra – de består ofta nog av en enda mening med fallande, sofistikerad meningsbyggnad som är långt från varje charleston. Ta ”Tidig Apollon”. Dristigt nog får läsaren det tyska originalet på vänstersidorna så man kan följa danslektionerna. 

Det blir särskilt krävande i dikter som ”Bollen” och som ”Senhöst i Venedig”, i ”Gaseller” får han ändra versflätan. Det kan bli andnöd här och där i ordföljden, men Malte Persson visar mod och sinnrikedom – och en hel del smilande stolthet som han sedan modifierar i efterskriften. När det kommer till en annan paraddikt som ”Pantern” tror jag nog att Johannes Edfelts äldre tolkning ännu står pass, men Perssons version sekunderar starkt. ”Blå hortensia” är underskön. De parrimmade fyraradingarna i ”Narkissos 2” låter som Rilkes pastisch på sig själv.

Mest såg jag nog fram emot den långa ”Orfeus. Eurydike. Hermes” – som tolkats av Carl-Henrik Wittrock och senast av Horace Engdahl. Det är en enastående dikt om den misslyckade färden upp ur Hades vars gruvljus är grått och lystern mjuk. Det är en dikt på blankvers – sannolikt avslutad i Jonsered utanför Göteborg hösten 1904 – där det nu finns ännu mer klarhet hos Rilkes lidelsefria men sorgsna ton. Eller skall jag kalla det stillhet. Den utsträcks här från Rilkes sena sekelskifte till vårt sentida sekelskifte.

I sin tänkvärda efterskrift vill Malte Persson betona den hantverksskicklige Rainer Maria Rilke – och ”Jag vill göra översättningar som i sig själv utgör svar på frågan om varför jag velat göra dem.” Det är då onödigt magstöd att som Persson fjärma sig från Duinoelegiernas stora vita segel för att motivera sig för tingdikternas magier. Man får ju också fråga sig varför Rilke skrivit sina dikter. Inte bara som dansuppvisningar för nykritiker utan även som livsutkast. 

Han är oftare lycklig i mödan.

Man märker det särskilt i de sena dikterna när slutet närmar sig. Där saknar jag en ny version av ”Früher, wie oft, blieben wir, Stern in Stern” från februari 1926. I den samlas hela existensen i Rilkes skrivande hand.

Malte Persson väger Rilkes versifikation på våg och lyckas alltså ofta glädjande väl med kalibreringen. Det har sagts – jag tror det är Robert Frost – att poesin är det som försvinner i översättning. Det är en sliten schablon. Översättningen är nödvändigtvis inte ett skuggspel utan mer en sorts pardans och om Malte Persson kan man säga att han mer sällan ”trampar i dansen”, som det heter hos Birger Sjöberg 1926. Han är oftare lycklig i mödan. 

Det sägs även att översättningar åldras snabbare än originalen. Det är sant men ”Valda dikter” har framtiden för sig. Den öppnar dörren för nya läsare och då får Malte Persson gärna rimma ”brunnar” med ”munnar”.


POESI

RAINAR MARIA RILKE

Valda dikter

Översättning Malte Persson

ellerströms


Av Mikael van Reis

Malte Persson är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras hans översättning av Mikael van Reis, litteraturkritiker på Göteborgs-Posten.



Lyssna på ”Två män i en podd”

spotify:episode:70z7eVNBJ6fWHQQZdYx5uu

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.