Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Malmqvists insatser var omistliga för Akademien

Daniel Sjölin.Foto: OLLE SPORRONG
Göran Malmqvist.Foto: DAN HANSSON/SCANPIX / SVENSKA DAGBLADET SVD

Göran Malmqvist har avlidit vid 95 års ålder.

Daniel Sjölin minns en passionerad språkälskare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Sinologen Göran Malmqvists insats som översättare inte bara av kinesisk litteratur, främst lyrik, utan också som introduktör av Tomas Tranströmer på engelska, kan inte skattas högt nog i flera sammanhang. Inte minst när det kommer till Nobelpriset. Bei Dao ligger i dag nära att få det, Gao Xingjian och Mo Yan hade säkerligen inte fått det utan hans kompetens.

Det här visar hur betydelsefull en ensam ledamot kan vara. Akademikrisen har annars varit en uppvisning i hur mycket skada enskilda personer kan åsamka, men i grunden är den största faran inte vilka som bråkar, utan vilken kompetens man saknar. 

Genom Malmqvists frånfälle uppstår en stor skakighet vad gäller kompetensen inom världens största språkområde. Och det med en Nobelkommitté som är mer eurocentrisk än någonsin.

Bilden av en genuin språkälskare slår med lätthet undan andra bilder.

Malmqvist, ledamot på stol nummer 5 i Svenska Akademien, avlider mitt under Litteratursveriges mest vitala, brännande och intressanta debatt på länge – den om Nobelpristagaren Peter Handke. Det är en debatt som visat hur viktigt det är att ha rätt språkkompetenser. Flera av Handkes kontroversiella böcker behöver du tyskan för att ta till dig, och inget annat kommer att hjälpa dig. 

Under akademikrisen gjorde sig Malmqvist känd för allmänheten som sinnebilden av en tvär äldre man. Och fejder hade funnits innan dess, som den med den svenskkinesiske poeten Li Li, som Malmqvist ville ”krossa som en lus”. Det rörande var att den konflikten formellt gällde deras olika syn på hur man ska översätta Tranströmers diktning till kinesiska. Passion är inte alltid romantik, men alltid högsta allvar. 

Och bilden av en genuin språkälskare slår med lätthet undan andra bilder, när man beskådar Malmqvists insatser på senare år inom fonetik, grammatik och semantik. De är omistliga verktyg för att komma ner på djupet framför allt inom lyriken. 

Eller för att välja hans egna ord: 

Det gäller att haja klyket.

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressen kultur.