Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mållgan i Japan

Haruki Murakami.

HARUKI MURAKAMI | Efter mörkrets inbrott | Norstedts, 236 s.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Natten är ett undantagstillstånd. En parallell verklighet där världens ordning är rubbad, åt alla håll. Samtidigt som minsta lilla farhåga kan växa fritt till ett oproportionerligt ångestmonster, kan den mest osannolika förhoppning plötsligt kännas möjlig och genomförbar.

Jag tänker hela tiden på Gunilla Bergströms Milla och Mållgan mitt i natten (2011), när jag läser Huraki Murakamis senaste roman på svenska, Efter mörkrets inbrott. Alfons Åbergs hjälte till låtsaskompis kommer till Milla, vars docka har svårt att förlika sig med hur natten förvränger alla ljud och skuggor och skapar en hotfull värld. Samtidigt smider Milla, i skydd av mörkret, planer på hur hon ska sätta dit dumtjejen Stygga Stina i lekparken nästa dag på ett sätt som hon inte kan föreställa sig dagtid.

Nattens våndor och möjligheter är extra tacksamma att skildra ur ett barns perspektiv, eftersom det hör till att barn både ska fantisera fritt om och ha svårt att förstå nattens egentliga innebörd.

 

Men när mörkret fallit är världen en annan plats för oss alla, och det undantagstillstånd som råder i Millas rum återfinns också i Murakamis Tokyo. Två systrar under en natt, den ena i en djup dvalasömn, den andra sömnlöst kringdrivande i tveksamma kvarter. Eri och Mari är varandras motsatser, den sovande Eri en skönhet som aldrig upphör att behaga sina föräldrar, den vakna Mari en grubblande, läsande tjej med taskig självkänsla.

Murakami låter båda kvinnorna möta mer eller mindre osannolika världar under denna natt. Men medan Mari håller sig i realistiska, om än farliga och utflippade, världar bland prostituerade, sömnlösa jazztrombonister och före detta kvinnliga brottare, präglas Eris sovande liv av omöjliga, övernaturliga inslag.

 

Det bästa med Efter mörkrets inbrott är att den i linje med sitt tema om nattens obegränsade potential, kan läsas och tolkas lite hursomhelst. Är Eris sömn en metafor för något helt annat? Är Eri och Mari kanske egentligen samma person – eller är en av dem ”bara” den andras Mållgan? Är hela romanen en allegori, eller ska vi läsa den så bokstavligt som vår fantasi tillåter?

Murakami sätter inga gränser för sin läsares förmåga att tänka själv. Det är befriande under tiden man läser, men tomt efteråt. Vad bär jag egentligen med mig därifrån? I gryningsljuset är allt borta.

 

Therese Eriksson

kulturen@expressen.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!