Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Makten" är kul men ytlig feministunderhållning

Vore världen fredligare om kvinnor styrde? Storbritanniens tidigare premiärminiter Margaret Thatcher får många att tvivla. Foto: GERALD PENNY / AP
Expressens kritiker Ulrika Kärnborg. Foto: MAGNUS BERGSTRÖM / UPPHOVSRÄTT: MAGNUS BERGSTRÖM
Författaren Naomi Alderman. Foto: Justine Stoddard
"Makten" är översatt till svenska av Helena Ridelberg och utgiven på Modernista förlag.

Naomi Alderman ställer könsmaktsordningen på ända i "Makten".

Ulrika Kärnborg läser en smart men ytlig underhållningsroman. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. Skulle världen vara en fredligare plats om det var kvinnorna som styrde?

Frågan ställdes till mig i form av ett uppsatsämne. Jag gick på gymnasiet och Englands första kvinnliga premiärminister, Margaret Thatcher, hade några år tidigare dragit i gång Falklandskriget, varför det framstod som dubiöst att svara med det rungande ja som feministen inom mig tycktes kräva.

Liknande svårigheter tampas den brittiska författaren Naomi Alderman med i sin hyllade och, jag erkänner det beredvilligt, mycket smarta sci-fi-berättelse ”Makten”.

I romanen, som utspelar sig i en närliggande framtid, upptäcker tonårstjejer över hela jorden simultant att de besitter en märklig kraft, ett slags elektromagnetisk strålning som utgår från en ”härva” vid nyckelbenet, och som förvandlar deras kroppar till livsfarliga vapen. 

När de önskar kan de lära upp även äldre kvinnor, vars härvor blivit ringrostiga av för lite användning – och vips! så har maktordningen kastats omkull. Patriarkatet har blivit ett matriarkat.

 

LÄS MER – Ulrika Kärnborg: Här genomsyrar pengar alla mänskliga relationer 

Kvinnorna börjar bete sig som män

Så långt är det inte mycket som skiljer Aldermans story från 1970-talsfeminismens favoritnarrativ, som kommer till uttryck till exempel i Gerd Brantenbergs klassiker ”Egalias döttrar”.

Sedan händer det grejer. För i ”Makten” dröjer det inte längre förrän de framgångsrusiga kvinnorna börjar bete sig ungefär som… män. 

En flicka som utsatts för sexuella övergrepp av sina fosterföräldrar förvandlas till en maktgalen religiös predikant och tillbedjare av Gudinnan. En Londonbaserad ghettotjej skapar ett globalt kriminellt nätverk för knarksmuggling. Och en misshandlad före detta presidenthustru i ett av världens mest misogyna länder, Moldavien, utropar sig själv till diktator i en republik som snabbt övergår i skräckvälde. 

 

LÄS MER – Ulrika Kärnborg: I flickböckerna jobbade hjältinnorna med allt 

Thriller-aktig feminism

Över dem alla styr den amerikanska senatorn Margot Cleary, initiativtagare till NorthStar Industries – det snabbaste växande företaget inom det militärindustriella komplexet – och rådgivare åt självaste presidenten. När det stora kriget bryter ut är det upp till henne om USA ska trycka på knappen eller låta bli. Gissa vilket hon väljer?

Nej, jag ska inte avslöja upplösningen på romanen, vars grundintrig, trots alla komplicerade utvikningar, är bedövande thriller-aktig. När det gäller de jämförelser med ”Oryx och Crake” som en beundrande anglosaxisk kritikerkår har företagit, vill jag direkt säga att Aldermans bok har få eller inga beröringspunkter med Margaret Atwoods galet vackra, poetiska dystopi.

”Makten” är en intelligent och väl konstruerad roman (kanske för väl) – men när det kommer till kritan inte mer än lite skojig, ytlig, feministunderhållning.

 

Ulrika Kärnborg är författare och kritiker på Expressens kultursida.

Roman

Naomi Alderman

Makten

Översättning Helena Ridelberg

Modernista

395 s.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!