Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maja Lundgren

Måltidsmumbojumbo

Människor som äter mycket kalvstek är inga moraliska föredömen, skriver Maja Lundgren.

Kopplingen mellan rätt sorts ätande och moralisk överlägsenhet rymmer odemokratiskt tankegods.

Maja Lundgren reagerar på upphöjandet av tv-kockar och gourmetprogram till finkultur.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Nyligen skrev en litteraturkritiker i en stor dagstidning en hyllning till en tv-kock. Den handlade inte om att han var bra på att lära ut hur man lagar mat, utan om att han var ett moraliskt föredöme. Han hade en varm och fin kvinnosyn.

Mat ska alltså vara uppbygglig finkultur i våra dagar, och man påstås bli både god och intellektuell av att tänka på krubb, äta käk, titta på gourmetprogram och analysera måltider. Kanske ligger en missuppfattning av Proust i botten: ta en tugga av nåt, varför inte ett Mariekex, och en hel värld rullar upp sig i ditt huvud, egentligen är det onödigt att läsa då. Minns du ingenting så knäpp på tv:n så får du åtminstone en god kvinnosyn.

Jag tycker inte att tv-kockar är kultur. Jag tycker att tv-kockar är för många.

Inget ont om "Gokväll", med sin blandning av matlagning, klädtips, reportage och fråga doktorn. Ett trevligt program som jag tittar på med en äldre släkting ibland. Men att tidstypiska rubriker på en stor dagstidnings kultursida i dag är, på ett ungefär: "Popstjärna kräver svenska jordgubbar i logen", "Gräddtårta på SVT" eller "Grillandets kultur inte så långt från Wagner som man kan tro", det är en förödelsens kulturstyggelse.

Självklart, man kan säga att i en konsumistisk värld blir tv-kocken kulturguru, alla vet det redan, många klagar på det, inget händer. Man kan säga att det är småborgerlighetens förnumstiga ideal, gemytliga stugvärme och frejdiga uppesittarkvällar som inkräktar på allt det där svåra som förr i världen upphöjdes till en status som stod högre än mums. Då framstår man som kultursnobb. Men i själva verket handlar protesten mot den blaffiga och kvalmiga matreligionen som väller in över det offentliga samtalet om motsatsen till snobberi. För det ligger krassa och odemokratiska intressen bakom upphöjandet av tuggandet till kultur. Det finns nämligen helt uppenbart ett fint och ett dåligt tuggande, ett samhällsfarligt och ett samhällsbevarande, och gränsen går ungefär vid kalvstek.

Kopplingen mellan rätt sorts ätande och moralisk rättfärdighet firade särskilt stora triumfer i en artikel i Svenska Dagbladet strax före midsommar: "Måltidens sociala funktion främjar demokratin", skriven av Leif Lewin, professor vid Uppsala universitet tillika ordförande för Måltidsakademien, tillsammans med en C-student. Där gick de tillrätta med "ensamätare med odemokratiska attityder". De åberopade en statistisk undersökning som påstods bevisa att den växande högerextremismen beror på solitärt inmundigande av hamburgare, medan samling kring kalvstek leder till öppenhet och tolerans. Forna tiders kalvsteksmiddagar var orättvist betraktade som en symbol för inskränkthet och orättvisor, hävdade de. Tvärtom är det så att gemensamma måltider leder till bridging, det vill säga kontaktskapande med människor utanför den egna gruppen, och inte alls till bonding, förstärkning av den egna gruppens sammanhållning.

Nåja, det är tänkbart att majoriteten av näthatare - ty likt alla förnekare av sociala klyftor reducerade skribenterna samhällsproblemen till "näthat" - äter ravioli direkt ur burken helt mol allena. Men föraktfulla åsikter kan uttryckas synnerligen polerat och en hyfsad ton behöver inte vara demokratisk. God ton och dyra matvanor är inte ett tecken på moralisk överlägsenhet. För övrigt - när en journalist sökte upp en man som skrivit våldtäktshot på Facebook visade det sig vara en stadgad familjefar.

Statistiken motsäger att kalvstekskommuner skulle vara särskilt bridging. I själva verket tar de 20 rikaste kommunerna i Sverige emot en femtedel så många flyktingar som de fattigaste. Om det är någon som tror att det beror på att de rika är hängivna antirasister i stället för motsatsen, så varsågod.

Artikeln som hävdade att ensamätare är odemokratiska medan samätare är demokrater var ju ute och fiskade efter pengar för Måltidsakademiens räkning, och då skulle man kunna tro att de satsar på något slags folkuppfostrande projekt - matlagningskurser kanske. Tveksamt, förra året delade de ut första pris till "Årets bästa måltidslitteratur alla kategorier", och boken som vann handlade inte om mat utan om blomsterdekorationerna vid Nobelfestligheterna. "Låt det blomma! Om Nobelblommor och annat vildvuxet".

Det här är inte en bagatell. Med glättig cynism genomför man en undersökning som osar av förakt för fattiga. Det säger allt om vår tids militanta och ignoranta brackighet. Matsnusket kommer uppifrån.