Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Maj-Britt Wiggh: Herr Anue Mal

Maj-Britt Wiggh Foto: Eva Bergström
Nils Schwartz om apmänniskan i Maj-Britt Wigghs roman Herr Anue Mal.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ROMAN
MAJ-BRITT WIGGH | Herr Anue Mal | Lejd, 154 s.

Förra Roks-ordföranden Ireen von Wachenfeldt har med sitt famösa yttrande män är djur i ett tv-program 2005 vikt en plats i alla framtida utgåvor av Bevingade ord.
Maj-Britt Wiggh refererar visserligen inte direkt till von Wachenfeldt i sin nya roman Herr Anue Mal, men det går knappast att missta sig på inspirationskällan. Titelpersonen tillika berättarjaget är nämligen en apa som under många år har agerat människa under namnet Hans Larsson.
Han har rakat av sig pälsen, lärt sig inte bara att läsa och skriva utan skaffat sig en försvarlig bildning, och levt som vilken medelklassman som helst med hustru och barn i Stockholm.
Men sedan ett par år har han återgått till sitt djuriska ursprung, låtit pälsen växa ut igen och svingat sig upp bland träden i Humlegården

Vad för sorts apa han är blir inte riktigt klart. Omslagsbilden visar en schimpans, sådana nämns också ofta i romanen, men Herr Anue Mal är av sådan storlek och kroppsvikt att man måste förstärka britsen han sover på. Dessutom är han utrustad med ett könsorgan som skulle fått John Holmes att blekna.
Den där förstärkta britsen finns i ett rannsakningshäkte. Det är, förstår man, kriminellt att långtidsparkera i parkträd, i synnerhet om man är mantalsskriven som människa. Något annat brott tycks Herr Anue Mal inte ha begått.
Titeln ska givetvis läsas som animal, men särskrivningen lyfter fram mal som ju betecknar något ont. Denna apmänniska eller människoapa är dock tämligen mild och fredlig till sinnes. Så är han också ett helt unikt exempel på en reversibel metamorfos från djur till människa. Titeln syftar möjligen därför även på anomali avvikelsen, undantaget som bekräftar regeln, här som det ironiska motstycket till von Wachenfeldts grovsopsgeneralisering.
Också i Sara Stridsbergs fjolårsroman Darling River förekommer en apa, om än i ett primitivare stadium än Herr Anue Mal och ovillig att för betalande publik visa upp sina inövade färdigheter med pennan. Det rör sig dessutom om en hona.
Hursomhelst är det tydligt att Ireen von Wachenfeldts förflugna ord med sin bevingade status sätter i gång författarfantasier. Det ska hon hållas räkning för.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!