Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Magnetiska cirkustrick

Kennet Klemets. Foto: Annika von Hausswolff
Nina Lekander recenserar Kennet Klemets och UKON trots att det är omöjligt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

LYRIK
KENNET KLEMETS | All denna öppenhet som kommer | Peqoud press, 63 s.
ULF KARL OLOV NILSSON | Handlingarna | Drucksache, 80 s.

Ulf Karl Olov Nilsson. Foto: Foto: Drucks Ache
Vinjetten ljuger. De här trycksakerna är inte så vidare lyriska i traditionell mening. Men de är väldigt roliga, poetiskt orättvisa och stundom vitsiga språkspel av två nästan jämngamla ordvrängare.
"Över alla gifflar finns ro." Skaldar Kennet Klemets i något som förlaget vill kalla drömspel och kör av röster i "samma litterära universum som Sarah Kane och Bernard-Marie Koltès".
Och gärna för mig. Det finns oro och smärta. Men allt som oftast kommer jag att tänka på Horace Engdahl i en tossigare version: "Om bara munnen slutade röra sig skulle jag inte säga ett ord till." "En kärlek inälskad i ens innersta."
Så där skulle man kunna hålla på och citera, i evigheter faktiskt, eller sätta upp på kylskåpet. Magnetpoesi med bara någon enstaka banalitet.

UKON:s Handlingarna är ännu omöjligare att recensera eller presentera, eftersom Mara Lee redan gör det så bra i den essä som liksom omsluter detta stora A4-stora häfte förklätt till cirkulationskuvert - "Babblets morfologi". Några nyckelfraser: "ett parallellt universum", "...förenar list med olist, slughet med idioti", "undersökning av de begär som formar vår västerländska senkapitalistiska postliberala kultur".
Lee nämner franska föregångare som Georges Perec. Jag kommer även att tänka på Inger Christensen - inte bara för att även hon stod under Perec-påverkan utan också och bland annat då Handlingarna ger mig känslan att innefatta hela just universum i sin oändlighet. Lite som Christensens Alfabet också gör.
Men här finns, vad jag kan se, ingen talserie som grundkonstruktion.
Metoden kunde kanske kallas verbalisering, i dubbel mening: att sätta ord på och göra verb av. Av vadå? Vad som helst för substantiv eller adjektiv, precis allt är värt något eller kanske inte alls i jakten på världens viktigaste handling:
"Men glöm aldrig att det är viktigt att agera." Och svaret:
"Agera, jo tjena. Det handlar väl om hur man agerar i så fall!"

Och allt, precis allt, går att göra verb av:
"Och att vetskapa, vetenskapa och verksamheta." För att inte tala om att "före detta, texmextömma, kattunga" och att "fixa och krusifixa", hierarka och hurreka".
Som Christensen skriver i en essä: "Alla verb är mycket medgörliga."
Alltså framförs de också i passivum, och går småningom över i imperativ: "Ös! Runka! Tortera! / Slöa och focka! Fota och bolla! Pinga och ponga!"
Så hör upp: UKON:s karusell av cirkulerande banaliteter och bisarrerier står inte Åke Hodell eller Povel Ramel efter!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!