Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Magi och ekonomi

MELLANSPEL. Inhyrd Timbrodebatt på Teater Brunnsgatan fyra med bland andra Marie Söderqvist och Martina Montelius. Foto: Christian Örnberg

Linda Skugge förklarar hur en teater kan bli lönsam.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

fakta

TEATERFINANSER

Den höga chefen för den stora teatern ville ses för att prata om kulturella och kreativa näringar. Hur driver du Teater Brunnsgatan fyra som ett slags bolag utan att magin försvinner? undrade hon.

Så här driver man en teater i kris:

Cash in omedelbart är viktigast, det vill säga man drar ner brallorna och säljer. Man löser gamla skulder samt säger upp alla löpande avtal. Sedan omförhandlar man allt. Man säger upp allt. Det handlar om seriös hjärt-lungräddning av en teater.

Tidningsprenumerationer och tre-fyra telefonabonnemang som bara kostar pengar, någon? Pensionssparande till folk som slutade för fem år sen, eller? En prenumeration på bläckpatroner till en skrivare som står trasig, som dessutom är tecknad på ett år? Om kulturen släppte in folk med företagsvana skulle de få mycket pengar över till att göra pjäser som kan rädda liv.

Naturligtvis anställer man ingen utan alla går antingen på timme eller på faktura.

Antingen har vi en teater eller så har vi inte en teater.

 

Mitt under denna totala brandkårsräddning så kommer både recensenter och kulturmänniskor och gnäller över att vår sajt är svårtillgänglig!

Vidare kan jag berätta att annonser i dagspress i dag inte är något annat än skådespelarfjäsk, en teaterannons ger noll (0) biljettintäkter. Dessutom spelar en sajt inte någon roll gällande just antal sålda biljetter. Det vet vi efter en höst utan fungerande sajt men ändå fullsatta salonger. Vi hankade oss fram, med hjälp av Facebook, Twitter, Instagram och rejält med bra PR så fyllde vi lokalerna kväll efter kväll.

Tack vare en fullsatt höst har vi först NU ekonomiska förutsättningar för att bygga en sajt.

Är ni med mig? Eller ska ni gå ut och ta en cigg och dricka ert femte glas vin först?

Linda Skugge. Foto: Foto: Sara Strandlund Sedan jag började på teatern så har jag fått kulturmänniskor in my face som tycker både det ena och det andra. Mest "Så här gjorde vi inte förr".

Nä, och hur bra gick det då tycker ni? Kom det mycket folk? Nådde ni nya målgrupper?

 

Dessutom har jag förstått att systematiskt hyra ut teatern till företag varje vecka anses väldigt fel. Men förstår ni inte? Att hyra ut lokalerna (på spelfri tid) till företag är ju det som gör att man INTE behöver kompromissa med det konstnärliga! Att man inte väljer vilken skådespelare, och pjäs, utifrån andra premisser än de konstnärliga.

Timbro sponsrar inte Brunnsgatan, som det stått i DN. Timbro har hyrt teatern för totalt sex kulturdebatter, det har inget med spons att göra. Det har heller inget med själva teaterföreställningarna att göra.

Vi kan inte vara 100 procent beroende av staten för att göra kompromisslös konst, ity till detta räcker inte bidragspengarna.

 

Kulturmänniskorna som tjatar på mig tycker att vi bara ska göra teater och endast vara beroende av bidrag.

Jag är av åsikten att ju mer pengar vi kan dra in, desto mer fantastisk teater kan vi göra. Under de senaste åren har jag gett minst 60 personer jobb: fotografer, serveringspersonal, ljud/ljus-personer, filmare, formgivare, talare, tryckerier, cateringfirmor, dekoratörer och skribenter.

Jag skapar arbetstillfällen och är med och skapar magisk teater, vari ligger felet med det?

 

Linda Skugge är författare, entreprenör och producent på Teater Brunnsgatan fyra.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!