Jag minns att jag satt på balkongen när samtalet kom från Mark. Han var i Mora och hade kört upp för körkort och jag ropade grattis i luren innan han hann säga något.
Sen hörde jag att Mark inte alls var glad utan att han grät. Något var fel. Mark gråter nästan aldrig men nu gjorde han det.
Med en röst så liten att den knappt fanns viskade han att han var på sjukhus, att han hade blivit misshandlad. Han var rädd, chockad och förnedrad. Några högerextremister hade känt igen "bögen från TV” och gått till anfall. De hade sparkat honom, slagit honom, stampat på honom, om och om igen. De hade varit flera, och han hade inte kunnat försvara sig.
Förövarna greps faktiskt och misshandeln ansågs så grov att de dömdes till fyra års fängelse. Mark har fortfarande men efter händelsen, ett öga som aldrig blivit bra, tänder som ramlar ut, nerver i ansiktet som inte går att återställa.
LÄS OCKSÅ: Jonas Gardell om SD:s homofobi
Kinberg Batra bjudit in
Det var högerextremister med nazistiska rötter som gjorde min man så illa.
18 år senare sitter högerextremister med nazistiska rötter i riksdagen och moderatledaren Anna Kinberg Batra har bjudit in dem till samtal, aviserat att hon kan tänka sig att fälla regeringen med hjälp av dem och kanske rentav regera med stöd från dem.
Jag har försökt påpeka både privat och offentligt för Kinberg Batra hur rädd och orolig det gör mig och Mark. Försöker påminna om hur vice talmannen Björn Söder jämfört Marks och min kärlek med sådana som har tidelag, det vill säga sex med djur.
Istället för att ta vår oro på allvar anklagar Kinberg Batra på Twitter mig för att bidra till hat. Det gör mig ännu mer rädd.
Har det alltså redan gått så långt att om en homosexuell man markerar mot rasande homofober är det den homosexuelle som sprider hat!
Men nej, Anna Kinberg Batra, din kursändring där du bjuder in Sverigedemokraterna gör mig inte hatisk utan rädd.
Den gör mig rädd, orolig och sorgsen, och jag får rejält ont i magen och vill dra ett gammalt täcke över mig och aldrig komma fram igen.
Samma vecka som Trump
Förvirrad blir jag också. För ditt utspel kommer samtidigt som Donald Trump svärs in som president i USA.
Man kan tycka att samma vecka som högerpopulismen triumferar i världens ledande demokrati och den nyinstallerade presidenten som ska föreställa ”den fria världens ledare” chockerat oss genom att förklara krig mot den fria pressen och mot yttrandefriheten, borde Sveriges demokratiska partier stå enade och betyga att detta aldrig, aldrig ska ske här.
Det smärtar mig därför när du väljer att göra tvärtom.
Inte minst när så många republikaner trodde att man skulle kunna ”tämja” Donald Trump, kontrollera honom, göra honom mer passabel. Redan nu ser vi att det snarast är Donald Trump som tämjt republikanerna.
Finns inte där lärdomar att dra?
Det är det gradvisa, smygande accepterandet av SD, dess människosyn, språkbruk och samhällsvision som är det allra farligaste.
Ändrat språkbruk
Därför tror jag inte på er när ni säger att ni bara ska prata bullernivåer och parkeringsplatser med SD. Jag kan inte låta bli att tänka på det förnumstiga gamla uttryck min mormor använde: "Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål."
Och när jag skriver detta ser jag att du redan ändrat ditt språkbruk och istället för att säga att SD är ett parti med nazistiska rötter säger att det är ett parti med "auktoritära" rötter.
Glidningen. Det sluttande planet. Klumpen i magen som växer.
Man kan tycka att samma vecka som den amerikanske presidenten i dekret efter dekret dragit undan mattan för kvinnor, muslimer och flyktingar, att den svenska borgerligheten skulle slå näven i bordet och försvara våra värderingar, visa att man är ett motvärn mot intoleransen, protektionismen och dumheten – men samma vecka som president Trump gör allt detta väljer du att splittra alliansen och i stället bjuda in Sverigedemokraterna till samtal, det parti vars politik mest liknar Trumps.
Sverige inte i kris
Du har motiverat ditt utspel med att du är ”bekymrad” över läget i Sverige och målar upp ett Sverige i akut kris.
Men det är ju inte sant.
Sverige är inte i akut kris. Ekonomin går bra, arbetslösheten minskar, vi har absolut problem som måste tas itu med, men ingen kris.
Man kan tycka att om vi nu ska vara bekymrade, är det snarare över läget i USA efter Trump, eller i Ryssland eller i Polen eller i Ungern, länder som hastigt monterar ner demokratin, hotar den fria pressen och inskränker mänskliga rättigheter.
Ändå anser du att det är läget i just vårt relativt sett välmående Sverige som är så bekymmersamt att du som ansvarsfull politiker tvingas vända dig mot Sverigedemokraterna, det parti som ser Polen och Ungerns antidemokratiska regimer som förebilder och som inte gör någon hemlighet att de vill göra likadant här.
Markera mot SD
Häromdagen delade jag bil hem från Linköping med en vän som är gift med en svart kvinna och har tre barn. Vi kom att diskutera läget i världen och Sverige och upptäckte att båda våra familjer var för sig de sista veckorna diskuterat när och i vilket läge vi packar våra väskor och lämnar Sverige.
Det, i mina ögon, borde vara något för dig att bekymra dig över, att människor i Sverige som inte passar in i Sverigedemokraternas idévärld blivit så oroliga att de funderar på att flytta från landet.
Att markera mot SD och högerpopulistiska krafter är inte att sprida hat eller misstro utan tvärtom ett sätt att kämpa för det fria, toleranta och inkluderande Sverige som jag ägnat hela mitt vuxna liv att arbeta för, ett Sverige som jag fram tills nu har varit övertygad om också är vad du vill ha.
Men på sista tiden har jag börjat frukta att den dag kommer då de män som misshandlade min Mark så illa den där gången för 18 år sen, ska stå med triumfen att deras åsiktsbröder på allvar fått inflytande över hur det här landet ska styras.
Den dagen då förövarna vunnit.