Lyxförpackad lust

Ur "Rosenkavaljeren".
Foto: Malin Arnesson

Hanna Höglund ser Rosenkavaljeren på Malmöoperan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Strauss 1700-talspastisch till opera är egentligen oförlåtligt lång - om man ser den som en komedi. Men så är den också fylld med vemodiga funderingar över livet och kärlekens ändlighet, med lager av musikhistoriska speglingar bredvid spring-i-dörrar-komiken. Dessutom med en stor byxroll lämplig för genusanalys.

Det som gör "Rosenkavaljeren" så lyckad i Malmö är dels Leif Segerstams lyxiga hantering av orkestern vars rubaterade valstempi är oavbrutet sugande sexiga, dels sångare i högform och sist men inte minst Dmitri Bertmans regi där skådespelet har förhöjts med commedia dell'arte-liknande kroppsspråk och figurer.

Det greppet bidrar inte alltid till den mest kondenserade operakonst - dansaren i nycirkus-plastbubblan på slutet hade jag till exempel kunnat vara utan. Men ofta förlöser Bertman på detta sätt långa scener ur dess statiskhet och även flummigare avsnitt får ett slags logisk inramning.


Här juckar Baron Ochs konstant på allt och alla han ser, men det blir inte gubbigt eftersom kvinnorna i denna opera samtidigt är lika smarta och luttrade över det sociala spelet som hjältinnorna hos Jane Austen. Och den stumma pagerollen Mohammed (en kolonial relikroll av det sunkigare slaget från Strauss tidiga 1900-tal) spelas vettigt nog av en blond, vuxen dansare (Tim Rosell) i stället för ett mörksminkat barn.

Men framför allt har man roligt hos Bertman, vilket är en bedrift, för "Rosenkavaljeren" är kanske den komedi i operalitteraturen som det annars skrattas minst till.

Han vet att ta vara på sina sångares komiska kvaliteter - därför får till exempel sopranen Laine Quist sitta på scenkanten, läsa i programbladet och gäspa högt medan det unga kärleksparet Octavian och Sophie duetterar för första gången. Eller en lakej slickar fåraktigt på en klubba när snurrscenen skruvas ännu ett varv.

Det är som sagt operalyx som råder, inte minst genom Ene-Liis Sempers färgstarka scenografi där popkonst möter 1700-talskostym. Och i de största rollerna lyser kvartetten Charlotta Larsson som fältmarskalkinnan, Rúni Brattabergs Baron Ochs, Sofie Asplund som Sophie och framför allt Dorottya Láng som byxrollen Octavian.

opera

ROSENKAVALJEREN

Av Richard Strauss

Libretto Hugo von Hofmannsthal

Regissör Dmitri Bertman

Malmö opera

Speltid 4.15 t.